Efter en veckas familjesemester i Makedonien, bestämde vi oss för att vi behövde lite strand och sol. I
vanliga fall hade vi valt att åka till Grekland, men kände att det kunde vara kul att se något nytt, så valet
blev Montenegro, med buss. Fördelen var att vi skulle få se naturen och landskapet i både Albanien och
Montenegro, men vi hade inte räknat med att restiden skulle bli tolv timmar. Hade vi vetat det, hade vi
kanske tänkt om.

Montenegro beboddes under antiken av illyrer, erövrades på 100-talet f.Kr. av Rom och fick på 600-talet
e.Kr. en slavisk befolkning. Därefter kallades området Duklja, sedan Zeta och från slutet av 1200-talet
Crna Gora ['Svarta berget', varav den venetianska formen Monte Negro]. Efter att ha lytt under serbiska
dynastier hamnade Montenegro under Osmanska riket år 1499. På 1800-talet expanderade Montenegro
territoriellt och blev 1910 kungadöme.

Under första världskriget tvångsanslöts Montenegro till den nya staten Jugoslavien och  efter andra 
världskriget var det fortfarande tvångsanslutet men med statusen delrepublik. Montenegro kvarstod i
Jugoslavien under 1990-talets krig, men efter en folkomröstning 21 maj 2006 bröt sig Montenegro ur
förbundet. Montenegro blev självständigt 3 juni samma år.

Kusten är bara några mil lång, men räknas som en av Medelhavets allra finaste. Det massiva bergsland-
skapet planar rakt ut i fina stränder och mysiga fiskelägen. Samtidigt som det är en fantastisk natur, ska
man vara beredd på att höjdskillnaderna, innebär att de flesta hotellet ligger längs med det lutande
bergslandskapet. Detta kan ge en fantastisk benträning, framför allt när man ska "UPP" till hotellet.

I Montenegro finns även medeltidsstaden "Kotor". Staden ligger vid Adriatiska havet och omfattar ett
område av Unesco kallat ”en av världens 25 finaste bukter”, även kallad "södra Europas vackraste fjord”.
Montenegro kan skryta med några av regionens bäst bevarade medeltida stadskärnor. Budva  skadades
visserligen svårt vid en jordbävning 1979 men har ännu flera vackra byggen som påminner om dess
förflutna som en del av italienska staden Venedigs mäktiga rike.

Den stora anledningen till att vi åkte till Makedonien denna sommar, var att min kusin skulle gifta sig. De
förlovade sig i Trelleborg i November förra året och gifte sig nu i Bitola, Makedonien förra veckan.
Makedonska bröllp [grekiskt-ortodoxa] är fulla av traditioner och kultur. Trots att jag borde känner till
varenda sed gör jag inte det, det finns alldeles för många, och i gamla tider fanns det ännu fler.

I motsats till våra svenska bröllop, där brudgummen inte får se bruden förren i kyrkan, hämtas bruden här
i sitt föräldrahem av brudgummen, han familj, bestman, gudföräldrar och levande musik. Brudens familj
i sin tur bjuder på mat och dryck och lämnar över sin dotter.




Grekisk-Ortodoxa vigslar innehåller många riter och seder. De viktigaste idag är;
Ringarna [Inom den Ortodoxa kyrkan bärs ringarna på den högra handen, för att den högra handen
genom historien varit symbol på styrka och ära].
Ljusen [Vid altaren får gudföräldrarna ljus som de ska hålla genom hela ceremonin. Ljusen symboliserar
hopp och uppmärksamhet. De representerar att paret är redo att ta emot Kristus i sitt hem och i sitt
äktenskap].
Den vita duken [Paret bär en vit duk genom hela vigseln. Duken representerar livets väg, och att brud-
paret, från och med denna dag och framåt ska leva som ”ett”].
Kröningen [Är den centrala delen av den Ortodoxa bröllopsceremonin. Bruden och brudgummen kröns
som kung och drottning i sin familj, som i den Ortodoxa tron ses som ett mini kungadöme, av Gud. Man
förväntar sig att de ska ta hand om sitt kungadöme med vishet, rättvisa, integritet och över allt annat
osjälvisk kärlek].
Uppläsning av den kristna texten [Epistel 5: 20-33].
Den gemensamma bägaren [Att dricka vin från den gemensamma bägaren menas att de två ska leva i en
oskiljaktig förening och där dela glädje och sorg].
Föreningen av de högra händerna [Brudgummens och brudens högra händer förenas som ett uttryck
för att de ska leva som ”ett” i deras äktenskap].
Den symboliska processionen [Prästen leder paret i en symbolisk procession tre gånger runt bordet där
vigseln ägt rum. Mannen och kvinnan tar sina första steg som ett gift par, och Kyrkan, genom prästen,
leder dem in på den väg de ska gå. Brudens eller brudgummens mor slänger karameller på brudparet, för
att önska dem ett liv fullt av godhet och rikedom].

Troende står generellt upp under den Ortodoxa gudstjänsten; prästen låter dig veta när du kan sätta
dig ner. Man får lov att sätta sig ner en liten stund när man är trött; men att sitta ner under uppläsning
av skrifter från Bibeln och under själva vigseln anses respektlöst och alla bör stå upp vid dessa tillfällen,
om möjligt.   

Sedan var det dags för fest. Jag har aldrig sett en så otrolig festlokal. Allt var i vitt och förstärktes av de
stora kristallkronorna. Om ni undrar varför det finns mer än en tårta, är det, för att det är tradition att
även närmaste familj och släktingar tar med vars en tårta till brudparet. Än en gång;
Tack Bille och Nice för att vi fick vara med på er stora dag...




Foto: Daniela

Denna resan blev många första gången upplevelser för oss. Första gången vi åkte med Solresor, första
gången vi var i  Egypten, och första gången vi åkte all inclusive. Förväntningarna var höga. Vi är uppväxta
med Egyptens historia och pyramiderna. Man har läst om det i tidningar, historieböcker, romaner och sett
det på Tv och film.

Hurghada grundades i början av 1900-talet. För tjugo år sedan fanns här bara två hotell och en strand i
den isolerade fiskebyn. Numera är Hurghada Egyptens populäraste badort med fler än 100 resorter och
hotell för turister. Längs Röda havets kust har man byggt upp moderna hotellkomplex med tillhörande
privata stränder. Stränderna i Hurghada består av både av sand och grus. De bästa stränderna nås med
båt, som de på ön Giftun. I övrigt bjuder Hurghada på en mängd typiska semesteraktiviteter. Med sitt
läge vid Röda havets korallrev är naturligtvis snorkling och dykning stora attraktioner, och flera hotell har
egna dykcenter.

Precis som på de flesta charterresor har du möjligheten att åka med på färdiga turer med charter
guiderna. Så var det här med. Vi valde att åka med på en tur, turen till Pyramiderna i Giza, Kairo. Det var
defintitivt värt sju timmars resa för oss. Den enda  besvikelsen var kanske att tiden inte räckte till. Man
hade velat ha någon timme till för att hinna insupa atmosfären och historien lite på egen hand.





Kairo är Afrikas största stad. Här samsas olika världar. Under gamla riket, 3000-2250 f Kr, byggs
pyramiderna vid  Giza och Sakkara. Hyksos invaderar Egypten 2000-1570 f Kr, perioden kallas Mellersta
riket. Gravarna vid Luxor och Abu Simbel byggs under Nya riket, 1570-1100 före Kristus. Moskéer och
mausoleer byggs i Kairo år 1251-1517. Öster om centrum finns det  islamiska Kairo, den medeltida
staden, med alla sina vindlande gränder, basarer och vemodigt sjungande minareter. I Kairo finns också
Egyptiska Museét, där du bland annat kan titta på Tutankhamuns gravguld och hans dödsmask.

Tyvärr räckte inte vår tid till, till allt man skulle velat se och göra, för här  finns så mycket historia. Sex
dagar hinner man tyvärr inte ens landa och komma till ro på. Men var inte rädda för det äkta Egypten.
Folk är mycket  trevligare än man tror, och riktigt skojfriska. Besök  fiskemarknaden, gå ut på bryggan
med de gamla gröna båtarna och se barnen leka, men se också den nya vackra marinan där det finns
många mysiga barer. Och var beredd på att det är ett kontrasternas land. Egyptierna själva är lika
medvetna om sina problem som vi är, och det jobbas på att förbättra landet hela tiden.





Vi åkte till Egypten med förutfattade meningar om människorna där. Dels på grund av egna upplevesler i
Tunisien med säljare, och dels på grund av andras dåliga erfarenheter på besök i landet. Så vad beror
det på at man kan uppfatta ett  folk så olika? Har det att göra med tidigare resvanor och upplevelser?
Beror det på ens egen inställning? Eller kanske beror det på hur öppen och mottaglig man är för att alla
inte lever som vi?

Vi har haft en otrolig vecka, och vilka människor vi har träffat. Underbara, generösa och  pratglada
Egyptier. Och vem kunde gissa att där fanns så mycket humor i dem, som de gärna delade med sig av på
ett familjärt sätt om man låter dem. Under denna veckan har vi mött så många människor som bjudit på
sig själva och lärt oss massor om landet och folket. Behandla dem på samma sätt som du vill bli
behandlad. Vi hörde återkommande under veckan...
- You come with respect, and we give you respect too...
Upplevelsen visade oss att vi är mer lika än man tror när det kommer till grunden.






Allmänna tips:
Visum! Ingår i de flesta charterpaket, men kolla för säkerhetsskull. Visumet får man när man landat på
flygplatsen.
Stranden! De flesta hotellen har sin egen lilla strandremsa, avspärrad från hotellet brevid. Detta innebär
att det inte blir några längre strandpromenader. Sanden/stenarna är hur som inte så sköna att gå på
Myggspray! JA! Fluggorna bits, och myggor finns det gott om.
Maten! Maten är okej, och många rätter smakar precis som mammas mat, vilket gjorde mig lite
smålycklig. Är du rädd för att bli magsjuk, undvik mat som inte är tillagad, som hackade grönsaker.
Säljarna! Säljarna är bara jobbiga om man själv går in med en negativt och irriterande bemötande. Skoja
lite med dem och gå vidare, så blir du mycket gladare och har lite roligt på köpet. Fråga hur läget är, och
när de vill ha in dig i butiken, säg bara en annan dag, le och gå vidare.
Vattnet! Man dricker inte kranvattnet. En stor flaska vatten kostar mellan 3 och 6 EP (kursen är ca 1.4, dvs
1 EP = 1,40 kr).
Bussresor! När ni åker på långa bussutflykter, ta med en kudde, och ta två säten (om bussen inte är full).
Massage! Prova absolut massagen. Vi tyckte den var så bra att vi gick två gånger var på sex dagar. Var
bara beredd på att man använder mycket massageolja. Ha inte kläder på dig som du är rädd om.
Vattenpipor! Finns två sorter. Vill du ha en som man kan använda när man kommer hem, måste du köpa
en "for smoking". Alla andra är rena "just for dekoration".

Bilder från Egypten hittar du här.

Foto: Daniela
 

Nu när det bara är lite mer än en vecka till vi reser till Egypten, kände jag att det var dags att ta en titt
på världens sju underverk. Listan på underverken har genom tiderna varierat. Det finns dessutom många
listor på vilka de är och hur de har röstats fram. Världens sju underverk fastställdes under antiken (sju var
ett heligt tal). Alldeles eniga om vilka som skall räknas dit, är man inte helt ense om, men vanligtvis är
det följande: Zeusstatyn i Olympia,  Cheopspyraminden, De hängande trädgårdarna i Babylon, Artemis
tempel i Efesos, Mausoleet i Halikarnassos, Faros utanför Alexandria och Kolossen på Rhodos.

Världens sju nya underverk röstades fram av 100 miljoner människor i en global omröstning. Anledningen
till att man ville ha en nya lista är att alla de gamla underverken, med undantag av Cheopspyramiden, är
mer eller mindre förstörda. Den nya listan blev; Chichén Itzá i Mexico, Colosseum i Rom, Kinesiska Muren,
Christo Rendentor i Rio De Janeiro,  Machu Picchu i Peru, Petra i Jordanien och Taj Mahal i Indien.

Jag har självklart min egen lista. Ett av underverken på min lista är Meteora i Norra Grekland. Det är svårt
att förklara den storslagna och imponerande känslan man får när man går bland klipporna. Meteora är
östortodoxa kyrkans ryktbaraste munkkloster. Av de 21 klostren som tidigare fanns på Meteora klipporna
på den Thessaliska slätten nära Kalabaka, är endast sex aktiva. De övriga 15 är idag obebodda och ligger
i ruiner. Klosterna byggdes på 1300-talet, och när man går bland klipporna är funderingarna många. Hur
kunde man bygga upp de här helt otroliga klosterna på så höga höjder? Ett av klosterna är byggt på 613
meters höjd. Hur fick de upp allt byggmaterialet? Hur tog sig folk upp första gången? Hur överlevde
man? Frågorna är många. Fram till 1923 tog man sig upp med endast ett nät och en repstege. Idag finns
det utskulpterade trappsteg för att besökarna lätt ska kunna ta sig dit. Redan på 1100-talets början
beboddes klipporna av eremiter som bodde i grottor och klyftor. Idag är Meteora med på Unesco´s
Världsarvslista, och det med rätta.

"Det bästa man har att minnas i livet är minnena från våra vackra resor."






Foto: Daniela

I dagarna uppmärksammades än en gång historien om "Christian the Lion" på TV. En otrolig historia om
en man som på slutet av 60-talet köper ett lejon på Harrods i London. Klippen om lejonet på youtube
har sett av över 50 miljoner människor, och man förstår varför. Historien väckte minnen...

För fem år sedan gjorde vi den hittills otroligaste resan i vårt liv. Det var många händelser som gjorde att
just den resan blivit den vi värderar högst, men framför allt en. Vi bestämde oss för att börja resan med
safari i Tanzania och därefter fortsatta till Zanzibar och Kenya. Safarin, som utgick från Aruscha, gick
genom tre nationalparker; Lake Manyara, Serengeti och Ngorogoro (tekniskt ingen nationalpark).   

Fem dagar, tre nationalparker, ca 140 mil jeep, tält på savannen, vakter med gevär, jeepen jagad av en
elefant, gnuer, giraffer, flamingos, zebror, hyenor, noshörningar, gaseller, gamar, tjugo andra arter av
djur, och LEJON. Jag har stått brevid ett vilt lejon, ja, bakom en bildörr, men det räknas. Jag hade till
och med huvudet och handen utanför fönstret (på sambons inrådan), fick skäll av tre chaufförer :), men
jag har nästan rört ett vilt lejon...






Mer om "Christian The Lion" på  Born Free - Keep the Wildlife Wilde.


Foto: Daniela 

Sällan har jag väl förundrats över ett sådant mångfald i både natur och kultur. På Sardinien hittar du inte
bara; oliver, olivolja, vindruvor, vin, pizza och helgrillad gris, du hittar likaväl; palmer, kaktusar underbara
sandstränder och hus som påminner om västindien.

"Sardegna" är Medelhavet näst största ö och är ca 24 000 km2 stor. Under historiens gång har ön lytt
under fenicier, kartager, romare, araber, bysantiner och spanjoner, vilket har satt sina spår i både språk
och kultur. På ön firar man många olika högtider och det talas många olika språk och dialekter.




Vill man vara bekväm, har Fritidsresor massor med utflykter man kan vara med på. Självklart får man då
räkna med att det kostar nästan dubbelt så mycket som att göra utflykten på egen hand. Ibland kan
det ju ändå vara värt att slippa tänka och planera själv.

Väljer man att åka på egen hand, finns det massor att välja på. Något som uppstått på senare tid och
varmt rekommenderas är något som kallas agriturism. Man besöker en bondgård, betalar ett fast pris,
och blir serverad en mängd rätter av gårdens egna produkter. Känner man för att lämna ön, finns det
dagsturer till Korsika (som tillhör Frankrike) från hamnen Santa Teresa. Vanliga båtturer går från hamnen
vid Gamla stan flera gånger om dagen. Vill man hyra bil och köra själv kan man åka till Bosa med sin borg
från 1100-talet, eller till Cágliari (Sardiniens huvudstad), är man intresserad av historia kör man till
Palmavera där den största nuraghen finns (fornlämning i form av ett stentorn), är man intresserad av
vackra stränder tar man sig till Stintino. Fler tips på utflykter kommer finnas inom kort under resfakta.

Om man inte är rädd för att trafiken i andra länder, är en hyra av moped bara ett måste. För oss är det
det bästa sättet att komma runt och se det vi vill se. Plus att man själv bestämmer hur länge man ska
stanna på varje ställe. Vi valde att köra norrut längs med västkusten. Mopeden tog oss till Fertilia,
Nettunogrottorna (kommer mer om dem senare), Palmadula, Stintino (stranden), Porto Torres och
Sella & Mosca (vingården, Italiens tredje största, underbar, nästan ett måste). Allt detta utan att stressa.
Vi började vid elva och var hemma igen vid åtta. Underbar dag.

Lite Allmänt;
Kranvattnet går att dricka, men kan smaka lite annorlunda än man är van vid. Köpevatten kostar ca 0,5
euro för 1,5 liter.
Frukosten för Italienarna är oftast bara en panini eller croissant med kaffe, vilket resulterar i att det är
svårt att hitta restauranger som serverar tradiotionella frukostar. En kopp vanligt kaffe heter "Café
Americano".
Två solstollar med parasoll kostar under högsäsong ca 15 euro, under lågsäsong 10 euro. Kan dock
variera lite från ställe till ställe.
Tips, om man bor vid stränderna en bit från Gamla Stan Alghero, kan det vara en idée att hyra cyklar. De
bästa restaurangerna finns nämligen i Gamla Stan och taxi kan vara jättedyrt. La Terazza blev en av våra
favoritrestauranger och ligger på stranden Maria Pia.

För fler bilder från Sardinien, gå in här.


Foto: Daniela