Jag har funderat lite kring där här med foto och bilder [som jag ofta gör]. Idagens moderna värld har
så gott som alla en kamera, en digital sådan. Vi matas med bilder från Tv, Internet och tidningar hela
tiden. På olika fotosidor och forum på nätet lägger många som fotograferar ut sina bästa bilder, som
ofta är fantastiska. Hur ska man kunna tävla med dem? Vad krävs idag för att man ska reagera på en
bild? Kanske är mitt fotograferande väldigt påverkat av mina intryck av hur bilder ska se ut?. Men många
professionella fotografer planerar sina bilder i detajnivå, plats, tidpunkt på dagen, riktning, ljus, ja allt.

Min fråga är, vilken bild hade du stannat upp för, och tittat lite extra på? Vad gör bilden intressant för
dig? Är det det vanliga igenkännande? Är det färger? Eller är det kanske just där ovanliga konstiga? På
en sida som heter MostPhotos finns en otrolig mängd bilder till salu. Det går bara inte att hitta en dålig
bild. Om du har tid ta dig dit och kika, det är värt det. Men glöm inte att många av bilderna är
manipulerade på datorn i efterhand. En annan sida som jag bara absolut också gillar är Keenpress, bilder
tagna av två professionella fotografer...

Här är några vanliga bilder från mig. Turning Turso har säkert blivit ett typiskt turistfoto för många, men
jag gillar dem ändå...

Foto: Daniela

blommar redan sommaren. Underbart grönt, massor med rött, rosa och gult. Några dagar hemma i
mammmas trädgård med några koppar kaffe, gör gott för själen...



Foto: Daniela

"Var med och kämpa för varenda unge, varje dag året runt. Som Världsförälder hjälper du inte bara ett
utvalt barn i en by eller ett land utan alla de barn som behöver det. Det blir mer rättvist så."

Skicka ett sms och rädda liv

SMSa LIV till 72 900 så skänker du 50 kronor till UNICEFs katastrofarbete runt om i världen. 





Bild: Unicef
 

Här kommer lite fler bilder från lördagens event. Mest denna gång på våra söta syskonbarn som lekte så
fint hela dagen....



    


Foto: Monne/Kiki/Göran

I lördags hade vi vår familjedag. Vilken underbar dag det blev. På fredagen var jag orolig över att vi skulle
få ställa in några av våra planer. Vädret var inte som jag ville. Det var kallt, blåsigt och jag var gnällig. När
vi vaknar på lördagen, är det underbart väder, the game is on.

Vi samlade familjerna i Åhus för en "familjemåltid". Istället får alla gå på en båten Svanen från Rökeriet,
med ägaren Bengt som kapten. Båtturen var underbar. Vi serverades vinet Aosé Rosé. Dessutom hade vi
tur och fick lite gitarrunderhållning på vägen, inte planerad.

Väl framme väntade en vigselförättare på oss. En överraskning för våra syskon och föräldrar som var med.
Champange, god mat och en fantastisk dag.

En stort tack till Bengt och all personalen på Rökeriet, som gjorde det så lätt för oss. Maten var underbar
servicen fantastisk och miljön bara perfekt.

Ett lika stort tack till våra syskon och föräldrar som alla kom och gjorde dagen för oss. Tack för alla fina
tal och den underbara stämningen.

Det var inte lätt att välja ut bilder från dagen. Det togs många med många kamror, kanske två tusen
bilder. I nästa inlägg blir det mer med barnen.



Fler bilder och bloggar om dagen hittar du hos våra fotografer nedan...

Foto: Monne / Kiki / Göran

Imorgon är det dags för familjedag. Vi ska umgås med våra syskon, deras respektive och våra föräldrar.
Ser fram emot det. Förra året blev det två sådana dagar för att vi inte fick ihop alla samma dag, denna
gången har vi varit ute i god tid och alla ska med.

Det blir ingen MS Høgen tur denna gången, men vi har självklart hittat på något lika kul, överraskning blir
det dock. Hoppas bara på lite varmare väder än idag, för självklart vill man vara utomhus.









Foto: Daniela/Göran

Ända sedan vi flyttade in i vår lägenhet, har vi fått leva med ett litet fenomen som har med fint väder
att göra. På baksidan av badhuset (precis brevid vårt) har de en liten ramp, inte mer än två decimeter
hög. Av någon anledning lockar denna ramp gäng av skejtare varje år, så fort vädret är minsta lilla soligt.

Ja, ett ganska trevligt fenomen, så länge det inte är lördag morgon... För första gången tänkte jag att
det var min tur att få tillbaka lite för alla förlorade sovmornar, så fram med kameran. Riktigt kul. Nu ser jag
fram emot att de kommer. Perfekt tillfälle för mig att träna på att ta motiv i rörelse...





Foto: Daniela

Påskgult har ersatts av vårgrönt. Underbart. Desstuom har vi (efter nio år) fått ordning på vår balkong.
Nu har jag äntligen fått mitt lilla kaffemecka. När jag ändå höll på, passade jag på att ge vardagsrummet
också en släng av vårgrönt. Det kommer bli en underbar sommar med många morgnar och kvällar på
balkongen.

I helgen invigdes möblerna och uterummet. Det satt elva personer där ute som mest, och det är
rekord...



Foto: Daniela

Igår var det underbart vårväder, det första riktiga för mig. Underbar känsla, kändes lite som avgiftning
efter den långa vintern. Målet var egentligen en massa ärenden, men självklart lämnar jag inte kameran
hemma en sån här underbar dag.

Det allra bästa är, att det idag är en ännu underbarare vårdag... Kanske det kan bli en promenad med
ännu fler bilder ...









Foto: Daniela

Svägerskan har nog rätt, våren har kommit. Kanske inte så mycket här norröver som söderöver, men
ändå. Häromdagen tog jag en promenad till jobbet, och letade förtvivlat efter samma vårtecken som
de har, med små gröna skott och sippor. Men jag fick ge upp. Min promenad bestod mest av snöslask,
lera, snö och massa is. Efter ett tag fick jag sluta leta efter gröna skott och koncentrera mig på att inte
sätta fötterna fel och halka av bryggan.

När jag väl slutade leta, kände jag den. Våren. Det fanns inga skott, men fåglarna lätt som om det var
vår. Solen kändes som vårsol, och snön håller ju på att smälta, förr eller senare måste den. Så ja, våren
är här. Jag kände den. Fåglarna, solen och den gröna mossan, ja nog är det lite vår allt, trots allt.

Jag försöker se våren komma på mitt eget sätt, kära vännens blogg med massor av nyplaneterat och
veckans uppiggande skrivbordsbild är från hamnen i Sardinien, Italien...





Foto: Daniela.
 

Då var även påskhelgen över. Det har för mig varit en helg med mycket familj, skratt och massor med
god mat. Min älskade mor har alltid en vana att göra alldeles för mycket mat, och eftersom allting alltid
är så otroligt gott, tar man alltid mer än man behöver.

Idag är det återhämtning som gäller och lite vila i soffan. En måndag som känns som en riktig söndag...





Foto: Daniela

Igår var vi och tittade på ett hus, som lätt skulle kunnat bli ett potentiellt drömhus. Olyckligtvis hade
budgivningen börjat samma dag som vi var och tittade på det. Vi var inte riktigt beredda på att fastna
så mycket för det och hade inte ens fixat lånelöfte.

Ett gammalt 1900-tals hus, renoverat med omtanke om det gamla och inslag av det moderna. Allt var
helt rätt; läget, tomten, insidan, utsidan och känslan. Förhoppningsvis kommer det fler hus av detta
slaget när vi är redo...







Foto: Hemnet

Jag är inte mycket för att påskpynta. Jag känner mig aldrig riktigt redo för påsken, den kommer alltid lite
för tidigt. Trots det har jag fått in lite gult här hemma, inte mycket, men det räknas.

Påsken är för mig en riktig familjehögtid och jag ser fram emot att sitta med familjen, äta god mat och ha
högljudda diskussioner. Hör på något sätt till alla våra familjemöten, det högljudda alltså. Det är väl så att
vi sydlänningar inte riktigt kan prata en i taget.



Den vackra skålen har jag fått av en supergo´vän...


Foto: Daniela

På TV 8 går just nu en fantastisk dokumentär, " I Krigszonen" , (orginaltitel "Living in Emergency").
Tyvärr går det mitt i natten, så man får så snällt spela in och titta på en mänskligare tid än klockan tre
på natten.

Ett filmteam följer "Läkare utan gränser" till över tjugo länder. Från Kambodja till Angola, från inbördeskrig
i Burundi till byar i Indonesien som haft väldigt lite kontakt med civilisationer utanför sina samhällen. I
programmet får man en unik inblick i det viktiga arbetet som Läkare utan gränser uträttar. Man får vara
med om hur man löser fall utan det moderna samhällets självklara verktyg, och man får en inblick i hur
läkarna lyckas anpassa sig till sina nya liv och miljöer.

Många av problemen dessa läkare kämpar emot är inte medicinska, utan ofast kulturella. Mycket tid läggs
på att överkomma kulturella skillnader när det gäller sjukvård.

Har du en möjlighet att se programmet, se det. Dessa läkare har min fulla beundran. Jag tror inte jag
hade överlevt mer än en vecka i de miljöer där de bosätter sig månader och till och med år. Tyvärr har
man blivit lite för bortskämd med vår västvärldslyx....





Bild: Kanal 8