Bästa födelsedagspresenten, ever! Tjejerna tog med mig på Stand Up på yllan i Kristianstad, och vilken
toppenkväll vi fick. Vi hade absolut inga förväntningar på kvällen, vi visste knappt vilka som skulle
uppträda. Kanske var det just att vi inte hade några förväntningar som gjorde kvällen extra bra...

Marika Karlsson visste jag var bra, men inte att hon var såå bra. Hennes känsla för att känna av publiken
och ha kontakt med den var underbar. Att öppna med ett skämt om sitt hår (som är supercoolt) var ett
vinnande koncept. Paul Tilly hade jag inga förväntningar alls på. Jag visste att han gjort mycket TV, men
visste faktiskt inte att han var stå-uppare. Därför blev han också kvällen stora överraskning, han var mer
än bra. Han vann faktiskt knockouten, men för mig var det tie-break mellan honom och Marika.

Utan det starka startfältet hade nog Kringlan stuckit ut mer, med en helt egen stil rockade han scenen.
Nykomlingen Petrina från Degeberga gjorde ett superbra jobb, synd att hon inte hade mer än tre
minuter scentid. Både Norrmannen (kommer inte ihåg namnet) och Marcus Johansson var riktigt roliga.
Självklart får vi inte glömma konferanciern Fritte Fritzon (ja han heter så). Kul (lång) kille.


Det här måste göras om... 



Foto: Daniela

Jag gissar att det inte är någon som missat det nya bygget i Kristianstads vattenrike, naturum.
"Naturum blir en port till biosfärområdet, en plats där Kristianstadsbor, turister, konferensgäster,
skolelever, forskare och andra kan mötas och möta naturen tätt inpå stadens knutar. Här kommer
besökarna få en upplevelserik startpunkt för sina fortsatta färder i biosfärområdet." Tanken är väl
god, samtidigt tycker jag att vår utsikt inte kommer förbli lika naturlig...

Lyckligtvis besparas de flesta själva byggandet, men inte vi. Bara några hundra meter bort från vårt
sovrumsfönster pålas det för fullt, nästan varje dag. De långa granpålarna som ska ner 10-15 meter är
väl inga problem, men betongpålarna är en annan sak. Ljudet av en 70 tons pålmaskin som bankar ner
en betongpåle, skulle lätt kunna väcka döda. Varje betongpåle ska ner mellan 10 och 30 meter, att
räkna hur många gånger man slår ner varje påle är omöjligt, men ljudet är öronbedövande. Tack och
lov är det inte alltid på morgonen och inte alla veckans dagar.



För att lyssna gå in här och här. (Görans länkar)

Foto: Daniela

Ibland är det bra att få fint besök. Framför allt om man desstuom får vackra blommer. Orange har
aldrig varit min favoritfärg, men just nu bara älskar jag just den färgen...



Foto: Daniela

Vintern har knappt börjat, men jag saknar redan sol och värme. Det kommer bli en lång vinter. Jag får
trösta mig med lite semesterbilder fram till nästa solsemester. Zanzibar...




Foto: Daniela

Jag har nio kvadratmeter inglasad balkong. Hur ofta jag än ändrar blir det aldrig riktigt bra. Kanske
saknar jag lite fantasi? Vänninan har mindre än hälften av min yta och har lycktats med denna
underbara vinterträdgård... Kanske är det bara lite inspiration jag behöver :)...





Foto: Nina
Kollage : Daniela

Mina skrivbordsbakgrunder ändrar sig nästan lika ofta som, om inte oftare, layouten på denna sidan.
Självklart beror det på att jag hittar nya favoritbilder hela tiden. Denna veckan ser mitt skrivbord ut
så här. Bilden är tagen i Gambia och arten heter "Green Velvet Monkey".

Foto: Daniela

Julen står precis utanför dörren, igen. Jag vet det, för sambon kom hem med årets Blossa glögg, redan
förra veckan. Clementin. Flaskan är inte öppnad och avsmakad än, men det dröjer nog inte länge...

Foto: Daniela

I dagarna uppmärksammades än en gång historien om "Christian the Lion" på TV. En otrolig historia om
en man som på slutet av 60-talet köper ett lejon på Harrods i London. Klippen om lejonet på youtube
har sett av över 50 miljoner människor, och man förstår varför. Historien väckte minnen...

För fem år sedan gjorde vi den hittills otroligaste resan i vårt liv. Det var många händelser som gjorde att
just den resan blivit den vi värderar högst, men framför allt en. Vi bestämde oss för att börja resan med
safari i Tanzania och därefter fortsatta till Zanzibar och Kenya. Safarin, som utgick från Aruscha, gick
genom tre nationalparker; Lake Manyara, Serengeti och Ngorogoro (tekniskt ingen nationalpark).   

Fem dagar, tre nationalparker, ca 140 mil jeep, tält på savannen, vakter med gevär, jeepen jagad av en
elefant, gnuer, giraffer, flamingos, zebror, hyenor, noshörningar, gaseller, gamar, tjugo andra arter av
djur, och LEJON. Jag har stått brevid ett vilt lejon, ja, bakom en bildörr, men det räknas. Jag hade till
och med huvudet och handen utanför fönstret (på sambons inrådan), fick skäll av tre chaufförer :), men
jag har nästan rört ett vilt lejon...






Mer om "Christian The Lion" på  Born Free - Keep the Wildlife Wilde.


Foto: Daniela 

Det var inte länge sedan man tog sina bilder, gick ner med sin rulle till fotoaffären, och framkallade
varenda bild man tagit. Idag hamnar det mesta på datorn och ingen annanstans. För hur ska man
kunna välja ut femtio till hundra bilder av tvåtusen? Det blir lätt så med digitalkamerorna, man behöver
inte fundera så mycket, bara knäppa. Och ju snabbare kamera, desto fler bilder.

Idag finns det massor med produkter man kan anända sina bilder på. En personlig favorit har fotoboken
blivit. Det är riktigt, riktigt kul. Dessutom har programmen man använder, bara på kort tid blivit riktigt
bra och lättarbetade.

Det finns massor med sidor att välja på, och jag har testat fyra olika; Foto.com, Extra Film, Fujidirekt
och Pixmania. Personligen tycker jag bäst om Fujidirekt. Men mitt tips är, ta hem flera olika
programvaror och testa dig fram. Tycker man inte det är så kul att sitta och lägga in bilderna själv,
har idag de flesta programen en funktion som heter "Autofyll". Du väljer ut bilderna, och programmet
kastar själv in bilderna till dig. Enkelt!

Tänk på att priserna kan variera rätt så mycket. En bok med hårt omslag (fast bunden), A4-storlek 
kan gå på allt från 200kr (foto.com) till ca 500kr (extra film). Det kan löna sig att kolla runt lite. 

Foto: Daniela

Mitten på september, och nu vet vi att det inte är många soldagar kvar. Det gäller att ta vara på
varenda solminut vi får. Det var precis det vi gjorde idag. Men nya kameran i högsta hugg, en mysig
vän, kära sambon, svägerskan och svågern, svärfar och sist och minst "Mia", blev det en dag på havet.

En båttur med Ms Hogen till Lindö och picknick blev en kanon avslutning på sommaren. Och kameran?
Ja, det blev "två hundra sjuttio sex bilder" ... Här kommer några av dem...





Tack för en underbar dag!!


Foto: Daniela/Göran

Jag och sambon, älskar som sagt att resa. Och att vi trivs oerhört bra tillsammans på resorna är inget
nytt. Att hitta någon att resa med, som är rätt lik en själv vad gäller sättet att resa, är inte lätt. Det är
mycket som ska fungera när man inte är hemma. I vårt fall handlar det mycket om att vi båda gillar att
vila, vila, men vi gillar också att turista i lagom mängd.

En annan sak vi har gemensamt är hur vi tar itu med tråkigheter som kan hända på semestern. Ingen av
av oss blir upprörd, utan istället löser vi problemet och ser det som ytterligare en konstig historia att
berätta när vi kommer hem. Allt som händer är inte alltid kul, men med rätt inställning blir det inte lika jobbigt.

Men det finns en sak, där vi inte är same same, och det är att jag gillar att ta det lugnt på semestern lite
mer än Gee. Jag vill helst inte ge mig på några konstiga projekt, medan han verkar dras in i dem på
något magiskt sätt.




När vi var i Indien, var vi på en lokal marknad. På parkeringen var där en buss som fått motorstopp.
Cirka tio små indier försökte flytta bussen. På tre sekunder var Gee där för att hjälpa till. Dagens goda
gärning, DONE.

För fler av Gee´s äventyr gå in på Resfeber och Gee´s Eskapader. För att veta när de olika sidorna
uppdateras, kolla alltid under Nyheter på första sidan.


Foto: Daniela

Två familjer, två veckor, två semestrar. Det är grundidéen för den brittiska TV-serien "Holiday
Showdown" som visas på TV 8. Under en vecka lever varje familj efter den andra familjens regler
och är på den familjens perfekta semester.

Serien är underhållning av högsta graden, men på riktigt. Efter att ha sett några avsnitt, inser man
att ens idéer av traditionell semester är högst begränsade. Självklart har man alltid vetat att andras
semestrar inte är som våra, men även de tankarna är relativt traditionella, och inser man nu, något
konservativa.

I serien får man se alla varianter, som man inte visste fanns; Brittisk sitta-på-puben-och-dricka-öl-
semester (med barnen), knutte semester, bo-i-husvagnen-hemma-på-tomten-semester, transvestit-
semester, lyxsemester i Spanien med hästpolo,  skjutträningssemester, till insektsjakt,  ja som sagt
alla möjliga varianter som man aldrig ens tänkt tanken på.






Underhållningsnivå = 100%


Bild: Kanal Åtta

... har jag ingen möjlighet att lägga in mina favoritbloggar på första sidan på min blogg. Anledningen
är att denna sidan egentligen inte är en bloggsida, och därför har verktygen för bloggen fallit åt sidan
lite. Så idag vill jag bara nämna dem lite extra.

"Maximilia, fast mest hennes mamma", en underbar vadagsblogg.
"MS Høgen ", min kära sambos båtdagbok, eller skeppsdagbok kanske.
"Från Cellulitbomb till Muskelpaket", en jätterolig och ärlig mat och träningsblogg av en av  tjejerna på
mitt gym. Lite om kampen på den perfekta kroppen.
"Pappans lilla hörna", ett lite manligare perspektiv på mammans blogg.


Welcome to my world :).
D

Som många kanske märkt, är fotografering en stor passion hos mig. Den känns som om jag växt upp
med kamera i händerna, men sanningen är att det inte var förrän i början på tonåren jag började ta
egna bilder.

   En liten pocketkamera följde mig, och en rulle på 24 bilder skulle räcka 
   hela semestern. Senaste åren har jag använd mig av en Canon Ixus 800-  
   serien (som är en fantastisk liten kamera) och av Olympus digitala
   kompaktkameror med superzoom. Eftersom jag inte är speciellt teknisk av
   mig, har jag varit supernöjd med mina kameror. Jag bara älskar att jag nu
   istället för 24 bilder kan ta flera hundra.

Men senaste året har jag börjat sukta lite efter en riktig systemkamera. Jag har tittat lite, mest på priset,
och bestämt mig för att det är för mycket pengar att lägga på en kamera. Det är ju inte så att jag tjänar
några pengar på mina bilder (än ). Men så idag tog det fart, jag hittade ett jättebra erbjudande, från
märket jag har använt länge, och faktiskt gillar. Så mot alla rekommendationer av vår vän och
professionella fotografen Christian Andersson har jag nu ändå köpt en kamera, av HELT fel märke. Ja,
jag vet att Nikon och Canon är bäst, men denna gången vinner Olympus. Jag får en lätt kamera, till ett
kanon pris, och med ett superobjektiv (80-300mm). Man är väl lite vanemänniska, jag gillar mina Nokia
telefoner och jag gillar mina Olympus kameror. Jag antar, att nu är det bara upp till bevis...




Bakom kameran
Dani

Bild: Internet