Igår gick vår första vandringsled här på Borneo. Den kanske inte var så lång, men ack så jobbig. Inget för oss med svag eller obefintlig kondition. Klättringen uppåt gick från 45 grader upp till 65 grader. Kanske inte låter så farligt, men jag frustade och pustade det mesta av vägen upp. Dessutom bestod de flesta av våra “trappsteg” av trädens rötter.
Inte förrän vi var på toppen kunde jag börja njuta hundra procent. Färden neråt var rena rama lyckoruset. Inte alltid helt lätt, men vi klarade oss utan brutna ben och vrickade fötter. Så idéer om att bestiga 4 095 meter höga Mt Kinabalu på Borneo överges omgående. Delar av vandringen gick över så kallade “canopys”. Små gångbroar mellan träden. En upplevelse som kanske inte är för höjdrädda, men som jag gärna gör om. Och om planerna går som de ska, kommer jag få uppleva det snart igen.
200
2020
