Redan vår första dag hamnar vi i Gràcia. Distriktet som har rötter ända tillbaka till 1600-talet, då klostret Nostra Senyora de Gràcia grundades i området av den religiösa Karmelitorden. Här finns flera vackra torg, Barcelonas nya stadsbibliotek och Casa Vicens [skapad av Gaudí].
I området La Vila de Gràcia, byn Gràcia, ligger mysiga kaféer med soliga uteserveringar tätt. Här finns också de bilfria små shoppinggatorna Carrer Verdi och Carrer d’Asturies. Om man vill handla med sig charkuterier hem, ska man bege sig till områdets folkliga saluhall, Mercat de l’Abaceria. Här hittar man lokala charkuterier som fuet eller morcilla, solmogna tomater och katalansk getost. Men vårt mål är Antoni Gaudís Park Güell vid El Carmelberget. Parken som vi hinner besöka två gånger på tre dagar.
Den byggdes på 1800-talet och var tänkt som något helt annat än vad den blev. Ursprungligen var parken planerad som bostadsområde åt en kräsen överklass, men Gaudís djärva utformning föll inte gräddan i smaken. Parken är stor och saknar motstycke med sina naturliga former, spiralformade torn, trappor, mosaikbänkar och en ödla i mosaik. Gaudí anställde ett stort arbetslag som fick till uppgift att slå sönder kakelplattor, tallrikar och glas för att sedan sätta samman dem igen. Detta förlöjligades av den dåtida pressen, och en av stadens mest kända krönikörer beskrev sitt besök vid arbetsplatsen:
“Jag ser 30 personer i full fart med att slå sönder kakelplattor samtidigt som jag ser 30 andra i full färd med att sätta samman dem igen, ta mig djävulen om jag förstår.”
För att få köpa en tomt krävdes det att man godtog ett standardkontrakt som reglerade olika fastställda stadgar. Förhållandet mellan husets och tomtens storlek var fastställt och fick inte ändras, tomtköpare fick inte fälla några träd där stammen var tjockare än 15 centimeter samtidigt som de var tvungna att plantera nya träd och värna om naturen, alla ritningar till hus skulle godkännas av Gaudí själv, husens höjd var begränsad och det fanns även bestämmelser om dess användningsområde samt tillfartsvägarnas lutning. Bara två köpare anmälde sig och projektet blev ett fiasko. Anledningen till varför ingen ville bygga hus i Güells parkstad kan kanske förklaras av det mycket höga priset på tomterna, det långa avståndet in till centrala Barcelona men kanske också av att själva kontraktet var avskräckande för många. Man fick bland annat avsäga sig från att ha:
” fabrik, verkstad, tegel eller brödugn, smedja, sjukhus, klinik, sanatorium, hotell, värdshus, restaurang, kafé, chokladsalong, servering, grönsakshandel, affär för försäljning av medicin eller explosiva varor, magasin, industri, handel eller yrkesmässig verksamhet som kan besvära eller störa ägarna till egendomar i parken eller stöter sig med den speciella plantering vars bestående egenart vi söker bibehålla.”
Mitt i parken hittar man en jättelik terrass med en halvcirkel av en lång mosaikbeklädd bänk. Ett av de två “pepparkakshusen” var också Antoni Gaudís bostad, där han levde mellan 1905 och 1926. Eusebi Güell som startade projektet överlät området till staden efter att ha misslyckats med att sälja de tomter han erbjöd. 1984 utsågs parken av Unesco till ett världsarv. Vi blev överförtjusta Park Güell. Palmer, fin natur, vita kolonner, mosaik och mosaiksoffor, mosaiködla, pepparkakshus, väggar i mosaik och mosaiktorn. Att gå runt i själva parken är kostnadsfritt. Men vill man sitta i sofforna och se husen kostar det åtta euro och bör bokas i god tid. Anledningen till avgiften är att man vill ha kontroll över besökarna och inte vill att parken ska slitas för hårt. Men det är så värt det. Parken ligger högt och från mosaiksofforna får man en fantastisk utsikt över Barcelona.
Inte bara parken är underhållande, men också alla besökare. Man kan sitta på kaféet eller i en av sofforna i flera timmar och bara titta på folkmassorna. Nästa gång är det precis vad jag ska göra. Kaffe, något gott att fika på och gott om tid.
Translation;
Park Güell designed by Antoni Gaudí situated in the Grácia district of Barcelona, became one of our favourite places. Wonderful nature and amazing contrasts.
Foto: © Discovering The Planet
200
2020
