Jag tillhör den gruppen av människor som börjat ta vitamintillskott på äldre dar. Jag har väl alltid ansett
att om man äter bra, behövs inga tillskott. Och trots att jag inte vet om jag egentligen behöver, tar jag
nu lite multivitaminer och omega 3 för säkerhets skull. Frågan är behöver man tillskott? I senaste numret
av Apotekets tidning fanns en artikel som tog upp just den frågan.

Kosttillskott är livsmedel som är avsedda att komplettera en normal kost. Drygt en femtedel av alla
svenskar äter tillskott i form av vitaminer och mineraler. Vårt behov av vitaminer är egentligen litet. Enligt
Apoteket, behöver man bara få i sig totalt 0,1 gram av olika vitaminer. Det vi behöver mest är C-vitamin,
75 miligram/dag, och Omega 3 [som kroppen inte kan skapa själv, finns i bland annat fisk]. Enligt artikeln
får man i sig de vitaminer man behöver utan att ens behöva följa Livsmedelsverkets kostråd.

Livsmedelsverket rekommenderar bara tillskott till några få grupper. Till exempel rekommenderas D-
vitamin tillskott till barn upp till två års ålder ,veganer, kvinnor som bär heltäckande kläder och överviktiga.
Folsyra rekommenderas till kvinnor som vill bli gravida och personer som har en viss typ av blodbrist.

Precis som med mycket annat inom näringslära pågår forskning kring kosttillskott, bland annat om medlen
kan förebygga cancer. I en stor studie i Linxian i Kina gav man kosttillskott med olika vitaminer och
mineraler till en grupp på nära 30 000 personer som åt näringsfattig kost. Man kunde konstantera ett
minskat antal cancerfall i gruppen som fick tillskott med E-vitamin, selen och betakaroten.

Det finns alltså fler sjukdoms och bristtillstånd där kostillskotten kan ha effekt, men de flesta av oss som
äter kosttilskott gör det ofta utan att ha någon kostanterad brist. Enligt bland annat apotekets
undersökningar, tar vi vitamintabletter som en extra försäkring, framför allt på vintern.

Läs mer om kostillskott på Apoteket.


Bild: Daniela

Senaste trenden i vad man ska äta är "Gojibär", även kallade Wolf-berries. De växer vilt i extrema klimat
4000 meter över havet i Tibet. Växten kallas i Sverige för Bocktörne och odlas ibland som trädgårdsväxt.
De har använts i över 5000 år i traditionell österländsk medicin och modern forskning har nu också börjat
påvisa de unika egenskaper gojibären innehar. I Kina och områdena runt Himalaya talar man om Gojibär
som källan till god hälsa och ett långt liv. Diabetes, cancer och de vanliga välfärdssjukdomarna som sprider
sig alltmer i västvärlden är ovanliga häromkring och människor som blir över 100 år gamla är ingen ovanlig
syn.

De sägs att de röda små bären är ett utav de mest näringsrika livsmedlen på planeten – fullpackade med
viktiga aminosyror, mineraler, vitaminer och antioxidanter. De innihåller sex gånger mer betakaroten än
morötter, är bästa medicinen för ögonen, det enda livsmedel hittills som stimulerar produktionen av
mänskligt tillväxthormon, komplett proteinkälla [innehåller 18 aminosyror], innehåller mer än 21 spår-
ämnen såsom fosfor, järn, zink, germanium, selen, koppar och kalcium, rikligt med vitaminer [A-vitamin,
B1, B2 och B6-vitamin, C-vitamin samt E-vitamin], viktiga fettsyror [Beta-sitosterol som anses sänka
kolesterolhalten och motverka prostataförstoring],  och mycket hög andel antioxidanter [10 gånger mer
än blåbär, som räknas som en mycket god källa till antioxidanter].

I Asien talar man om att konsumtion av gojibär kan göra att man:
Blir starkare och får mer energi
Blir mer motståndkraftig mot bakterier, svamp och virus
Ser yngre ut och känner sig yngre
Får bättre syn
Blir bättre i sängen
Sover bättre
Ökar sin produktion av vita och röda blodkroppar
Stressar mindre
Minskar sin oro
Får starkare hjärta
Sänker sitt blodtryck
Sänker sitt kolesterolvärde
Förbättrar sin blodcirkulation

Läs mer om Gojibär på Gojibaretc.


               

Kroppen har i princip tre olika bränslen att välja mellan: protein, kolhydrater och fett. Idag görs det
massor med studier kring olika fett typer och hur de påverkar kroppen. Ämnet är extremt stort och
ibland komplicerat.

Fett ingår i cellmembran och nervfibrer. Det används som bränsle och lagras som framtida energiförråd i
våra fettvävnader. Fett skyddar våra inre organ: hjärnan, hjärtat, levern och njurarna. Fett har även en
värmeisolerande funktion i kroppen i form av underhudsfett.

Fettet i maten kan delas in i tre huvudgrupper: triglycerider, fosfolipider och steroler. Triglycerider utgör
huvuddelen av fettet i vår mat och i våra vanligaste matfetter, till exempel smör, margariner och mat-
oljor. Det mesta fettet i våra kroppar består också av triglycerider, och finns lagrat i fettväven. Idag vill
jag bara hjälpa till att tydliggöra de olika fett typerna;

Vegetabiliskt fett: Vegetabiliskt fett är fett från växtriket. Till exempel rapsolja, palmolja, och solrosolja.

Animaliskt fett: Animaliskt fett är fett som kommer från djur, till exempel från kött eller mejeri-
produkter. Animaliskt fett är oftast mättat.

Mättat fett: Mättat fett finns i olika mängd i de livsmedel som innehåller fett. Feta mejeriprodukter,
charkprodukter och kokosfett innehåller höga halter av mättat fett. Ju hårdare ett fett är i rums-
temperatur, desto mer mättat fett innehåller produkten. Mättade fettsyror innehåller mycket väte, vilket
gör att kedjan blir rak och stel.

Omättat fett: Omättat fett är ett samlingsnamn för enkel-, och fleromättade fetter. Fisk, vegetabiliska
oljor och nötter innehåller mycket omättat fett. Omättat fett är flytande i rumstemperatur.
[Enkelomättade fettsyror har tappat två väteatomer. I stället har det bildats en så kallad dubbelbindning,
vilket gör att kedjan böjs. Denna böjning kallas cis-form. Fleromättade fettsyror har två eller flera dubbel-
bindningar. På långa fettsyror kan det sitta ända upp till sex dubbelbindningar. Ju fler dubbelbindningar
det finns desto krokigare blir fettsyran.]

Omega-3: Omega-3 är en fleromättad fettsyra. Moderfettsyran i omega-3-familjen heter alfa-linolensyra.
Alfa-linolensyra finns framför allt i rapsolja, linfröolja, sojaolja och valnötter. I fisk och skaldjur finns de långa
omega-3-fettsyrorna EPA och DHA. Det är framför allt EPA och DHA som kan skydda mot hjärt- och kärl-
sjukdomar. Omega-3 behövs bland annat för synen, immunförsvaret och för hjärnan och hudens
funktioner.

Omega-6: Omega-6 är en fleromättad fettsyra som också kallas för linolsyra. Linolsyra finns främst i sol-
rosolja, majsolja och sojaolja. Omega-6 har många liknade egenskaper som omega-3, men vi behöver mer
av omega-3. Båda fetterna samspelar och det är därför viktigt att man via maten får lagom mängd av
båda.

Transfett: Transfett är ett samlingsnamn för det fett som bildas då flytande vegtabiliska olojor ”härdas”.
Härdningen används i livsmedelsindustrin för att göra fettet hårdare. Det gör att produkterna får önskad
sprödhet, fasthet och längre hållbarhet. Transfetter hittas bland annat i konditorivaror och färdigmat,
som får längre hållbarhet om fettet inte härsknar. De transfetter som pekats ut som speciellt skadliga är
de som uppstår vid härdning av oljesyra och linolsyra. De har visat sig påverka både inflammation och
insulinresistens. Transfettet höjer halten av det onda LDL-kolesterolet i blodet och minskar halten av det
goda HDL-kolesterolet. Det ökar i sin tur risken för hjärt- och kärlsjukdom. Transfett finns bland annat i
pommes frites, pajer och piroger, feta kondisbitar som chokladbollar, småkakor och kex, godis och
snacks.


Vill du läsa mer om fett gå in på livsmedelsverket.

 

Var och varannan vecka ståtar tidningarna med någon ny miralkeldiet, och av någon anledning lockas vi
att köpa tidningen igen och igen. Men hur ska annars kvällstidningarna kunna sälja extrabilagor och
inovatörerna av de olika dieterna kunna sälja böcker? Ja, svaret är enkelt. Ta något som redan finns,
ändra bara lite grand, och lova att det fungerar. Precis som med patent, enkelt... Vi borde alla bli
författare...

Några av de ledande just nu;

ISO =  (Isokalorisk)
Lika delar kolhydrater, protein och fett. Kostens energiinnehåll ska bestå av en tredjedel av varje. Totalt'
intag cirka 1600 kalorier per dag, varav liten mängd kolhydrater, mycket protein och utvalt fett.
Kolhydraterna har lågt GI och fettkvaliteten är hög. Dessutom ingår stora mängder grönsaker vilket
garanterar antioxidanter, vitaminer, mineraler samt en viss volym åt maten eftersom grönsaker är mycket
energisnåla, vilket ger bättre mättnad.

LCHF = (Low Calory High Fat)
Bygger på ett minimalt intag av kolhydrater och ökat intag av protein och fett. Man äter mat med
extremt lågt innehåll av kolhydrater vilket ökar mättnaden och minskar insulinet. Endast 10 procent av
energin kommer från kolhydrater, 20 procent från protein och resten från fett.

ATIKINS
Begränsat intag av kolhydrater (framför allt vecka ett), fet mat och kött förordas. Man börjar dieten med
att helt utesluta kolhydrater och därefter äter man kolhydrater med lågt glykemiskt index.

STENÅLDERS
Kosten är baserad på kött, grönsaker och frukt.

GI (glykemiskt index) 
Är en metod där man koncentrerar sig på att äta rätt kolhydrater, långsamma, dvs lågt glykemiskt index.

VLCD (Very Low Calorie Diet)
Ofta går VLCD ut på att man dricker drinkar innehållande ett pulver med mycket protein och en mindre
mängd fett och kolhydrater. Ett antal portioner av denna dryck ger 500–800 kilokalorier per dag, vilket
resulterar i ett energiunderskott och en viktminskning.

Läser man dessutom det finstilta på de flesta dieter står det;
"Men som med alla andra livsstilsförändringar krävs motivation". Var det en nyhet för någon?

Är du sugen på att läsa om fler galna bantningsmetoder kan du gå in här. Man har lyckats samla en
uppsjö av olika viktminskningsmetoder, allt från "ananasdieten" till "ryska rymddieten"...

Mitt enda tips är, ät allt med måtta, och det är sant;
All viktminskining = "Mindre kalorier in mer kalorier ut"






Foto: Daniela

Vad är egentligen fettförbränning? Lite förenklat kan man säga att det är summan av hur mycket mat
man stoppar i sig och hur mycket energi man gör av med. Alltså den process som går ut på att fett
bränns, och den kan antingen komma från mat eller från kroppens fettceller. Rent matematiskt är det
ganska enkelt att gå ner i vikt: det är helt enkelt kalorier in, kalorier ut. Men vi vet ju alla att det är lite
mer komplicerat än så i praktiken. En mängd olika komponenter kan påverka fettförbränningen.  Regel-
bundna måltider och motion kan öka den. Stress, sömnbrist, uteblivna måltider kan sänka den.

När begreppet fettförbränning blev populärt menade man att lågintensiv träning gjorde att man brände
fett före andra energier i kroppen. Det tolkade många som att man går ner i fettvikt genom att träna
just lågintensivt. Men faktum är att viktminskning sker genom att man förbukar mer energi än man
stoppar i sig. Procentuellt förbrukas en större andel fett desto lägre intensiteten är. Allra mest när man
sitter på en stol, faktiskt. Men procent av vad? Jo, av totalt förbrukad energi, vilket kan mätas i antal
kalorier.

Du förbrukar mindre energi ju mindre du anstränger dig. Under en timmes lågintesivt arbete gör du
kanske av med 200 kcal, men det tredubbla om arbetet är medel till högintesivt. Om 75 procent av
kalorierna kommer från fett i de första fallet och 50 procent i det senare kommer du trots allt att
förbränna mer fett i det senare exemplet.

60 minuter lågintensiv träning bränner 200 kcal 75% fett = 150 kcal fett
60 minuter högintensiv träning bränner 600 kcal 50% fett = 300 kcal fett

* Styrketräning är ett bra sätt att öka sin fettförbränning, inte kanske under själva passet men efterråt.
   Mer muskler ger en större energiförbrukning och högre fettförbränning dygnet runt.
* Även en bättre kondition ger högre förbränning. Genom att ha en bra syretillförsel till dina muskler ökas
   användadet av fett som bränsle.
* Lågintensiv träning ger kroppen bra förutsättningar att ta energi från sina fettdepåer,framför allt lite
   extra på morgonen, när blodsockret är lågt och din insulinnivån är nästan obefintlig. Denna kombination
   gör att fettet lättare frigörs från fettcellerna och eftersom du inte ätit något än så har din kropp inget
   annat bränsle än fett att tillgå.

Alltså, bästa fettförbränningen är att kombinera din träning med alla tre varianterna ovan...

Mer om fett lite längre fram...





Bild: Gymmet

Ofta när man försöker gå ner i vikt, eller upp, är problemet att man inte riktigt har kolla på matintaget.
Själv kanske man tycker att man äter bra, men man förstår inte varför inget händer. Då säger många
kostrådgivare att man ska föra matdagbok, vilket är superbra. Det tråkiga är kanske att man måste räkna
för hand hur mycet kalorier allt är.

Idag kommer supertipset från en kär familjemedlem. På nätet finns en sida som är grattis, där man kan
för in allt man äter och få jättebra koll. Man kan desstuom disskutera och bli vän med andra medlemmar.
Sidan heter Matdagboken.

På sidan kan du kombinera din personliga matdagbok med personlig motionsdagbok, gemenskap,
individuella beräkningar, forum , viktkurvor, diagram, menyer, recept och mycket mer.


Tack för kanontipset K & J!!





Bild: Matdagboken

Ett riktigt bra mellanmål, eller som snacks är sojaböner. 100 gram torrostade jordnötter ger 620 kcal 
och 50 gram fett. Lika mycket rostade sojabönor ger 366 kcal och 20 gram fett. Jag gillar dem för att
de är goda och knapriga. Dessutom innehåller de massor av järn och dubbelt så mycket fiber som
jordnötter.

Soja är ett superlivsmedel som innehåller mängder med olika näringsämnen. Soja är det perfekta
alternativet för vegetarianer att ersätta kött med. Förutom massor av vitaminer, mineraler och
fibrer innehåller sojan mycket protein, mer än i kött! Soja innehåller de 8 essentiella proteinerna som
kroppen inte själv kan tillverka. Världshälsoorganisationen, WHO säger att sojaprotein har samma goda
kvalitet som animaliskt protein.

Soja innehåller även flavonoider, en antioxidant som motverkar cancer, bland annat bröstcancer,
lungcancer och prostatacancer. Soja är även bra mot hjärt- och kärlsjukdomar, sänker blodtrycket samt
det onda LDL-kolesterolet. Soja håller också blodsockret på en jämn nivå då den har ett lågt GI-värde
(20). Soja är dessutom ett bra livsmedel mot benskörhet, kan mildra mot klimakteriebesvär då det
innehåller östrogenliknande ämnet phytoestrogener och innehåller fytoöstrogener en typ av växt-
hormoner som även finns i broccoli, morötter, vitlök, selleri, linfrön, solrosfrön och äpplen.

Enda tråkiga med just sojabönan, är att mycket regnskog avverkars i tropiska utvecklingsländer för att
odla dem...



         

Nu är sommaren snart här och med det alla saker som hör sommaren till. En av de stora sakerna är glass.
Glass och värme hör ju bara ihop, och det slinker enkelt ner både en och två om dagen. Glassfrossa!
Det finns många olika sorter att välja bland nuför tiden, och ibland kan det vara rätt svårt att reda ut vad
som är vad i glassträsket;
* Gräddglass, måste innehålla minst 8% mjölkfett och görs på bland annat grädde.
* Hushållsglass, innehåller 4-8% vegetabiliskt fett och mjölkfett.
* Saftis, fryst sockerrik fruktsaft eller juice.
* Sorbet, som saftis men med luftinblandning.
* Sherbet, som sorbet med mjölk och max 3% fett.
* Sockerfri glass, glass utan vanligt socker, utbytt mot aspertame.
* Parfait, glass av grädde, äggula och socker, som ger en mousseliknande konsistens, oftast smaksatt  
   med likörer.
* Mjukglass, egentligen nyberedd glass direkt till kunden. Samma kvalitet som hushållsglass.
* Milkshake, glass vispad med mjölk och smaktillsats.
* Lightglass/lättglass, glass med 50% mindre fett, 25 % mindre socker, jämfört med originalprodukten.
   Kan därför vara lite lurigt när man köper lightprodukter. Det säger inte att det är lätta produkter, bara
   lättare än originalet.

Här kommer en liten guide till några av sommarens smalaste glassar, alla under 100 kcal per pinne:



Har du andra smala favoriter? Tipsa gärna oss andra....

Tips: Sorbeglassar är ett bra alternativ. Visserligen innehåller många en hel del socker, och får vi i oss för
mycket socker lagras det också som fett, men eftersom fettinnehållet är nästintill noll är det ett bättre
alternativ än många lightglassar.
 
OBS! Procentsatserna kan ha ändrats något till dags datum, och är alltså preliminära.

Just nu handlar var och varannan reklam på TV om drycker innehållande probiotika. Med droppar, piller,
juicer och mjölkshots lovas vi en lugn mage och minskad förkylningsrisk, kan det verkligen vara så bra
som reklamen vill få oss att tro? Om det nu är så bra med probiotika varför äter inte alla människor det
och varför är egentligen probiotika så bra?

Bara under de senaste 30 åren har över 5000 vetenskapliga artiklar publicerats om probiotika, (några
vanliga probiotiska bakterier är olika arter av laktobaciller och bifidobakterier), där en majoritet visar på
postiva effekter på vårt immunförsvar och tarmfunktion. Tyvärr finns det inga stora  studier med
tusentals personer som visar på de positiva effekterna som probiotika ger. Ofta är det bara frågan om
några hundra personer i varje studie. Många av de studier  som gjorts är för små och statsistiskt sett
för svaga för att ge starka slutsatser. De flesta probiotika är aktiva i nedre delen av tunntarmen och
tjocktarmen. Många studier visarpå lindring vid akut diarré, turistmage, med i snitt ett dygns kortare
sjukdomstid. Stöd finns också för att probiotika hjälper mot lös och orolig mage tillsammans med en
antibiotikakur. Exakt hur probiotika tämjer tarmen är fortfarande lite oklart. Forskning är stor  och pågår
i hela världen.

För att kallas probiotika måste en bakteriestam, (för det är till 99 % frågan om bakterier), kunna visa på
att den inte är skadlig för människan och att den har någon form av positiv hälsoeffekt. Det finns idag 
cirka 20-30 olika bakteriestammar och en jästsvamp som har dessa dokumenterade effekter. Det är
balansen mellan dessa hundratals olika bakterier som är så viktig för att vi skall må bra. En sak som gör
det mer komplicerat är att dessa bakterier hela tiden måste få näring för att kunna fullgöra sina
uppgifter. Sådan näring kallas för prebiotika och består oftast av olika typer av växtfiber som inte kroppen
själv kan bryta ner, men det kan också vara helt andra ämnen som hjälper probiotikan att utföra sina
hälsofrämjande effekter. Den största faran för en bra tarmflora, och våra probiotiska bakterier, är vår
moderna kost som innehåller för lite prebiotika samt överförskrivningen av penicillin och annan antibiotika,
som också tar död på probiotikan. Efter varje antibiotikakur minskar därför vårt egna naturliga skydd mot
skadliga bakterier och virus drastiskt.

Personligen tycker jag vi fortsätter att försöka få i oss probiotika på naturlig väg, åtminsone tills forskarna
är överens och helt säkra. Enligt medicintidskriften "The Lancet" ska patienter med akut bukspottkörtel-
inflammation undvika probiotika helt. Deras infektioner kan bli farligt MYCKET värre av just probiotika.
Traditionell yoghurt innehåller helt naturligt probiotika och många nya typer av yoghurt innehåller även
andra lactobaciller och bifidusbakterier som fyller kriterierna. Vill du inte lägga pengar på dyra produkter,
finns faktiskt probiotika i många livsmedel som vi redan äter. Öka ditt intag av lök, vitlök, havre, vitkål,
sparris, bananer, filmjölk och yoghurt dagligen så håller du magen i trim utan dyra konstgjorda produkter.

Vill du läsa mer om probiotika finns bra information på Hälsobygget och Hälsosidorna. Här finns även en
lista på fler livsmedel som innehåller probiotika. Mer information finns hittar du också på Apotekets sida.

Det viktigaste med motion är att hitta en träningsform som man tycker passar en och är rolig. Tränar
man för att man måste, blir det svårt att göra det till en långsiktig vana.

Träning kan också vara ett sätt att nå bättre resultat när man vill gå ner i vikt. För bästa resultat gäller
att man även förändrar sina kostvanor. Att gå ner i vikt genom att endast dra ner sitt kaloriintag kommer
inte löna sig i längden. För att få en hälsosam och varaktig viktminskning krävs det att man förändrar hela
sin livsstil och inte bara kosten eller bara träningnen.

Känner man att man har gjort alla förändringar man kan, och att det ändå står stilla på vågen, kan det
ibland hjälpa att chocka kroppen med en ny motionsform. Här kommer en liten motionstabell om du vill
testa något som förbrukar lite mer kalorier än den vanliga motionsformen.




    
     


Foto: Friskis & Svettis

Att åka på semester kan vara svårt när man försöker tänka på sin vikt och hälsa. Framför allt om man
har all-inclusive på hotellet där allt ingår, till och med vin och alkoholhaltiga drycker. Det är frukostbuffé,
lunchbuffé, eftermiddagsfika, kvällsbuffé och massor med dricka.

Samtidigt som man känner att man är på semester och vill unna sig allt, kanske man måste inse att en
livstilsförändring och ändrat tanktesätt kring mat, också omfattar semestern? Själv unnar jag mig alltid lite
mer på semestern, men samtidigt försöker jag ändå vara medveten om hur mycket extra som slinker ner.
Mina bästa tips för en lite mer medveten semester är:

1. Drickan! Man dricker sig lätt upp i vikt. Välj vatten iställer för juice och läsk, så kan du unna dig vinet
    och ölen med lite godare samvete.
2. Brödet! Välj bort brödet till lunch och kvällsmat. Eftersom man ofta redan äter en massa andra
    kolhydrater som ris och pasta, blir brödet de där extra onödiga kalorierna.
3. Efterrätter! Självklart vill man smaka av alla efterrätterna på buffén. Mitt tips är att dela en tallrik med
    din respartner och dela bitarna istället för att äta hela tallriken själv.
4. Buffèn! Ta lite av allt och försök ta lite mindre av kolhydraterna.
5. Bukfylla! Börja alltid med en stor tallrik grönsaker och sallad. Bra sätt att mätta magen lite innan resten
    av maten.
6. Frukt! Passa på att äta en massa god och färsk frukt till mellanmål istället för sötsaker.
7. Motion! Om du inte orkar eller känner för din vanliga träning, ta lite längre promenader eller varför inte
    vara med på hotellets vattengympa (självklart om de har någon).

Debatten om E-nummer  har blossat hög detta året, och självklart blev jag tvungen att gräva lite och ta
reda på lite mer om vad det egentligen handlar om.

Man kopplar automatisk E-nummer med tillsatser  i maten, men vissa E-nummer finns helt  naturligt i vår
miljö, medan andra tillsätts för att vi inte ska bli allvarligt sjuka. Sedan finns tillsatser som är är framställda
syntetiskt men som är exakt samma substanser som förekommer i naturen. E-nummer är ett specifikt
idnummer som används för beteckning av livsmedelstillsatser som godkänts i Europa. Tillsatserna kan vara
av typerna konserveringsmedel, klumpförebyggande medel, livsmedelsfärgämne, antioxidationsmedel,
sötningsmedel, ytbehandlingsmedel, smakförstärkare, surhetsreglerande medel, emulgeringsmedel,
förpackningsgaser etc.

Några av de omdebatterade ämnena är bland annat; Azo-färger, glutaminsyra (E621-E625), aspartam,
natriumnitrat (E250) och kinolingult  (E-104). Där finns det dock delade meningar i forskarvärden om
skadligheten. Det finns de som anser att det är högst troligt att stora mängder av dessa ämnen kan
orsaka sjukdomssymptom, men att mängden som behövs för detta varierar mellan individer. Faktum är
att glutaminsyra är en av de vanligaste aminosyrorna vi har i kroppen och att det finns i all mat vi äter,
eftersom den ingår i nära nog alla proteiner. Proteinerna i de flesta matvaror vi äter består av mellan
15-35 % glutaminsyra.

Kraven från myndigheter och konsumenter att sänka halten socker, salt och fett är också ett dilemma.
Minskar man på dessa ämnen ökar behovet av tillsatser för att få produkterna att hålla. Socker till
exempel i sylt ger natulig hållbarhet, tar man bort det måste konserveringsmedel tillföras för att
produkten inte ska mögla. Fett däremot ger konsistens, tar man bort det behövs mer konsistensgivare
och emulgeringsmedel.

Det som framkommer är, att det inte är bra att bara äta massproducerad färdigmat med olika tillsatser.
Anledningen är dock inte att matvarorna är skadliga i sig utan att näringsinnehåll i förhållande till
energiinnehållet oftast är sämre, och att man därför måste äta mer kalorier för att få i sig tillräckligt med
mineraler, vitaminer och antioxidanter. De innehåller också mindre grovämnen – näring för våra
tarmbakterier, som t ex olika typer av fibrer. Att man däremot ofta gör vad man kan för att få ner
produktionskostnaden, förlänga hållbarheten och få oss att konsumera mer, genom att använda olika
former av tillsatser, är det ingen tvekan om. Men dagens stora problem när det gäller det som tas in
genom munnen är inte själva tillsatsernas farlighet, utan istället överkonsumtion av lättsmält mat och
dryck. Det är det som är grunden till fetmaepidemi samt degenereringen av tarmfloran.

Kan det vara så att det är mycket skrämselpropaganda och lite sanning? Kanske är det enklaste, precis
som med all mat, att lära sig vilka ämnen man helst ska undvika? Ica har till exempel redan tagit fram ett
verktyg för att ta bort produker med skadliga E-ämnen ur sitt varusortiment. Det känns mer rätt. Alla
E-numren hittar du här. Vill du läsa mer, hittar du bra artiklar här och här.

Konsumbagarens Allahjärtanstårta, bakad med kärlek och 32 E-nummer.

Att gå ner i vikt är kan vara en hård kamp, och kan man då ta till lite knep på vägen, gör man ju självklart
det. Det finns livsmedel som kan snabba på viktminskningsprocessesen. Det gäller bara att veta vilka!!
Dessa specifika livsmedel innehåller ämnen som gör att kroppen bränner fett utan att du behöver
anstränga dig.

Bär, framför allt hallon, kan ge förbränningen extra fart. Hallon innehåller ämnet hallonketon som ger
hallon sin specifika smak och ökar frisättningen av fett från fettcellerna, vilket ökar förbränningen. Bär är
dessutom extremt kalorisnåla.

Vattenmelon innehåller aminosyran citrullin som ökar kroppens förmåga att bränna fett.

Vitlök ökar leverns energiförbrukning. För bästa resultat ska den ätas så färsk som möjligt. Riv ner den sist
i maten eller över en sallad.

Grönt Te är också bra för förbränningen och är dessutom skonsamt för magen. En undersökning visade
att de som drack grönt te ökade sin fettförbränning med 35 %. Rekommendationerna är att inta grönt
te i samband med träning eftersom den energiförbrukningshöjande och fettförbrännande effekten av
grönt te då blir mycket större

Nya rön visar att även kokos kan öka förbräningen. Glöm bara inte att kokos innehåller mycket energi, så
ersätt någon annan av dina fettkäller med kokosfett, om du ska testa denna varianten.

Kryddor i matlagningen åstadkommer en värmande och fettförbrännande effekt genom att öka
frisättningen av ”träningshormonerna” adrenalin och noradrenalin, som ökar energiförbrukningen och
stimulerar frisättning av fettsyror från fettväven. Av alla ”fatburner” kryddor är rödpeppar mest studerad
för sin termogena och fettförbrännande effekt hos människan. Den aktiva subsansen i rödpeppar är
capsaicin, som även förekommer i besläktade kryddor som bl.a. chilipeppar, chiliblandning och framför allt
cayennepeppar.

Andra livsmedel som också listas som fettförbrännande är; rädisor, kanel, ingfära, lax, kaffe och senap.






Foto: Daniela

Del 3 av 3

De 10 försökspersonerna testades och genomgick en mängd prover. För att mäta mängden kroppsfett
användes en Bod Pod. Bod Poden beräknar hur mycket som är fett och hur mycket som är muskler i
kroppen. Deltagarnas dagliga kaloribehov beräknades utifrån deras fysiska data och fördubblades. Under
de kommandande fyra veckorna fick de äta cirka 5000 kalorier per dag. De förbjöds också att motionera,
vilket skulle kunna störa resultaten. Genom att bära stegräknare kunde man kontrollera att de inte gick
mer än 5000 steg per dag, vilket motsvarar 3 kilometer.

Efter bara en vecka är det slående skillnader mellan deltagarna. Trots samma kaloriintag har det påverkat
deltagarna olika. Efter första veckan har två personer endast gått upp 1,6 % av sin kroppsvikt, och en av
deltagarna har gått upp 4,6 %.

Efter vecka två finns det fortfarande stora skillnader inom gruppen. Två har gått upp mer än 6 % sedan
de började, medan en av dem bara har gått upp 3,5 %. Enligt forskarna beror resultaten inte bara på
skillnad i aptit. Det måste finnas en annan förklaring. Det avgörande är var kalorierna hamnar om
de inte blir fett. De som har svårare för att gå upp i vikt gör av med kalorierna på något sätt. Det finns
olika teorier om hur kroppen gör sig av med överksottskalorier. En av teorierna är att de som kan äta
mycket utan viktökning kanske höjer sin basalomsättning. De gör värme av kalorierna de sätter i sig
istället för att bygga fettvävnad. Basal eller viloomsättningen talar om energiåtgången för att hålla oss vid
liv. Det är energin som krävs för att hjärtat ska slå och hjärnan fungera. De frivilligas viloomsättning mäts
regelbundet.

Fjärde veckan är det dags för slutresultaten. På andra plats med ökning av 9 %, på första plats
viktökning med 9,5 %. En av de frivilliga har bara gått upp 4,5 %, men hans utseende har knappt
förändrats alls. Svaret är att han inte har lagrat särskilt mycket fett. Hans andel kroppsfett har bara ökat
med 2,4 % enligt Bod Poden. Så vad är det då som står för hans viktökning på 8 %? Han har gått upp
mycket i vikt, inte mycket fett, man han höjde sin basalomsättning. Han basalomsättning har stigit med
otroliga 30 %. Den höga förbränningen beror på att han har ökat sin muskelmassa. Muskler behöver mer
energi. De förbränner mer i vila än fett eller ben. Om man ökar muskelmassan höjer man
basalomsättningen dramatiskt. Trots att han inte tränat har han blivit mer muskulös. Tendensen att
bygga muskler istället för vetvävnad är genetiskt betingad. Kroppen gjorde sig av med energi genom att
göra fler rörelser än normalt. Det förbrukar energi.

Två av studenterna hade knappt gått upp något, men deras basalomsättning hade inte heller påverkats.
Två deltagare hade svårt för att ens nå sina kalorimål. De fick kämpa mot sina kräkreflexer. Deras kroppar
försökte skydda dem mot exesiv övervikt. Detta skedde genom att öka mättnadskänslan genom
hormoner från magen. Det blockerar ytterligare matintag. Det finns alltså stora skillnader mellan hur
kroppar reagerar på extra kalorier. Att hålla sig smal handlar om mer än diet och motion. De som har tur
har kroppar som aktivt motarbetar viktökning.

Efter studien har alla de frivilliga fått tillbaka sin normalvikt efter cirka två till fyra veckor. Enligt forskarna
bästämmer individens biologi hur lång eller hur kort man blir. Den bestämmer även hur smal eller tjock
man kommer att vara. Det betyder inte att man inte ska försöka bli av med sin övervikt. Små minskningar
gör en friskare och är mycket lättare att behålla.

Del 2 av 3

Förklaringarna enligt forskarna ligger i människans historia och genetik. Våra samlande jagande förfäder åt
vad de kunde hitta, ibland inte mycket. Då var lagrat fett effektivt. Under hungersnödsperioderna
försvann upp till 75 % av populationen på grund av svält. De som var fylligare, eller de fetare barnen,
överlevde och kunde föra vidare sina gener. Under hungersnöd gällde alltså "den fetes överlevnad".
Cyklerna av frosseri och hungersnöd som människosläktet utsattes för, var en viktig naturlig
urvalsprocess. Alla barn eller individer som var lite fetare överlevde hungersnöd och kunde sen lägga på
hullet när det fanns gott om mat. Detta kan förklara varför stora delar av befolkningen har lätt för att
lagra fett. Det är först nyligen i vår historia som det har blivit ett problem. Nu råder konstant frosseri.
Även som det förr var en fördel att lätt gå upp i vikt, gäller idag motsatsen. Det är de smala som lever
längre, sundare liv.

Fettvävnaden består av miljarder av fettceller som lagrar en liten droppe olja. Om kroppen behöver
energi kan den förbränna oljan i en kemisk reaktion. Den lagrade energin kan hålla oss igång när det är
ont om mat. Fettet är kroppens nödproviant. Ju mer fett vi har, desto längre klarar vi oss utan mat.
Genomsnittspersonen kan klara sig utan mat en månad. Fettcellerna kan antingen bli större eller fler.
Båda sakerna händer. När vi börjar frossa så blir fettcellerna större och samlar mer energi, mer olja. Till
slut blir de enormt stora. Det är det som händer sen som avgör om du kommer få kämpa med vikten.
Fettcellerna växer i storlek tills de inte kan bli större. Det är då kroppen bestämmer om man behöver fler
fettceller. Tyvärr är det så att när man väl fått fler fettceller så är de där för att stanna. När cellerna väl
finns i oss är det nästan omöjligt att bli av med dem. Då får vi mycket lättare för att bli överviktiga.
Kroppen har mycket lättare för att skapa fler fettceller när vi är barn eller unga. En mullig period under
uppväxten kan påverka en under hela livet. Hur mycket man än försöker kan man inte minska antalet
fettceller i kroppen. Ju fler man har desto lättare han man för att gå upp i vikt. Överviktiga barn löper
mycket hög risk att bli överviktiga som vuxna.

Varför vissa har svårt att gå ner fascinerar Dr. Leibels forskargrupp. De senaste åren har de utfört ett
extremt experiment på en grupp frivilliga med övervikt. Först fick de svälta så att de förlorade 10 % av
sin kroppsvikt. Sen fick de exakt så många kalorier de behövde för att bibehålla vikten. Fast de fick
tillräckligt med kalorier sade de att de hela tiden var hungriga. Dr. Leibel fann att patienternas hjärnor
reagerade på mat som om de svalt. Med hjälp av modern teknik kunde man faktiskt se, vilka centra i
hjärnan som aktiveras hur mycket som svar på viktminskning. Mönstren stämmde med dem hos personer
nära svältgränsen. Enligt Leibel beror det på att kroppen betraktar deras övervikt som normalvikt. Den
kämpar för att göra dem större igen. Viktregleringens biologi är sån att överviktiga personer som lyckats
går ner, måste lära sig leva med ständig hunger, om de tänker bibehålla den lägre kroppsvikten.

Enligt forskarna finn det en uppsjö andra möjliga influenser, inklusive miljöfaktorer, tom föroreningar.
Forskare har bara börjat  skrapa på ytan av vad som förutbetstämmer vår vikt.  Men en sak är klar:
enligt forskarna har vi mindre kontroll över vår vikt än man kan tro.

Hur experimentet gick nästa gång...                  

Del 1 av 3

Varför kan en del äta hur mycket som helst utan att gå upp vikt, medan andra bara behöver öka sitt
kaloriintag lite för att gå upp i vikt? Varför måste vissa kämpa med träning och medveten kost för att
hålla vikten, medan andra inte ens behöver motionera? Varför slutar några äta när de är mätta medan
andra inte känner att de är mätta?

Alla dessa frågor och många fler besvaras i den intressanta dokumenären på Svt "Varför blir inte de smala
feta?" som gått i dagarna. I programmet låter Fredrik Nyström från Linköpings Universitet tio frivilliga
studenter äta dubbelt så många kalorier och inte motionera alls under fyra veckor. Det är en diet som
skulle kunna få den samlaste person att gå upp i vikt. Åtminstone skulle man kunna tro det.

De flesta behåller nästan samma vikt under hela sitt vuxna liv. Om det bara var dieten som påverkade
vikten skulle vi vara tvugna att äta löjligt exakt alltid. En amerikansk forskare, Dr Leibel, tror att vi har en
biologisk bestämd naturlig vikt, som varierar från person till person. Våra kroppar gör sitt bästa för att
hålla oss vid den vikten, fet eller smal. Han säger att man självklart kan påverka denna vikt genom
medveten kost och träning, men kroppen kommer alltid försöka komma tillbaka till sin normala kroppsvikt.

Vi har alltså en normalvikt. Vad styr den, och hur  tidigt i livet ställs den in? Enligt forskaren Dr David
Allison kan till och med händelser före födselen, i moderlivet, påverka hur stora vi blir som vuxna. Till
exempel är det bevisat att kvinnor som föder senare i livet får barn som löper större risk att bli
överviktiga. Även moderns vikt och näringsintag under graviditeteten är avgörande. En mor som frossar
eller är diabetiker under vissa faser i  graviditeten får barn som löper större risk  att bli överviktiga.

Varför är vissa så mycket bättre på att gå förbi kex och choklad? Handlar att förbli smal mest om
viljestyrka? Man tror att den är mer komplext än så. Professor Jane Wardle har gjort ett experiment på
barnen i en förskola. Vad händer om man ger barn mer att äta efter en komplett lunch? Nästan alla
barnen säger att de är mätta efter lunchen, men när man ställer fram en tallrik med kalasmat efter lunch,
ser man tydliga variationer. En del av barnen skjuter bort sina tallrikar medan andra metodiskt äter upp
allt på sina tallrikar, oberoende av varandra. Jane tror att beteendena redan är väl etablerade hos de
här förskolebarnen. För vissa är det så att när de känner sig mätta tappar de helt lusten att äta mer,
medan andra gärna fortsätter äta så länge maten smakar bra. 

Studier visar att våra ätbeteenden fastslås i tidig ålder. Om man brukar småäta efter att man är mätt när
man är liten, beter man sig så som vuxen med. Problemet är att det snabbt påverkar kroppsvikten. I
11-års ålder kan man se kopplingar mellan de här dragen och barnens vikt. Nu vill man ta reda på var de
här variationerna i beteendet kommer ifrån. Är det något man lär sig hemma i sin familj? Eller är det
något som kanske är genetiskt betingat? Man har utfört andra liknande experiment som det här, men
där kontrollerade man även vilken variant av den så kallade FTO-genen barnen hade. Olika individer har
olika FTO-gener. Vuxna som har en genvariant väger i genomsnitt mer än alla andra. Man visar att de
barn som fortsätter att äta när de inte är hungriga, tenderade att ha högriskvarianten av FTO-genen. De
barn som åt mycket lite hade vad man betraktar som den skyddande varianten. Vår aptit verkar vara
genetiskt betingad. Det ser ut som att det för vissa är rätt så lätt att stå emot alla matvaror som finns
tillgängliga idag, de behöver inte använda viljestyrka. Medan det för andra inte är lika enkelt, deras
hjärnors reaktion på mat stängs inte av när de har fått nog.