Del 2 av 3

Förklaringarna enligt forskarna ligger i människans historia och genetik. Våra samlande jagande förfäder åt
vad de kunde hitta, ibland inte mycket. Då var lagrat fett effektivt. Under hungersnödsperioderna
försvann upp till 75 % av populationen på grund av svält. De som var fylligare, eller de fetare barnen,
överlevde och kunde föra vidare sina gener. Under hungersnöd gällde alltså "den fetes överlevnad".
Cyklerna av frosseri och hungersnöd som människosläktet utsattes för, var en viktig naturlig
urvalsprocess. Alla barn eller individer som var lite fetare överlevde hungersnöd och kunde sen lägga på
hullet när det fanns gott om mat. Detta kan förklara varför stora delar av befolkningen har lätt för att
lagra fett. Det är först nyligen i vår historia som det har blivit ett problem. Nu råder konstant frosseri.
Även som det förr var en fördel att lätt gå upp i vikt, gäller idag motsatsen. Det är de smala som lever
längre, sundare liv.

Fettvävnaden består av miljarder av fettceller som lagrar en liten droppe olja. Om kroppen behöver
energi kan den förbränna oljan i en kemisk reaktion. Den lagrade energin kan hålla oss igång när det är
ont om mat. Fettet är kroppens nödproviant. Ju mer fett vi har, desto längre klarar vi oss utan mat.
Genomsnittspersonen kan klara sig utan mat en månad. Fettcellerna kan antingen bli större eller fler.
Båda sakerna händer. När vi börjar frossa så blir fettcellerna större och samlar mer energi, mer olja. Till
slut blir de enormt stora. Det är det som händer sen som avgör om du kommer få kämpa med vikten.
Fettcellerna växer i storlek tills de inte kan bli större. Det är då kroppen bestämmer om man behöver fler
fettceller. Tyvärr är det så att när man väl fått fler fettceller så är de där för att stanna. När cellerna väl
finns i oss är det nästan omöjligt att bli av med dem. Då får vi mycket lättare för att bli överviktiga.
Kroppen har mycket lättare för att skapa fler fettceller när vi är barn eller unga. En mullig period under
uppväxten kan påverka en under hela livet. Hur mycket man än försöker kan man inte minska antalet
fettceller i kroppen. Ju fler man har desto lättare han man för att gå upp i vikt. Överviktiga barn löper
mycket hög risk att bli överviktiga som vuxna.

Varför vissa har svårt att gå ner fascinerar Dr. Leibels forskargrupp. De senaste åren har de utfört ett
extremt experiment på en grupp frivilliga med övervikt. Först fick de svälta så att de förlorade 10 % av
sin kroppsvikt. Sen fick de exakt så många kalorier de behövde för att bibehålla vikten. Fast de fick
tillräckligt med kalorier sade de att de hela tiden var hungriga. Dr. Leibel fann att patienternas hjärnor
reagerade på mat som om de svalt. Med hjälp av modern teknik kunde man faktiskt se, vilka centra i
hjärnan som aktiveras hur mycket som svar på viktminskning. Mönstren stämmde med dem hos personer
nära svältgränsen. Enligt Leibel beror det på att kroppen betraktar deras övervikt som normalvikt. Den
kämpar för att göra dem större igen. Viktregleringens biologi är sån att överviktiga personer som lyckats
går ner, måste lära sig leva med ständig hunger, om de tänker bibehålla den lägre kroppsvikten.

Enligt forskarna finn det en uppsjö andra möjliga influenser, inklusive miljöfaktorer, tom föroreningar.
Forskare har bara börjat  skrapa på ytan av vad som förutbetstämmer vår vikt.  Men en sak är klar:
enligt forskarna har vi mindre kontroll över vår vikt än man kan tro.

Hur experimentet gick nästa gång...