Del 3 av 3

De 10 försökspersonerna testades och genomgick en mängd prover. För att mäta mängden kroppsfett
användes en Bod Pod. Bod Poden beräknar hur mycket som är fett och hur mycket som är muskler i
kroppen. Deltagarnas dagliga kaloribehov beräknades utifrån deras fysiska data och fördubblades. Under
de kommandande fyra veckorna fick de äta cirka 5000 kalorier per dag. De förbjöds också att motionera,
vilket skulle kunna störa resultaten. Genom att bära stegräknare kunde man kontrollera att de inte gick
mer än 5000 steg per dag, vilket motsvarar 3 kilometer.

Efter bara en vecka är det slående skillnader mellan deltagarna. Trots samma kaloriintag har det påverkat
deltagarna olika. Efter första veckan har två personer endast gått upp 1,6 % av sin kroppsvikt, och en av
deltagarna har gått upp 4,6 %.

Efter vecka två finns det fortfarande stora skillnader inom gruppen. Två har gått upp mer än 6 % sedan
de började, medan en av dem bara har gått upp 3,5 %. Enligt forskarna beror resultaten inte bara på
skillnad i aptit. Det måste finnas en annan förklaring. Det avgörande är var kalorierna hamnar om
de inte blir fett. De som har svårare för att gå upp i vikt gör av med kalorierna på något sätt. Det finns
olika teorier om hur kroppen gör sig av med överksottskalorier. En av teorierna är att de som kan äta
mycket utan viktökning kanske höjer sin basalomsättning. De gör värme av kalorierna de sätter i sig
istället för att bygga fettvävnad. Basal eller viloomsättningen talar om energiåtgången för att hålla oss vid
liv. Det är energin som krävs för att hjärtat ska slå och hjärnan fungera. De frivilligas viloomsättning mäts
regelbundet.

Fjärde veckan är det dags för slutresultaten. På andra plats med ökning av 9 %, på första plats
viktökning med 9,5 %. En av de frivilliga har bara gått upp 4,5 %, men hans utseende har knappt
förändrats alls. Svaret är att han inte har lagrat särskilt mycket fett. Hans andel kroppsfett har bara ökat
med 2,4 % enligt Bod Poden. Så vad är det då som står för hans viktökning på 8 %? Han har gått upp
mycket i vikt, inte mycket fett, man han höjde sin basalomsättning. Han basalomsättning har stigit med
otroliga 30 %. Den höga förbränningen beror på att han har ökat sin muskelmassa. Muskler behöver mer
energi. De förbränner mer i vila än fett eller ben. Om man ökar muskelmassan höjer man
basalomsättningen dramatiskt. Trots att han inte tränat har han blivit mer muskulös. Tendensen att
bygga muskler istället för vetvävnad är genetiskt betingad. Kroppen gjorde sig av med energi genom att
göra fler rörelser än normalt. Det förbrukar energi.

Två av studenterna hade knappt gått upp något, men deras basalomsättning hade inte heller påverkats.
Två deltagare hade svårt för att ens nå sina kalorimål. De fick kämpa mot sina kräkreflexer. Deras kroppar
försökte skydda dem mot exesiv övervikt. Detta skedde genom att öka mättnadskänslan genom
hormoner från magen. Det blockerar ytterligare matintag. Det finns alltså stora skillnader mellan hur
kroppar reagerar på extra kalorier. Att hålla sig smal handlar om mer än diet och motion. De som har tur
har kroppar som aktivt motarbetar viktökning.

Efter studien har alla de frivilliga fått tillbaka sin normalvikt efter cirka två till fyra veckor. Enligt forskarna
bästämmer individens biologi hur lång eller hur kort man blir. Den bestämmer även hur smal eller tjock
man kommer att vara. Det betyder inte att man inte ska försöka bli av med sin övervikt. Små minskningar
gör en friskare och är mycket lättare att behålla.