Debatten om E-nummer har blossat hög detta året, och självklart blev jag tvungen att gräva lite och ta
reda på lite mer om vad det egentligen handlar om.
Man kopplar automatisk E-nummer med tillsatser i maten, men vissa E-nummer finns helt naturligt i vår
miljö, medan andra tillsätts för att vi inte ska bli allvarligt sjuka. Sedan finns tillsatser som är är framställda
syntetiskt men som är exakt samma substanser som förekommer i naturen. E-nummer är ett specifikt
idnummer som används för beteckning av livsmedelstillsatser som godkänts i Europa. Tillsatserna kan vara
av typerna konserveringsmedel, klumpförebyggande medel, livsmedelsfärgämne, antioxidationsmedel,
sötningsmedel, ytbehandlingsmedel, smakförstärkare, surhetsreglerande medel, emulgeringsmedel,
förpackningsgaser etc.
Några av de omdebatterade ämnena är bland annat; Azo-färger, glutaminsyra (E621-E625), aspartam,
natriumnitrat (E250) och kinolingult (E-104). Där finns det dock delade meningar i forskarvärden om
skadligheten. Det finns de som anser att det är högst troligt att stora mängder av dessa ämnen kan
orsaka sjukdomssymptom, men att mängden som behövs för detta varierar mellan individer. Faktum är
att glutaminsyra är en av de vanligaste aminosyrorna vi har i kroppen och att det finns i all mat vi äter,
eftersom den ingår i nära nog alla proteiner. Proteinerna i de flesta matvaror vi äter består av mellan
15-35 % glutaminsyra.
Kraven från myndigheter och konsumenter att sänka halten socker, salt och fett är också ett dilemma.
Minskar man på dessa ämnen ökar behovet av tillsatser för att få produkterna att hålla. Socker till
exempel i sylt ger natulig hållbarhet, tar man bort det måste konserveringsmedel tillföras för att
produkten inte ska mögla. Fett däremot ger konsistens, tar man bort det behövs mer konsistensgivare
och emulgeringsmedel.
Det som framkommer är, att det inte är bra att bara äta massproducerad färdigmat med olika tillsatser.
Anledningen är dock inte att matvarorna är skadliga i sig utan att näringsinnehåll i förhållande till
energiinnehållet oftast är sämre, och att man därför måste äta mer kalorier för att få i sig tillräckligt med
mineraler, vitaminer och antioxidanter. De innehåller också mindre grovämnen – näring för våra
tarmbakterier, som t ex olika typer av fibrer. Att man däremot ofta gör vad man kan för att få ner
produktionskostnaden, förlänga hållbarheten och få oss att konsumera mer, genom att använda olika
former av tillsatser, är det ingen tvekan om. Men dagens stora problem när det gäller det som tas in
genom munnen är inte själva tillsatsernas farlighet, utan istället överkonsumtion av lättsmält mat och
dryck. Det är det som är grunden till fetmaepidemi samt degenereringen av tarmfloran.
Kan det vara så att det är mycket skrämselpropaganda och lite sanning? Kanske är det enklaste, precis
som med all mat, att lära sig vilka ämnen man helst ska undvika? Ica har till exempel redan tagit fram ett
verktyg för att ta bort produker med skadliga E-ämnen ur sitt varusortiment. Det känns mer rätt. Alla
E-numren hittar du här. Vill du läsa mer, hittar du bra artiklar här och här.
Konsumbagarens Allahjärtanstårta, bakad med kärlek och 32 E-nummer.
| 
