Idag är det dags för tredja veckan med min första gästbloggare. Malin Gustafsson som driver företaget och sidan med samma namn, LADDA OM. Malin kommer att ta oss med på en spännande resa till Thailand och Koh Lanta och prata om att jobba som digital nomad, fysisk och mental träning och möten med nya människor. Malin kommer gästa oss här varje fredag i Februari. Läs hennes berättelse och inspireras! Läs Malins första inlägg och andra inlägg.
Malin presenterar sig själv:
”Jag tror att när vi mår riktigt bra, då öppnar vi upp och kan må ännu bättre, komma så långt vi vill komma men det krävs det där första steget, lite mod och tillit. Må Toppen. Nå Toppen. Det är mitt citat för LADDA OM och det är det jag vill ge till andra. Hjälpa dig, inspirera dig, vara med på din resa.”
Mitt namn är Malin och jag har gått den långa vägen. Jag var aktiv som ung, skadade mig, började röka och blev allmänt lat. Gjorde några försök under åren men det var först när jag var 33 år gammal som jag började träna friidrott tillsammans med min dotter Hanna under ledning av elittränaren Susanne Lorentzon Borg. Jag förlorade ett vad mot dottern Hanna, jag hade liksom inget val… Idag jobbar jag med Mental Träning och som digital nomad…
“Va, har jag plötsligt inte ett boende alla mina veckor”
Jag läser mailet igen och förstår inte, jag skulle ju bara checka av några veckor innan jag reste, men se, det var tydligen ändrade planer och jag hade nu bara rum för de tre första veckorna. Jag vet också att det löser sig… så det var inget jag stressade upp mig för. Inte heller när jag kom ner kollade jag upp det, utan det var först när det gått två veckor som jag kollade, och nej, det var fullt. Konstigt för jag hade bokat. Men hon hade pratat med sina vänner som hade ett ställe 50 meter bort, och där kunde jag bo. Inte heller här kände jag att behövde ha kontroll eller checka av utan jag litade på henne. Först kvällen innan utcheckning och incheckning på nya stället, gick jag ner en halvtimme innan middag, för att kolla om man kanske skulle kunna få se det nya stället jag skulle bo på. Hon ringde bort till dem, la på luren och sa:
“Sorry, they don’t have a room, its booked”
Alltså, ibland förstår man inte och ibland tänker jag på vännens Dans ord:
“Det finns rätt sätt, fel sätt och Thai sätt”
Jag lyckades ändå hitta ett rum, stora marginaler på en timme innan utcheckning och även om jag var nöjd över det, så hade jag en liten olustkänsla över att det inte var så fräscht. Jag är inte så omständlig, kan leva lätt, kan äta det mesta, jag biter ihop, det löser sig och så vidare, men fräscht rumt, bo där, där vill jag nog ändå känna mig bekväm. Jag checkade in, åkte direkt iväg och hängde på ThaimOut hela dagen. Där blev det oväder och med det även strömavbrott på hela ön. Vet ni hur mörkt det kan bli och känslan att vara på en helt nersläckt ö…. och sen ta sig hem… gå in på en mörk gränd… i ofräscht rum… med dusch och badrum som stank något fruktansvärt, äckligt rum att sova i och jag tänkte mig typ tyskt porrum [jag hamnade en gång på ett sådant rum när jag tågluffade med dottern Hanna] och jag fick samma vibbar som den gången och nej, fråga inte varför vi hamnade där :)… och det var inte många timmars sömn den natten. Dagen därpå bad jag om nytt rum och japp, en natt till, sedan skulle jag få byta.
Jag kom hem den kvällen, det var ljust men det var läskigt och det var så jäkla ofräscht. Jag vaknade på natten, gick på toaletten och tände. När jag väl la mig så hörde jag ljud, det var något i rummet. Jag skrev med vänner hemifrån, jag rös och var så spänd i kroppen, ville mest bara rusa ut och skrika och så kom ljudet närmre och närmre. Jag tände lampan, hörde ljudet och där kom den klättrande i sängen – en stor kackerlacka.
Då jag hade mobilen i handen så var det inga problem och jag har aldrig spelat pingis så jag är oerhört imponerad av min backhand. Den landade fint på bordet bredvid och dödades av närmsta mordvapnet jag hittade, förvånande många gånger man får banka innan den dör om någon undrar.
Dagen efter frågade jag efter mitt nya rum och när jag inte fick höra att det inte gick att byta rum för det var fullt, så la dessutom min mobil av. Jag hade inte heller hunnit skicka vidare SMS om paket som kommit, som mina föräldrar skulle hämta ut. Tröttheten från två sömnlösa nätter slog till och det var en ynklig Malin som skrev till vännen Thip, som ändå erbjudit sig att jag skulle få bo i deras gäststuga på tomten. Jag skrev, förklarade, skrev mer och förklarade ännu mer och kollade, var det verkligen okej, stod erbjudandet fortfarande kvar?
When are U coming? :)
Jag flyttade in och fick min sista vecka, en riktigt “Thaivecka”, helt fantastiskt!
Jag har nämnt att jag gick en kurs på Koh Lanta för några år sedan och första dagarna “tittade jag inom” där och mötte Monica. En blond sak med stort leende, skrattet utanpå, vi har båda företag och arbetar med tankar så det var väl givetvis att vi skulle ut och äta middag en dag! En dag drog vi till Relax Bay, den tredje stranden uppifrån om man tänker på stränderna och där låg vi hela dagen. Vilket var första gången för oss. Bara för att man är i Thailand flera veckor så innebär det inte att man ligger på stranden hela dagarna. Jag fick så galet mycket energi den dagen och som vi skrattade, för att inte tala om hur häftigt det är när man springer på människor och vet att man hittat en ny vän, fantastiskt!
”Malin, bara så att du vet, vi har ju ödlor som bor bakom kylen så du inte blir rädd om de är framme när du är där, de är snälla och gör inget”
Hörde jag rätt… Jag bad Dan visa vad han menade för jag tänkte att det var något annat, men nope, där satt den, en liten ödla precis ovanför vasken. Han förklarade att det var ”barnet” och sedan fanns det två betydligt större. När han såg min blick och min gapande förvånande blick så la han till snabbt:
”Ja alltså, det är ju inte mer än rättvist, de bodde där innan vi flyttade in i huset”
Jamen då så…. :)
Dan och Thip. Jag lunkade runt på deras tomt, låg på en sådan där Thailandstypisk madrass, gick runt med min dator i bikini, kände mig som hemma, jobbade, somnade och testade att stå på händer i Yoga delen där de båda praktiserar varje dag. Men de har även Yoga klasser på Relax Bay och hemma. Jag fick förklarat att Thip utöver Ashtanga Yoga också inte bara klarat nivå ett, som är väldigt svår, utan att hon har tagit sig förbi det. Jag är ingen expert på Yoga men det skulle jag nästan kunna säga när jag ser henne. Så det var inte så konstigt att de hade spännande planer och jag är säker att vi snart kommer höra mer om Thip på ”Yoga home Koh Lanta”.
De tog mig på små rundor. Kvällspromenad på stranden med hunden [där hunden åker på vespan där fram eller där bak… har ni sett något sådant i Sverige?], en lunch i hamnen, en kopp kaffe och glass på ett mysigt litet ställe jag inte tidigare hade sett. Lunchen åt vi en måndag och då var det från båda ”Åh, vegetariskt”. Åter igen reagerade jag med mina miner, för vad har vegetarisk mat med måndagar att göra? Jo, tydligen föddes Thip och Dan en måndag och lördag och de dagarna vill de hedra genom att inte äta något man dödar, utan hålla sig till vegetarisk kost, de klarar det nästan till 100 %.
Men okej, efter ödlorna som bor bakom kylen, så hade jag liksom sänkt mina tankar hur saker ska vara, klart att man ska vara vegetarisk vilka dagar man vill.
Andra sidan jorden och en annan kultur, mat och ja, det mesta är annorlunda men ändå en vardag, här och nu och som man själv vill ha den. Som en salig blandning. En gottepåse där man valt ut det man själv vill ha och önskar. Och jag må gilla Skagenröra men här verkligen saftas det i munnen bara jag tänker på det, och på söndagar beställer jag givetvis en Skagenröra på toast när det är den obligatoriska volleybollturneringen. Alla är svenskar och så äter jag Skagenröra. Det är så svenskt det kan bli men jag gillar det. Och så har vi ThaimOut som då och då under säsongen har ”Allsång på Lanta” – ”Lanta i mitt hjärta”. Kanske snäppet mer svenskt och det man kan tycka vad man vill om, undvika det till max, för när man är iväg vill man ha det thailändskt och utan turister, och här ”skyller” jag nog på att jag gillar det, för att jag inte är på semester.
Eller det är jag. Eller nej, inte bara. Jag jobbar, jag har vardag här. Jag lagar visserligen inte mat eller tvättar eller andra sådana hushållssysslor men jag jobbar, får in rutiner och jag gillar det. Och sitta på ett trädäck med 300 svenskar, alla barn som springer runt, alla leker med alla och då menar jag – leker. Det påminner om när man själv var barn och lekte på gatan med alla andra barn, där man sprang fram och tillbaka, lekte med det som fanns, alla var med och ja, det är fint på något sätt. Lika fint som när vi sitter där och klappar i hand ”lalalala lalalalalalla, lalalalalalal, lalalalalla” Hör ni vad det är för låt…
”Varför pratar du med alla hela tiden?” Amelias son Joel frågade mig när jag sett den där familjen på stranden som alla fyra byggde något sandslott och frågade om jag fick ta kort. Sedan stod jag kvar en kvart och pratade, om väder och vind, om Amelias Tabata träning ”. Men gå dit på tisdag, bara 100 baht” [och ta mig tusan, de dök upp] och ja, varför pratar jag med alla hela tiden?
Det gör jag inte riktigt, men jag pratar med många. Som ler och som öppnar upp och vet ni, det är så sjukt inspirerande. Att ta del av andras tankar, upplevelser, berättelser, alla vi har gjort och gör en resa i detta liv och tänk hur mycket en enda resa någon kan inspirera någon annan med…
Och här möter jag människor – här på Koh Lanta. Och de flesta pratar med mig [gudskelov… :) ]. De är mer avslappnade, lugnare, har mer tid och är mer spontana. Jag frågar ibland om något därhemma och ser djupa andetag som dras och suckar som hörs, för jag förstår att de också känner hur olika liv det är, Thailand eller Sverige. Vi ska inte heller jämföra, vilket som är bättre eller sämre utan istället uppskatta olikheterna. Se de små bra sakerna, vad de gör med oss och andra och fråga oss mer – hur vill jag ha min vardag, mitt liv, vad är viktigt för mig och min familj? Det är frågor som varje svensk här på ön säkerligen har ställt sig och utifrån drömmar, så har de valt och prioriterarat för att vara här, för ingen tror väl att någon bara lyft hit oss. Nej, vi har gjort aktiva val, vi har prioriterat och planerat men främst så har vi drömt. Om vad vi vill göra. Drömma om vad man vill göra och hur man vill leva och så göra det också.
Tacksamhet. Känslan följer mig varje stund, varje steg, jag är så tacksamt över min “Thaivardag” så jag klappar mig på axeln och säger ”Bra Malin att du skapat och skapar ditt liv som du vill”.
Translation;
Todays wa are visited for the third time by the Digital Nomad Malin Gustafsson from LADDA OM.
Text: Malin Gustafsson / LADDA OM
Bild: Malin Gustafsson / LADDA OM
200
2020
