Vi har nu tagit oss till Terracina. Staden vid kusten, söder om Umbrien i området Lazio. Staden som erbjuder något för alla. Här möts vita stränder, med historiska kvarter, en fiskehamn, passionerade krögare och producenter av de finaste råvaror och rätter. Vi möts av Danilo Mastracco från Slow Food Terracina, som inför våra två dagar här har planerat ett spännande och omfattande program. Under dessa dagar följs vi också av den lokala journalisten Laura Marano från tidningen Terracina Live.
Terracina är en hamnstad med cirka 45 000 invånare. Staden nämns redan 509 f.Kr. i historieböckerna, men blev inte romersk koloni förrän 329 f.Kr. Staden hade under antiken stor strategisk betydelse med sin hamn, som anlades av kejsar Antoninus Pius. När Via Appia byggdes 312 f.Kr. upplevde staden sin första blomstringsperiod, men inte förrän kustvägen Via Severiana byggdes till staden Ostia blev hamnen riktigt viktig. Staden består idag av en gammal stadsdel, Centro storico, som ligger en bit upp på berget men Terracina består också av nybyggda områden vid stränderna. Hela Centro storico är som ett stort museum med byggnader bevarade från antiken till medeltiden. Stenläggningen på piazzan är två tusen år gammal och kullerstenarna är från den gamla via Appia. I närheten ligger den gamla stadsmuren med tornen bevarade. Ett av tornen rymmer dessutom idag det arkeologiska museet.
På 60 och 70-talet var svenska turister inget ovanligt fenomen i Terracina. Många ägde lägenheter här och det fanns ett helt område som var “svenskt”. När jag frågar Danilo varför det inte längre finns svenska turister här, skrattar han. Jo, det uppstod lite kulturella problem mellan italienarna och de “frigjorda svenskorna”. Så småningom försvann de svenska turisterna, men har idag ersatts av norrmännen som köper mycket lägenheter och hus här.
Vår dag fortsätter med lunch på Farm Paola Orsini. “Azienda olivicola Paola Orsini”, är farmen där en av världens bästa olivoljor pressas. Gården har funnits i familjen i många generationer, och man har med glädje gjort uppoffringar i livet för att kunna fortsätta driva gården och producera olivoljan. Farmen ligger högt upp på berget längs med flera sluttningar och med utsikt över Tyrrenska Havet. Här odlar man Itrana oliverna, som är specifika för detta område och inte odlas någon annanstans. Deras olivolja har vunnit pris för bästa olivolja inte bara i Italien, men också globalt. Hela regionen har börjat ta tillvara på gamla traditioner, nästan försvunna frön och arter, bra mat och närproducerat har blivit extremt viktigt. Och vi får chansen att ta del av denna underbara matkultur. Lunchen vi blir bjudna på är som en fest. En äkta italiensk familjelunch. En fest där man äter gott, dricker gott och diskuterar högt. Vi äter svarta oliver från Gaeta, porcetta [porkbelly, typ sidfläsk] grillat på ett speciellt sätt i en specialugn, carpaccio, rostade grönsaker, vindruvor, fikon, nybakad bröd och rostad potatis. Och det vore synd att klaga.
När vi så är så mätta och trötta att vi inte orkar ta ett steg, är det dags för att få träffa Maria Carla på Locanda Borgo Antico där vi ska bo kommande natt. Det gamla medeltida klostret var övergivet och har nu av den talangfulla Maria Carla gjorts om till ett litet hotell. Det finns inga tv-apparater på rummen, för att Maria Carla anser att de inte behövs, “här finns så mycket att se och uppleva, så varför skulle TV behövas”. Bredvid hotellet, eller bakom, finns den lilla kyrkan Abbazia di Fossanova. En fantastisk vacker liten kyrka med en underbar liten trädgård innanför. På detta medeltida ställe filmades dessutom “I rosens namn” med Sean Connery.
Hotellet har också en fantastisk liten restaurang, bistro. Även här handlar det om lokalproducerat och fantastiska råvaror. Hon gillar inte att restauranger kallar sig “zero km” [vilket innebär att man handlar ALLT man använder lokalt] om man köper råvaror i andra regioner eller från andra länder. Till sin hjälp har hon den fantastiska kocken Chef Andrea Ciarlo som visar oss sitt mästerstycke, tortellini fyllda med vildsvin och svart tryffel. Hans historia är lång och olycklig och skulle behöva berättas helt för sig själv. Men just nu får det räcka med att han är en av Italiens duktigaste kockar och att Maria Carla anser sig lyckligt lottad som får ha honom i sitt kök.
Uppe på berget Monte S Angelo ligger Jupitertemplet, Temple of Jupiter Anxur. Vi har på våra historiska turer haft med oss en professor i stadens historia och han är också med oss också här. Vi börjar dagen med en kopp kaffe på kaféet och med att njuta av den fantastiska utsikten f227 meter över havet. En magisk utiskt över Tyrrenska havet, staden, hamnen, de pontinska slättlandet, Ischia och uddarna San Felice Circeo och Gaeta. Sedan tar professorn över. Han berättar om platsen och templets historia med en intensitet få förunat. Namnet Anxur kommer av att den ursprungliga befolkning, volskerna, kallade Terracina för Anxur under antiken. Terracina rymmer flera antika lämningar som ett Kapitolium, där man funnit romerska mosaikgolv. Men också den vackra domkyrkan som troligen är byggd ovanpå ett tempel från kejsar Augustus tid.
Fortsättning på detta inlägg följer…
Translation:
Terracina is the town along the cost that has evertything to offer. Beaches, a harbour, a historical center, culture and amazing localy produced food. It has all the reasons to make you stay and enjoy all of it.
Foto: © Discovering The Planet [foto av mig Avary Sassaman]
I samarbete med: This is your time.
200
2020
