Vi är på väg till Ueno Zoo. Jag har sett fram emot mitt första möte med pandor. Men dagen kommer bli något annat än vad jag förväntat mig. Vi tar tunnelbannan från Akasa där vi bor, till Ueno. Ueno är ett område i norra Tokyo med genuin historisk känsla. Här är gatorna fulla av marknader som säljer färsk mat och mycket annat och här köper vi också lite frukost.
Det myllrar av folk i parken där vi stannat för att äta vår frukost. Det är gatuunderhållning på flera håll. Vi stannar så klart där det är mest folk. Det jongleras med tallrikar och kampsporter visas upp till japansk musik. Vår dag kunde inte börjat bättre. Vi promenerar genom den stora och fantastiska parken i Ueno och kommer så småningom till Ueno Zoo. Ueno Zoo är en av de äldsta djurparkerna i Japan och grundades redan 1883. Parken är uppdelad i två delar och har cirka 2 600 olika djurarter. Mellan de två delarna tar man sig med ett litet snabbtåg, monorail. Så klart. Man kan också ta sig mellan dem via en bro.
Den östra halvan ägnar stort utrymme åt de stora och lite farliga djuren, medan den västra delen ger utrymme åt ett petting zoo, fler fåglar, små nattdjur och ett reptilhus. Men redan vid första attraktionen, pandorna, faller mitt humör. Vi sjussas fram i en lång rad, som myror, framför pandornas burar. En fot framför den andra i en stadig ström Två glasburar, där det sitter en panda i varje. Ingen aktivitet. Hela upplevelsen tar mindre än en minut. Mina förväntningar att se djuren utomhus i en halvt naturlig miljö är grusade. Men det finns en förklaringen, som dock inte gjorde min upplevelse bättre.
PARKENS PANDOR
De två pandorna har fått privata rum med förhoppningar om att det ska resultera i pandaungar. Honorna kan bara bli dräktiga några få dagar per år och nu försöker man få det utrotingshotade djuren att föröka sig. Och att jag vet att just pandor trivs bättre på egen hand, gör fortfarande inte upplevelsen bättre. Men att parken är djupt involverad i arbetet att bevara djurarten gör det kanske lite enklare at ta så här i efterhand.
INTE ALLA DJURPARKER ÄR BRA
Vi fortsätter att uppleva första delen av parken med en känsla av sorg. Ensamma djur i små häng, små burar och gallerförsedda häng för till och med de större attraktionera. Djuren ser du antingen genom ett tätt galler eller genom glas. Gorillorna sitter både bakom glas, stenvägg och ett stort nät över hänget. Jag har nog aldrig varit i en djurpark där jag känt mig så sorgsen för djurens skull. Där känslorna har suttit utanpå. Vid gorillorna sitter jag bara i ett hörn och betraktar hela spektaklet av folk som fotograferar, barn som skriker åt gorillorna och folk som tar eviga selfies, medan gorillorna bara sitter som mig och tittar på spektaklet. Vid ett tillfälle får jag ögonkontakt med gorillan och jag har aldrig känt en sån sorg inför och för ett djur.
Andra delen av parken är lite bättre. Lite mer genomtänkt. Kanske får jag ge lite pluspoäng för isbjörnarnas tillhåll. Genomtänkt och trevligt för både besökare och residenta. Nej, jag skulle inte rekommendera att man åker till Ueno Zoo för att se djur. Helst av allt skulle jag vilja rekommendera att inte stötta parken alls. Men det är så klart min åsikt. Kanske inte alla håller med mig. Kan vara så att vi sett alldeles för många bra parker att jämföra med. Men där finns något som räddade dagen för mig. Något som jag faktiskt absolut skulle rekommendera att ni åkte dit för att titta på. Nämligen det enorma området, i andra delen vid Shinobazu Pond, med enorma Lotusblommor. Dessa enorma blommor och blad måste bara upplevas.
Vill man ha lite Japanska inslag, kan man besöka den fem våningar höga pagodan och tecermonihuset som också finns i parken. Båda rester från 1600-talet, även om nu pagodan brunnit och byggts upp igen.
OM UENO ZOO
* Parken är öppen mellan 9.30 och 17.00, ibland lite längre öppettider under sommaren.
* Inträde för en vuxen kostar 600 yen, cirka 45 kronor.
* Inne i parken finns det flera matställen och turistshoppar.
* Man behöver inte oroa sig för att vara törstig. Läskautomater finns runt vartenda hörn.
* Om man är känslig för ensamma djur i små burar, ska man inte gå hit.
Translation
Tokyo has a zoo, The Ueno Zoo. The park surrounding it is worth a visit and so is the beautiful Lotus Flower Garden inside the zoo. If you go there to see panda bears, you might get disapointed. They have two, and they are not always outside.
200
2020
Jag är utbildad djurvårdare från gymnasiet och obotlig djurnörd så djurparker är som magneter för mig, på gott och ont. Under min utbildning läste vi mycket både miljöberikning av djur i fångenskap, etologi, svensk djurskyddslagstiftning och bevarande av utrotningshotade arter.
Vi har varit på så otroligt många djurparker som jag faktiskt blivit mer eller mindre besviken på nu så jag har tappat sugen lite :( Det är då otroligt vanligt med djur som vankar av och ann, har bedrövligt små och tråkiga hägn och allmänt ser ut att inte trivas. Ledsen blir man…
Jag kan ju inte gå på annat än magkänslan. Vi har varit på många ställen
där det känts som att djuren mår bra och trivs. Detta är faktiskt första
gången någonsin jag fått magont. Sen finns ju andra sidan, där faktiskt
djurparker behövs för att reparera vad vi människor skadat… Men jag har
också svårt att undvika dem :)…
Vad tråkigt att behöva ha den känslan i djurparken!!! Jag blev däremot sugen på att skaffa lila hår nu ;)
Kanske du har lila hår nästa gång vi ses ;) :)
Trist med den där känslan. … Dina bilder är färgstarka. .. liksom håret:)
Visst är det :/. Och stort tack :)
Synd att de inte kan ordna så att ALLA djuren i parken skulle få ha det bra.. :(
Håller så med. Lite sorgligt med djurparker ibland…
[…] Den oförglömliga Ueno Park […]
[…] Den oförglömliga Ueno Park […]