Costa Rica är inte bara känt för sin ekoturism utan också för alla sina äventyrssporter och extremsporter. Här kan du prova på sporter av alla de slag. Vandringar, forsränning, kajakpaddling, dykning, linbanor, äventyrsridning, hajking, klippdykning, bergscykling, vattenfallsrappelling, stand up paddleboarding, bungeejumping och surfing är några av alla de aktiviteter du kan välja här.
Costa Rica är Centralamerikas surfmecka och surfa kan du göra i princip på vilken strand som helst. Men det är i Santa Teresa som den svenska surfkulturen märks mest. Få costaricaner finns här, däremot desto fler svenskar. I butikerna är det inte alls konstigt med Arla fetaost, Annas pepparkakor och Absolut Julspecial. Här finns också Svenska Surfakademin. En annan av de populära sporterna är Ziplining. Där det finns träd i Costa Rica finns också Ziplining, canopy tours, linbaneturer där man far fram mellan olika plattformar i trädkronorna.
De häftigaste finns uppe i det bergiga naturreservatet Monteverde, i Molnregnskogen. Det finns en uppsjö av operatörer som erbjuder canopy tours. Det som skiljer sig är oftast antalet plattformar, höjd och längd på linbanorna. Nu är det min tur att välja någon av alla dessa aktiviteter. Jag är dock inte helt säker på att jag tagit rätt beslut. Jag har valt mitt äventyr, min extremsport. Det är snart min tur att kasta mig ut för första linbanan av tolv i Molnregnskogen i Monteverde.
SJÄLVKLART SKA JAG ÅKA, ABSOLUT INTE, KANSKE ÄNDÅ
För fem dagar sedan ändrade jag mig från den bestämda åsikten att jag absolut inte skulle göra det, till att bli överbevisad om att jag verkligen borde göra det [av en norska som bott i Costa Rica i nio år], till att bestämma mig igen för att inte göra det när jag sett linorna 60 meter över marken. Så när mannen ringer och bokar har jag fortfarande inte bestämt mig. När han lägger på säger han;
– De säger att du kan prova de första tre linbanorna om du vill och sen sluta, kostnadsfritt. I min värld känns det som att det inte riktigt spelar någon roll. Fixar jag en så fixar jag väl alla! Det är den första som känns för j…ig…
Men så står jag där till sist. Selen på, hjälmen på och säkerhetslinan på plats. Jag är sist inför första linan och instruktören frågar;
– How are you today?
– A little nervous and a little scared!
– Ahammmm!!! Ett svar man ofta får av Costaricaner, eller ticos som de kallar sig själva, och jag vet fortfarande inte vad det innebär. Och så bär det av. Jag landar på första plattformen;
– Holy crap! Är det enda jag får ur mig.
– Jump, both hands. Instruktörens snabba instruktioner inför nästa zipline.
HINNER INTE TVEKA, I AM ZIPLINING
Jag hinner inte få en tanke eller tveka innan han kopplar av mig från första linan till andra, och jag är iväg igen. När jag farit fram i skogen zipline efter zipline och landat på plattformarna med skakiga ben, känns det fortfarande lite overkligt. Men det finns varken tid för rädsla, tankar eller ens njuta av naturen. Inte förrän på den nästa sista ziplinen, den på 800 meter och en höjd på 60 meter. Och helt plötsligt hör jag mig själv skrika, en underbar känsla av frihet finns plötsligt där. Äntligen har jag börjat inse förtjusningen av det hela. Ja, det var ju inte så farligt ändå…
Självklart kan man öka adrenalinkicken om man vill. Jag är nöjd så. Zipline i sittande ställning, och kontroll uppåt. Mannen, ja han bestämmer sig för att göra äventyret lite mer spännande, och gör även den så kallade “superman”. Nej, jag tackar för mig, och är hur nöjd med mig själv som helst och med äventyret och att jag faktiskt vågade kasta mig ut… Vi valde att själva ringa till Aventura som är en av arrangörerna av Ziplining i Monteverde. Ni kan se ett filmklipp på oss här, filmat med en kamera på magen [vilket så klart innebär en något skakig film], Och vill ni se hur superman går till titta här.
LÄS MER: Vår resa till Costa Rica
200
2020
