Nya upplevelser och hamam…

 

Moskén i Manavgat

Denna resan har gett mig många nya upplevelser. Den första guidade bussresan, den första resan som jag inte detaljplanerat själv, den första resan som gett en konstig upplevelse av att allt gått väldigt långsamt och en känsla av att det inte händer så mycket [jag vet inte om det beror på att medelåldern på turen var 65 eller på att man satt i en buss rätt så mycket], och den första hamamupplevelsen. Och ändå har man varit med om så mycket att det tagit lite tid att smälta och förstå hur mycket man faktiskt varit med om.

Enda dagen vi började efter nio var första dagen. Dagen började inte förrän halv elva, tacka vet jag sovmorgon, men vi hann ändå med både besök i moskén i Manavgat, en lång båtur på Manavgat River, en promenad på stranden, turkiskt kaffe och till sist turkiskt spa. Ingen dålig dag med tanke på att den kändes som att inget alls hände.

 

 

Den här “händelselösa” dagen avslutades på “spa”. Vi bestämde oss för att få lite spabehandlingar på tvillinghotellet bredvid. Medan de andra tog lite mer avslappnade upplevelser som besök hos frisören och ansiktebehandling, bestämde jag mig för att jag behövde lite massage, jag bad flera gånger om medicinsk massage. Det jag fick var det, men också lite till. För många av oss är hamam inget okänt. Jag visste också att det i princip bara är män som jobbar där. Det jag inte visste, var att det var mer ett hamam än spa jag hamnat på. Jag hamnade i princip naken, i ett stort kaklat rum, med en halvnaken man, som först hällde varmt vatten på mig, sedan pressade skum ur något som såg ut som ett kuddfodral över mig, tvålade in mig [ÖVERALLT], skickade in mig i ett kallt rum, för att sedan avsluta med det jag trodde att jag hade anmält mig till. Från att aldrig ha blivit masserad av en man, förutom naprapaten där man är hyfsad påklädd, har jag nu av en annan man än min egen, blivit intvålad på ställen jag inte ens trodde jag hade. Note-to-self; kanske hamam inte är för mig.

 

 

Andra dagen började den långa resan från Side till Göreme i Kappadokien genom Konya och Taurusbergen. Den femtio mil långa sträckan kändes otroligt nog inte så mycket som man skulle kunna tro. Detta beror säkerligen på de välplanerade stoppen. Det första stoppet var i Konya och Mevlanas Museum. Mevlana är den stora filosofen som föddes i Afghanistan på 1300-talet, eller Celaleddin Rumi som han egentligen heter, och i vars spår Dervisherna följer. Lite onödigt vetande om Konya. En miljon invånare bor i Konya varav 95 procent är konservativa muslimer. Ändå är det i denna staden det säljs mest öl i Turkiet. Här finns också längsta cykelrutten i Turkiet, men man cyklar inte så mycket.

 

 

Det andra stoppet var i en av de underjordiska byarna i Kappadokien, Saratli, nära Aksaray. Det finns fler än hundra underjordiska städer i Kappadokien och man tror att de användes redan för fyra tusen år . På 600-talet sökte Kappadokiens kristna församlingar skydd här när de angreps av araber från öst. Man har hittat grottstäder som är åtta våningar under jord och som genom serier av gångar är sammankopplade. Här kunde man stanna under mark i flera månader och ibland även flera år. Man gissar att flera av städerna huserade mellan 20 000 och 30 000 personer. En av de mer kända städerna är Kaymakli, sydväst om Kayseri. Här har man hittat åtta våningar av bostäder, stall, kyrka och lagerrum med pressar för vin eller olivolja.

 

 

Foto: © Discovering The Planet
Bild: Hamambilden är från Seher Spa Hotells webbsida [själv var jag upptagen med att skummas]
   

0
Nyare Inlägg
Äldre Inlägg

Inga kommentarer

Lämna en kommentar