För några veckor sedan fick mannen med mig på grodlyssning. Jodå, lyssna inte se. I Svartskyle hörs både lövgrodor och klockgrodor mer än väl, men syns kanske inte lika bra. En liten groda lyckades ta sig på avvägar och hamnade nästan i vårt kaffe. Och det var den grodan vi såg. Så när solen började gå ner, blev det istället lite skymningsbilder som faktisk blev rätt coola. Kanske inte bäst hittils, men dock coola… I min värld alltså… Tur man är lättroad…
Foto: © Discovering The Planet
200
2020
