Det är mitt andra besök i Agadir i Marocko. Mitt första besök lämnade inga direkt bestående intryck. Tvärtom. Mer en känsla av att jag inte behövde besöka staden igen. Agadir är som många städer runt Medelhavet, mest uppbyggt för strandliv och shopping. Däremot är stranden, i motsats till de vid Medelhavet, så så lång och bred att man aldrig behöver…
De vitputsade husen är lite typiska för Agadir. Och framför dem kantas vägarna av palmer. Små palmer. Stora palmer. Å annorlunda palmer. Om gamla amerikanare är den typiska kubataxin är den röda 70-tals Peugeoterna och de orange Mercedes 240D Marockos motsvarighet. De står på rader lite överallt. Agadir är Marockos näst största turistmål, tätt efter Marrakech. Det är hit…
Det är ett myller av gångar och konkurrensen är skyhög. Det finns så mycket saker och säljare att man blir snurrig. För att inte gå vilse har jag tagit sikte på port tio. Men redan efter att ha bytt riktning två gånger har jag glömt vilket håll den ligger åt. Med lite franska i huvudet tänker jag att jag…
Igår lämnade jag Sverige för att åka till Agadir tillsammans med ett gäng danska bloggare. Framför allt Annette och Marie från den danska bloggen Ontrip. Det är också tack vare Annette jag är med. Och konstigt nog förstår jag Annettes danska nästan till hundra procent. Men så är vi Skåningar också nästan danskar. Annette är som en liten…
Marrakech avklarat och oflytet börjar. Upp som en sol och ner som en pannakaka… För det borde jag väl förstått, att när något är för bra för att vara sant… Turen mellan Marrakech och Agadir var som sagt superbra, men sedan börjar det. Först upptäcker G att jag har en skyhög dataräkning på mobilen, fattar ingenting, vi snackar femsiffrigt. Förkylningen…
Vägen mellan Marrakech och Agadir är en upplevelse kantad av Atlasbergen i bakgrunden. Helt annorlunda emot det Marocko vi hittills upplevt. Långa sträckor utan bebyggelse, men fyllt av getter och kameler. Mil efter mil förändras landskapet och skapar ständigt nya synintryck. Det ökenfärgade landskapet övergår till terrakottafärgade landskap, som i bakgrunden upplöses av den vintervita bergen. Efter ytterligare några mil förändras landskapet…
.. att vi var färdigpackade en timme innan svärfar kom för att köra oss till Hyllie tågstation, att Jojokortet var laddat, att vi inte väntade på paret bakom oss när vi stod i hissen ner till perrongen, att tåget gick med 30 sekunders marginal, att biljettkontrollanten snällt lovade att lägga på kuverten i Sverige [som jag glömt att posta], att vi hann fika…