Imorgon bär det av mot Turkiet och Kappadokien. Men innan jag börjar med rapporter från den resan, vill jag göra ett sista inlägg om Dominikanska Republiken. Ett inlägg som var tänkt att bli ett reportage men inte riktigt orkades med och därför aldrig lades ut. Dagen jag vill berätta om, är en sån där dag när allt som kunde gå fel, gick fel, men ändå på något sätt blev rätt, så här i efterhand.

 

Eftersom vårt hotell låg lite för avsides för att kunna uppleva Dominikanska hade vi bestämt oss för att hyra bil i två dagar och bokade en bil via ett större bolag. Men när det väl var dags för oss att få vår bil, visade det sig att just vår bil hade kommit tillbaka krockskadad. Plan B blev då att hyra en taxi för en hel dag. Men det blev inte riktigt som vi tänkt oss. Jag klandrar ingen mer än mig själv. Jag vet inte om jag inte var riktigt i balans. Eller så har vi bara blivit lite för snälla och accepterande när vi reser. Vi gick bort till taxihörnan och jag förklarade tydligt att vi ville hyra en bil för en hel dag, att vi hade en tydlig rutt vi ville göra, och att chauffören var tvungen att kunna engelska. Sagt och gjort, vi blev tilldelade en bil och chaufför som vi var helnöjda med. Helt plötsligt blev det lite storm i hörnan, och på mindre än en minut hade vi fått en ny jäkla gammal bil och en ny chaufför en ickeengelsktalande äldre herre till chaufför. Och vi hann knappt protestera. Vi förstod så småningom att stormen handlade om vems tur det vara att få körningen. Men vi borde stått på oss.

 

Nu var vi fast med en chaufför som konstant nickade att han förstod vart vi ville och som plockade upp sin engelsktalande brorson som skulle hjälpa till. För att göra en lång historia kort, efter tre timmar i bilen, och en ganska upprörd yours truly, över alla stopp vi missat, var vi framme vid vår slutdestination utan att ett enda av alla vår planerade stopp på vägen gjorts. Enligt chauffören, fanns inga sådana ställen, men som Apollos utflyktsteam åkte till varje vecka trots att de inte fanns. Behållningen av att åka tre timmar dit och tre timmar tillbaka var Las Galeras och Playa Rincon. Här lyckades vi hitta ett litet strandhak ägt av kanadensare. Vars en god och kall öl, pommes med brunsås och och nya bekantskaper genom ett par makedonska österrikare lyfte dagen och fick yours truly på lite bättre humör. Kontentan, långa taxiresor kräver att man kan kommunicera via ett gemensamt språk.

 

ATT TÄNKA PÅ

  • Att taxichauffören säger att han hittar till något betyder nödvändigvis inte att han gör det. Om du ska åka långt, försök hitta en taxichaufför som är bra på engelska.
  • Man dricker inte kranvattnet.
  • På många stränder finns det sandloppor. Dessa bett kan bli många [jag fick cirka åttio]. Det kan vara bra att köpa en myggsprej och använda den på hela kroppen innan man går ner på stranden.

 

 

Foto: © Discovering The Planet

 

0
fb-share-icon0
20
fb-share-icon20
Daniela Nasteska

Daniela Nasteska

Välkommen till resebloggen Discovering The Planet. En reseblogg för alla som älskar att resa när och fjärran. Här delar vi med oss av våra resor, upplevelser och intryck. Du är välkommen att följa med på vår resa.

HITTA FLER ARTIKLAR I SAMMA ÄMNE HÄR

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *