Del 3 av 3

De 10 försökspersonerna testades och genomgick en mängd prover. För att mäta mängden kroppsfett användes en Bod Pod. Bod Poden beräknar hur mycket som är fett och hur mycket som är muskler i kroppen. Deltagarnas dagliga kaloribehov beräknades utifrån deras fysiska data och fördubblades. Under de kommandande fyra veckorna fick de äta cirka 5000
kalorier per dag. De förbjöds också att motionera, vilket skulle kunna störa resultaten. Genom att bära stegräknare kunde man kontrollera att de inte gick mer än 5000 steg per dag, vilket motsvarar 3 kilometer.

Efter bara en vecka är det slående skillnader mellan deltagarna. Trots samma kaloriintag har det påverkat deltagarna olika. Efter första veckan har två personer endast gått upp 1,6 % av sin kroppsvikt, och en av deltagarna har gått upp 4,6 %.

Efter vecka två finns det fortfarande stora skillnader inom gruppen. Två har gått upp mer än 6 % sedan de började, medan en av dem bara har gått upp 3,5 %. Enligt forskarna beror resultaten inte bara på skillnad i aptit. Det måste finnas en annan förklaring. Det avgörande är var kalorierna hamnar om de inte blir fett. De som har svårare för att gå upp i vikt gör av med kalorierna på något sätt. Det finns olika teorier om hur kroppen gör sig av med överksottskalorier. En av teorierna är att de som kan äta mycket utan viktökning kanske höjer sin basalomsättning. De gör värme av kalorierna de sätter i sig istället för att bygga fettvävnad. Basal eller viloomsättningen talar om energiåtgången för att hålla oss vid liv. Det är energin som krävs för att hjärtat ska slå och hjärnan fungera. De frivilligas viloomsättning mäts regelbundet.

Fjärde veckan är det dags för slutresultaten. På andra plats med ökning av 9 %, på första plats viktökning med 9,5 %. En av de frivilliga har bara gått upp 4,5 %, men hans utseende har knappt förändrats alls. Svaret är att han inte har lagrat särskilt mycket fett. Hans andel kroppsfett har bara ökat med 2,4 % enligt Bod Poden. Så vad är det då som står för hans viktökning på 8 %? Han har gått upp mycket i vikt, inte mycket fett, man han höjde sin basalomsättning. Han basalomsättning har stigit med otroliga 30 %. Den höga förbränningen beror på att han har ökat sin muskelmassa. Muskler behöver mer energi. De förbränner mer i vila än fett eller ben. Om man ökar muskelmassan höjer man basalomsättningen dramatiskt. Trots att han inte tränat har han blivit mer muskulös. Tendensen att bygga muskler istället för vetvävnad är genetiskt betingad. Kroppen gjorde sig av med energi genom att göra fler rörelser än normalt. Det förbrukar energi.

Två av studenterna hade knappt gått upp något, men deras basalomsättning hade inte heller påverkats. Två deltagare hade svårt för att ens nå sina kalorimål. De fick kämpa mot sina kräkreflexer. Deras kroppar försökte skydda dem mot exesiv övervikt. Detta skedde genom att öka mättnadskänslan genom hormoner från magen. Det blockerar ytterligare matintag. Det finns alltså stora skillnader mellan hur kroppar reagerar på extra kalorier. Att hålla sig smal handlar om mer än diet och motion. De som har tur har kroppar som aktivt motarbetar viktökning.

Efter studien har alla de frivilliga fått tillbaka sin normalvikt efter cirka två till fyra veckor. Enligt forskarna bästämmer individens biologi hur lång eller hur kort man blir. Den bestämmer även hur smal eller tjock man kommer att vara. Det betyder inte att man inte ska försöka bli av med sin övervikt. Små minskningar gör en friskare och är mycket lättare att behålla.


 
Källa: [svt.se]
 

0
20
fb-share-icon20

HITTA FLER ARTIKLAR I SAMMA ÄMNE HÄR

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *