Del 1 av 3

Varför kan en del äta hur mycket som helst utan att gå upp vikt, medan andra bara behöver öka sitt kaloriintag lite för att gå upp i vikt? Varför måste vissa kämpa med träning och medveten kost för att hålla vikten, medan andra inte ens behöver motionera? Varför slutar några äta när de är mätta medan andra inte känner att de är mätta?

Alla dessa frågor och många fler besvaras i den intressanta dokumenären på Svt “Varför blir inte de smala feta?” som gått i dagarna. I programmet låter Fredrik Nyström från Linköpings Universitet tio frivilliga studenter äta dubbelt så många kalorier och inte motionera alls under fyra veckor. Det är en diet som skulle kunna få den samlaste person att gå upp i vikt. Åtminstone skulle man kunna tro det.

De flesta behåller nästan samma vikt under hela sitt vuxna liv. Om det bara var dieten som påverkade vikten skulle vi vara tvugna att äta löjligt exakt alltid. En amerikansk forskare, Dr Leibel, tror att vi har en biologisk bestämd naturlig vikt, som varierar från person till person. Våra kroppar gör sitt bästa för att hålla oss vid den vikten, fet eller smal. Han säger att man självklart kan påverka denna vikt genom medveten kost och träning, men kroppen kommer alltid försöka komma tillbaka till sin normala kroppsvikt.

Vi har alltså en normalvikt. Vad styr den, och hur  tidigt i livet ställs den in? Enligt forskaren Dr David Allison kan till och med händelser före födselen, i moderlivet, påverka hur stora vi blir som vuxna. Till exempel är det bevisat att kvinnor som föder senare i livet får barn som löper större risk att bli överviktiga. Även moderns vikt och näringsintag under graviditeteten är avgörande. En mor som frossar eller är diabetiker under vissa faser i  graviditeten får barn som löper större risk  att bli överviktiga.

Varför är vissa så mycket bättre på att gå förbi kex och choklad? Handlar att förbli smal mest om viljestyrka? Man tror att den är mer komplext än så. Professor Jane Wardle har gjort ett experiment på barnen i en förskola. Vad händer om man ger barn mer att äta efter en komplett lunch? Nästan alla barnen säger att de är mätta efter lunchen, men när man ställer fram en tallrik med kalasmat efter lunch, ser man tydliga variationer. En del av barnen skjuter bort sina tallrikar medan andra metodiskt äter upp allt på sina tallrikar, oberoende av
varandra. Jane tror att beteendena redan är väl etablerade hos de här förskolebarnen. För vissa är det så att när de känner sig mätta tappar de helt lusten att äta mer, medan andra gärna fortsätter äta så länge maten smakar bra.

Studier visar att våra ätbeteenden fastslås i tidig ålder. Om man brukar småäta efter att man är mätt när man är liten, beter man sig så som vuxen med. Problemet är att det snabbt påverkar kroppsvikten. I 11-års ålder kan man se kopplingar mellan de här dragen och barnens vikt. Nu vill man ta reda på var de här variationerna i beteendet kommer ifrån. Är det något man lär sig hemma i sin familj? Eller är det något som kanske är genetiskt betingat? Man har utfört andra liknande experiment som det här, men där kontrollerade man även vilken variant av den så kallade FTO-genen barnen hade. Olika individer har olika FTO-gener. Vuxna som har en genvariant väger i genomsnitt mer än alla andra. Man visar att de barn som fortsätter att äta när de inte är hungriga, tenderade att ha högriskvarianten av FTO-genen. De barn som åt mycket lite hade vad man betraktar som den skyddande varianten. Vår aptit verkar vara genetiskt betingad. Det ser ut som att det för vissa är rätt så lätt att stå emot alla matvaror som finns tillgängliga idag, de behöver inte använda viljestyrka. Medan det för andra inte är lika enkelt, deras hjärnors reaktion  på mat stängs inte av när de har fått nog. 

Källa: [svt.se]
 

0
20
fb-share-icon20

HITTA FLER ARTIKLAR I SAMMA ÄMNE HÄR

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *