Liveuppdatering från Playa del Carmen i Mexiko

Cirka trettio minuter från flygplatsen i Cancun börjar de lyxiga resorterna dyka upp. Innanför höga, vita murar ligger de stora hotellkomplexen omringade av palmer och raka alléer. På vägen utanför finns det inget som väcker några som helst misstankar på vad som kan finnas där innanför. 

Längs vägarna ligger otämjda djungler sida vid sida med baracker med plasttak och plastsopor i dikena. Bussen lämnar av oss vid hotellets öppna reception. När vi fått våra nycklar, alias armband, lastas vårt bagage på en liten golfbil. Vi lika så. Jag förstod nog aldrig hur stor resorten var när jag bokade. Kan bero på att jag slutade läsa efter informationen om “egen cenote, djungel, mangrove och djurliv” och bara bokade. Att hotellet hade typ åtta restauranger var det mannen som läste sig till.

Vi vaknar till kaffe och fågelkvitter. För ja, vi har en kaffekokare på rummet. Vi sitter på balkongen när vi helt plötsligt slås av doften av rökelse. Känns som en konstig kontrast till ljudet av barnlek från vattenparken en bit bort. Trots att vi varit här mindre en ett dygn har vi redan kunnat njuta av promenadstråk bland mangroveträd, en mexikansk matmarknad, fantastisk palmkantad sandstrand och Mexikanska tvättbjörnar. Massor av dem.

MEXIKANSK TVÄTTBJÖRN, SPINDELAPOR OCH BRUNA PELIKANER

Under veckan som gått, har vi hittat strandremsan med minst besökare och minst barnfamiljer. Samma sak för restaurangerna. Där emellan njuter vi av naturen och djurlivet. Bara första två dagarna hade vi sett Mexikansk Tvättbjörn [coaties], spindelapor, bruna hägrar och bruna pelikaner, sköldpaddor, påfåglar, rådjur, grisar, ödlor, hundar och katter. Och ekorrar så klart.

Redan under de första dagarna ser vi en klar förbättring i min hälsa. Sol och värme är det som hjälper mest mot min ME. Istället för att bara orka vara uppe två timmar om dagen, orkar jag nu vara aktiv det dubbla. Vilan i solen på stranden gör nog mycket för situation. Så vi fortsätter att mest vara på stranden första veckan. Nästa vecka ska vi börja utforska Yucatan. Och roadtrip med hyrd bil står på schemat. Samtidigt som min hälsa blir bättre, blir världen sämre.

OM CORONA OCH FRAMTIDEN

Men trots att vi är här. Har det bra. Kurerar oss. Vilar upp oss. Laddar kroppen med D-vitamin. Är vi hela tiden medvetna om världssituationen. Jag har inte följt nyheter de senaste tio åren som de senaste två veckorna. Nyheter på nätet. På CNN. På BBC. Vi följer nyheter hela dagarna. Och vi har lite svårt att slappna av. Det är tuffa tider. För alla. Företag som hamnar i kris. Länder i kris. Människor som blir av med sina jobb. Människor som blir av med sina liv. Djur som har brist på mat på grund av utebliven turism. Kretsloppet påverkas i många led. Och det är lätt att fastna i sorgen.

Men vi får inte glömma att det finns en framtid. Vår värld har överlevt pandemier förr. Hopp. Om inte har väl Italienarna visat det men sitt gemensamma sjungande trots isolering. Vi behöver känna glädje och framtidstro. Anledningen till att jag inte skrivit så mycket om Corona är att så många andra redan gör det. Och bättre än mig. Jag är ingen expert och att bara återge de jag läser, utan att ha någon kunskap i epidemiologi, vore att sprida okunskap, rykten och spekuleringar helt i onödan. Det innebär inte att jag är ignorant för situationen eller omedveten.

Jag känner att min lilla del i det här, är att ge pauser mitt i sorgen. Avbrott som kanske får en att glömma just nu för en sekund och se framåt. Det kommer bli bättre. Det kommer att komma ett vaccin. Tills dess kommer mina kanaler se ut som vanligt. Fler researtiklar, mattips och lite roliga listor. Och privat fortsätter vi följa rekommendationer från WHO, Folkhälsomyndigheten och UD. Och allt där emellan ifrågasätta och källgranskas noga.

Translation
We are ritht now in Mexico and loving our time here. But we are still effected by everything that is happening in our world with Corona. We are keeping updated everyday by reading WHO and our governments site.

20

0

20

20