MMannen har dragit fram solstolarna till framsidan av stugan. Det blåser, men det är varmt, och jag sitter med min första kopp kaffe och njuter av eftermiddagen. För många är augusti redan höst. För mig är det sommar hela vägen in i september. Än har löven inte börjat falla.
Tanken var att jag skulle ge er ett nytt inlägg om någonting som jag har upplevt detta året. Men istället blir det lite tankar och funderingar, utan att det för den skull behöver vara bli ett månadssvep. Inga nyheter idag. Kan vi kanske kalla det en krönika?
Det är mycket som snurrar i mitt huvud just nu. Ni som känner mig, ni som följer mig, vet ju att alla mina projekt och tankar på projekt inte riktigt är förenliga med min livssituation. Kroppen och knoppen säger ofta nej. Men att stoppa tankeverksamheten och alla idéer är inte lätt.
Just nu slåss jag lite med hur mycket tid jag ska lägga på bloggen. Hur mycket tid jag ska lägga på sociala medier. Den eviga frågan, ska jag vara personlig här på bloggen eller renodla den till att bara handla om resor?! Borde jag inte lägga upp fler konstverk på Printler? Säljer ju ändå lite varje månad. Eller ska jag kanske satsa på min Etsy-butik. Något som ni inte har hört så mycket om. Men jag har öppnat och stängt min Etsybutik kanske tre, fyra gånger under de senaste två, tre åren. När reglerna konstant ändras, är det extra svårt för mig att ta in allt man måste tänka på. Som tullar, exportregler och frakter.
Vad som finns där? Egna designer, egna foton, sådant som jag gillar. Metallmuggar med mina designer, doftljus, tygpåsar. Och min sneakerskollektion. Ni har kanske sett några av dem smyga förbi i bilder av mig på resande fot [pun intented].
Men som vanligt så hamnar det bara på listan. Över saker jag önskade att jag orkade fullfölja. Eller en av de många listorna. Listor på bloggartiklar jag vill skriva. Listor på platser jag vill besöka. Listor på Imstagraminlägg. Listor på om jag ska lägga ut något på Tiktok. Listor på sådant som måste göras. Listor på sådant som jag inte får glömma. Listor på sådant som jag har lovat andra att göra. Och listor på sådant som jag tycker behöver fixas i stugan och hemma. Och en lista med idéer för om, att, eventuellt, kanske jag ska ge Discovering The Planet en makeover på sociala media.
Ja, ni hör. Livet är väl likadant för många oss alla. Ett liv utan listor går väl knappt att leva.
Den här sommaren har vi varit i stugan extremt mycket. Jag tror att jag kanske sedan maj bara har varit hemma i lägenheten två eller tre gånger. Och det känns som att det måste vara ett rekord. Men just nu trivs jag här. Eller är det kanske för att jag inte orkar flytta mig mellan de två ställena? För mycket logistik med tre katter. Jag kan defintivt erkänna, att jag är bra mycket mindre produktiv här. Mellan fyra väggar i lägenheten har man inte mycket annat att göra. Här?! Njuta av solen, dricka kaffe och kela med katterna :).
& SÅ LITE OM TACKSAMHET
Jag vill också skriva lite om tacksamhet. Tacksamhet för de små sakerna som vi ibland glömmer bort, för att vi kanske har det så bra. Vi lever utan krig. Självklart händer det dåliga saker här i Sverige också, men det är få som drabbas hårt. Vi kan i princip få hjälp med det mesta vi behöver.
Bara en sådan här sak, idag när jag skulle tanka bilen behövde jag inte fundera så mycket. Jag fyllde upp bilen. Jag hade råd att fylla den. Jag stannade till och med på macken en extra stund för att kontemplera. Satt i bilen och kände tacksamhet för just det här. En bil är frihet, men inte en självklarhet för alla. Jag gick in, köpte en kopp kaffe, en bulle och en kanelsnäcka. Små, små saker som jag känner jättestor tacksamhet för.
Jag har också varit på Lunds lasarett. Det är ännu en sak jag är riktigt tacksamm för. Att våra skattepengar täcker, inte bara vården, utan så mycket här i samhället, som aldrig hade täckts om vi hade behövt betala för det själva. Maskinen, som ska hjälpa mig att bli frisk, har kostat miljontals kronor. Eller för att vara exakt, mellan 22 och 50 miljoner kronor. I en annan del av världen hade den behandlingen aldrig kunnat täckas utan en försäkring. Och kanske hade inte ens hela kostnaden täckts ändå.
Jag är tacksam. Jag äger en bil som kan ta mig dit och hem. Till ett hem som är mitt, där jag känner mig trygg. Ibland glömmer vi de här små, små sakerna som vi borde vara tacksamma över. Vårt liv är kort, alldeles för kort för att hata andra, för att bry oss om hur andra lever sina liv. Låt människor göra det som gör dem lyckliga. Så länge, så klart, det inte omfattar krig, hat eller skadar andra människor.
Rant over. Tack om ni har orkar ta er hela vägen hit och ha en fortsatt fin sommar. 🌞
Translation
Just some thoughts about life on a regular thursday.
