Warning: Undefined array key "HTTP_USER_AGENT" in /home/httpd/vhosts/discoveringtheplanet.com/httpdocs/wp-content/plugins/ultimate-social-media-plus/libs/controllers/sfsi_socialhelper.php on line 249
Jag befinner mig för första gången i Nederländerna. Ja, alltså på flygplatsen Shiphol i Amsterdam. Vi har aldrig mellanlandat här och inte hunnit besöka varken Nederländerna eller Amsterdam. Kanske för att vi oftast flyger från Köpenhamn och gärna västerut eller österut. Då blir ofta mellanlandningarna i Doha.
Jag gillar ju att upptäcka nya flygplatser. Ja, jag är lite lustig där. Visst, de flesta flygplatser ser likadana ut, men så finns den där unika karaktären där ändå. Och har man ingen möjlighet att besöka landet just där och då, duger en flygplats bra åt mig [nej, det räknas inte som ett besök i landet :)]. Vi närmar oss tvåårsjubileet av Corona och när jag suttit där hemma på min kammare har jag självklart insett att Covid kommer förändra allt. Jag var beredd. Beredd på att världen har förändrats och att vi nu måste lära oss leva med Corona som andra lärt sig leva med andra virus i århundraden. Eller ja… vi kan ju ändå vaccinera oss, om vi vill. Men.
När vi åkte till Grekland i Juni var jag beredd på de där förändringarna. Handsprit. Avstånd. Munskydd. Liten ö. Liten flygplats. Mindre turister. Femton månader med nyheter och Anders Tegnell och Anthony Faucci har gjort underverk. Jag åkte hem med samma insikter som när jag åkte dit. Denna resan, till Bremen, via Amsterdam, har gjort mig uppmärksam på mentala förändringar som jag inte ens insett skett.
SHIPHOL I AMSTERDAM
Amsterdams flygplats Shiphol är ganska stor. Så de där med avstånd borde inte vara ett problem. Men jag inser snabbt att jag nästan är lite paranoid. Så fort någon står för nära mig, trots massor av markeringar på golvet, blir jag irriterad. Jag köper kafé på ett mysigt kaffe, men när jag ska sätta mig, tycker jag att borden står för nära varandra. Tänker att jag sätter mig vid ett av de stora soffområdena med laddningsstationer. Jag sätter mig. En minut senare är jag på väg därifrån.
Någon hostade. Är det ändå inte alldeles för många samlade på samma ställe. Väljer istället att ta med mig kaffet till gaten. Med en och en halv timme till flyget ska gå, har jag en hel rad säten för mig själv. På Bremens flygplats får jag ytterligare en tankeställare. Normalt brukar jag skratta åt alla som nästan trillar över bagagebandet i väntan på sin väska. Idag är jag irriterad. Superirriterad. Känns som att alla står precis vid bandet. Och är det inte lite väl stökigt för en så här liten flygplats. Jag tror någon hostade precis bredvid mig. Hur tänkte han nu?!
CORONA HAR INFILTRERAT MITT SINNE
Jag har alltså inte riktigt insett den ofrivilliga mentala effekten av att leva med Corona. Medvetenhet är en sak, men de här plötsliga tankarna och valen är helt oväntade. Jag har hela mitt liv haft en livsfilosofi som är “när det är min tur, är det min tur, oavsett var jag befinner mig”. Något som jag ofta fått skäll för från familjen. Nu helt plötsligt är jag Queen off f…g försiktighet. Sakta, sakta har Corona infiltrerat min hjärna. 18 månaders hjärntvätt. Just nu… längtar jag ändå mest efter att slippa munskydd.
Hur har Corona och Covid förändrat dig eller ditt liv?
Translation
Do you feel like Corona and Covid has changed you?
200
2020
