Efter att ha dragit på oss hela vinteroveraller, mössor med öron, vantar och vinterkängor är vi redo för att åka hundspann. Jag delar min släde med ett par från Malaga. De reser gärna och ofta, men helst på sommaren när det är som varmast på Malaga och då åker de gärna norrut. Det står tre slädar med hundar redo för att ge sig iväg.
De 36 huskisarna skäller oavbrutet otåliga att ge sig iväg. Så fort slädarna drar iväg, tystnar skällandet och man får känslan av lycka bland hundarna. Vår släde, vårt hundspann, dras av 12 hundar, och ledarhundar är Tsunami och Zlatan. Lukten av våt hund och kyla når min näsa och för ovanlighetens skull är det inte en oangenäm doft. Förutom hundarnas flämtande är ljuden av släden mot snön de enda man hör i den vita vildmarken. Kilometer efter kilometer av vitt orörd snö. Emellanåt springer hundarna så fort att släden inte hänger med. Att sitta längst fram på släden är en klar fördel när man vill fotografera. Men när hundarna plötsligt ökar tempot och drar iväg, och släden inte riktigt hänger med, och man hamnar vid sidan av spåret i en halv meter snö, då har man helt plötsligt också en halv meter pudersnö i knät. Men ett puder som man bara borstade bort med ett leende och hoppades att kameran inte tagit skada.
Vi far genom vit skog, över vita glittrande vidder och genom buskig vegetation. När vi kommer fram till den samiska kåtan för fika, är den redan överfull av folk. Istället ställer vi oss utanför och fikar. Vilket faktiskt är helt underbart och vi njuter av tystnaden. Sebastian, föraren och ägaren av vår släde och våra hundar, lovar oss en lite längre runda än planerat för att kompensera för att vi inte kunde fika inne i kåtan, och det tackar vi inte nej till. Efter slädturen pratar jag med Juliana, en av guiderna. Jag undrar vad de gör på sommaren när hundarna vilar. “Tyvärr är här inte så mycket turister på sommaren, vilket är synd, för här är jättevackert.” Med ett leende lägger hon till ” och mycket mygg e här”.
Jag blir förvånad, för här måste vara massor att se och göra på sommaren med. Men enligt Juliana åker alla turister till Abisko för att klättra på Kilimanjaro. Och visst finns här mycket att göra, sommar som vinter. Älgsafari, hundspann, ett besök i gruvan, Kiruna Kyrka, skoterfärder, midnattssol, pimpla och fiska, norrsken, besöka en Samisk by, Ishotellet i Jukkasjärvi, skidåkning, rensläde eller varför inte ta en helikoptertur. Det här kan man verkligen kalla ett arktiskt äventyr. Magiskt! Och tänka sig, att vi har det här hemma runt vårt eget hörn. Förhoppningsvis blir det inte sista gången jag får möjligheten att besöka Kiruna. Eller åka hundspann.
200
2020
