Skálanes Naturreservat på östra Island, en liten sagovärld

Vi är på väg till Skálanes Naturreservat. Landskapet utanför bilfönstret bjuder redan på vyer som för att förbereda oss på vad som komma ska. Vi tar oss fram genom det vackra landskapet på en grusväg. Jag får lite FOMO, jag missar fototillfällen. Det går inte att fotografera genom rutan. Både skitig och repig. Å andra sidan, skakar det nåt oerhört.

Så jag lutar mig tillbaka och bara njuter. Bakom varje krök öppnar sig en ny vykortsvy. Snötäckta berg och grönskande branter. Vi passerar ett gäng får som inte ger oss så mycket som en blick. Korna tittar åtminstone upp för att bekräfta av vi faktiskt är där. På Island finns mängder av arkeologiska platser och vi passerar flera av dem och stannar till vid vikingaplatsen Thorarinsstadir. Men ärligt, de intresserar mig mindre än det fantastiska växtlivet här.

Jag som sällan bryr mig om blommor och bär, är nu fascinerad. Och jag som brukar tycka det är viktigt att lyssna på guiderna, sitter nu på knä i det våta gräset och försöker fånga dropparna på de rosa blommorna. Det är mulet och regnet duggar titt som tätt. Kameran gillar det inte och blir långsammare… eller kanske jag har glömt ställa om den från en serietagning tidigare. Den tjocka dimman som ligger över landskapet täcker allt bakom sig och låter oss bara se femtio meter framför oss.

SKÁLANES NATURRESERVAT PÅ ÖSTRA ISLAND

För att komma till Skálanas behöver vi passera tre små bäckar. Bäckar som ibland inte är mer än åar. Idag är det mitt emellan och folk i den fyrhjulsdrivna bussen tjuter av glädje när vi gungande glider över de steniga bäckarna. Vi befinner oss femton mil nordöst om huvudstaden Reykjavík och sjutton kilometer från Seydisfjordur [Seyðisfjörður]. Det är här,  på Östra Island, som man hittar Skálanes Naturreservat. Vi kör igenom ett landskap med få bevis på mänsklig närvaro. Trakten runt Skálanes är nästan obefolkad. Det vill säga om man inte räknar de två invånare per kvadratkilometer som faktiskt bor här.

Det finns inga samhällen i närheten och runt Skálanes finns mest gräsmarker. När vi kommer fram och får stiga ur bussen, sticker de små röda stugorna ut i det illgröna landskapet. Skálanes natur och kulturarvscenter ligger i ett 1 250 hektar stort naturreservat beläget på en halvö vaktad av det svarta Skálanes Berg. Centret är en viktig plats för turism, men framför allt för forskning. Sommartid finns här över femtio fågelarter, men också ett viktigt växtliv. Utöver de 50 fågelarterna, 80 arkeologiska platserna, otal antal växter, finns här också isländska renar och arktiska rävar.

LUPINER FRÅN ALASKA PÅ ISLAND

Fälten är fyllda med små lila blommor. Lupiner från Alaska. De importerades till Island från Alaska när man insåg att de växte i “dålig” jord. Och de är så vackra. Just nu växlar de från grönt för att sedan blomma i lila. Våra guider Oddny och Hermann berättar om hur viktig växt lupinern blivit här. Reser man runt på Island kan man lätt få intrycket att Lupinus nootkartensis hör hemma här.

Så är inte fallet, utan man har framgångsrikt infört denna sandlupin till Island för att förhindra vind och vattenerosion. Men här finns också små gula smörblommor. Och massor av mossa i hela skalan grönt. Närmare havet har landskapet börjat gå mot höst. Det gröna får dela utrymme med vacker rödbrun växtlighet.

KLIPPAN

Jag vet inte hur många bilder jag tagit redan innan vi når udden och klipporna som ligger cirka två kilometer från Skálanas House. Landskapet är verkligen magiskt. Det finns inget annat ord. Det är Hobbit och Sagan om ringen. Min fascination av växtlivet har helt tagit över. Jag fotograferar varenda blomsort och gräs jag ser. Under tiden berättar Oddny att det finns två sorters fåglar på Island. De vita som finns här och de svarta på den andra sidan som man äter :). Hon berättar också om hon kommer från en familj med lång tradition av änder. Fågeln alltså.

Traditionen säger att man varje år i Maj, när änder kommer i land och lägger sina ägg, ska ut på klipporna och plocka ägg. Oddny berättar att hon inte alls kände för att följa i sin mors spår. Så när hennes dotter var sex skickade hon sin egen dotter till mormor för att läras upp i traditionen. För att Oddny skulle slippa :). Hon berättar att hennes mamma föder upp änder och är så glad för dem att hon har namn på alla fem hundra Eiderankor. Och till och med har favoriter. De föder upp dem inte för äggen utan för ullen. En kudde med 400 gram ull kan kosta runt 4000 euro. Men finns 50×60 för cirka 1500 kronor. Som hittat.

LÄS MER: Fler artiklar från Island

Translation
On the east part of Iceland you will find The Skálanes Nature and Heritage Center Center. It is a natur reserve that is more than 1 250 hectars. Here you will find a magical flora and fauna. And if you are lucky you will see both Icelandic fox and the bird luppin.

Fotokredit: Alla bilder på mig Jeanette Willhelmsson från Reiseperler och Jannicke Hansen från Letsgetlost.

Denna resan var en pressresa och arrangerades av Viva Cruises och United Nordic Spirit.

20

0

20

20