SOS Barnbyar i Kiev och en familjär lunch

Tillsammans med SOS Barnbyar och Svenska Lantchips spenderade jag en hel dag i en av SOS Barnbyar i Kiev. Det var en dag full av nya möten, upplevelser och personliga insikter. Insikter om hur viktiga även små insatser är och hur stora effekterna kan bli. 

Jag ska inte sticka under stol med att jag är skeptisk mot många välgörenhetsorganisationer. Kanske med anledning. Men några av dem har om och om igen visat konkreta bevis för att deras hjälp når fram och en av de organisationerna är SOS Barnbyar. SOS barnbyar är också ett av de stödprojekt som Svenska Lantchips valt att stödja. 12% av deras vinst varje år går dit. Och delar av deras vinst har gått dit i 25 år. Lika länge som Svenska Lantchips funnits. Tillsammans med oss åkte också deltagare från God El, Advokatbyrån Mannheimer Svartling och Preem, som också valt SOS för sin välgörenhet.

Vår dag här i Brovary utanför Kiev kommer bli ett minne för livet. Dagen har också av alla i byn planerats länge och vi är väntade. Vi välkomnas med det traditionella Ukrainska brödet, Kolach. Ett brytbröd som alla får ta en liten bit av. Innan vi får möta våra familjer får vi möta Olena Bilyk som är chef för barnbyn i Brovary, men också många av de som jobbar här i byn. Med stort koncentration deltar vi också i en aktivitet som många av barnen i byn redan är proffs i. Vi, inte så mycket och alla försöker hålla tungan rätt i mun.

LUNCH HOS MAMMA KATJA

När det är dags för lunch får vi komma hem till SOS-mamman Katja och hennes sex barn. Och jag blir lite nostalgisk. Minnen av mormor och våra besök hos henne i Makedonien när vi var barn kommer obeställt till minnes. Dofterna från köket. Omtanken och det hjärtliga välkomnandet av mamma Katja och socialarbetaren Irina. Bordet är dukat med en typ av hemmagjord gulasch, bröd, grönsaker och pålägg, till förrätt.

Mamma Katja är inte helt nöjd med att jag bara tagit en skiva bröd, lägger upp två till bredvid min tallrik och skedar upp lite smetana i min soppa . Kyckling och potatis till huvudrätt, följs tätt av te och fyra sorters kakor. Innan dess har mamma Katja passat på att lägga upp vars en bit kyckling till på våra fat. Vår tolk som knappt hunnit äta säger;
– Ne davai, ge mig inte mer.

Trots mina marginella kunskaper i ryska snappar jag upp mamma Katjas stolthet över barnen med små ord som “Nas, kolja”, vår Kolja. Också socialarbetaren Irinas stolthet syns. Över Katja. Hon tittar på hennes och säger;
– Gavari, skasali. Säg, berätta om… och innan Katja hinner säga något, berättar Irina istället om familjen. Om hur familjen fungerar, om Katjas två egna barn som nu är vuxna och om barnens skolgång och bra betyg. Hon har skapat en familj, syskonkärlek och gett många barn en framtid och nya möjligheter. Barn som kanske annars hade hamnat fel i livet eller på gatan. Och vår tolk hinner knappt med…

Just nu finns det i Brovary 13 familjer och 86 barn. I byn finns det sex föräldrapar, vilket är ovanligt för SOS Barnbyar. Normalt är det bara SOS-mammor som sköter familjerna. Det finns två barnbyar i Ukraina. Den i Brovary utanför Kiev och en Lugansk. Dessutom driver SOS Barnbyar familjestärkande program i Kiev, Brovary och Lugansk. Närmare 700 barn i 300 familjer får stöd genom de familjestärkande programmen. Nu utökas verksamheten i Kiev, Brovary och Lugansk med stöd att bearbeta och hantera trauman, lekplatser för psykosocial utveckling och materiellt stöd som mat och kläder.

Lunchen är över, men dagen har bara börjat. Mer om vårt besök i Kiev kan ni läsa här.

Joseph från Svenska Lantchips, Mamma Katja i familjen och jag. 

Translation;
In Kiev in the Ukraine we got to visit the SOS Childrens Village and spend the day with one of the families. They are thankful and so greatful for all the help they are receiving. 

Denna resan gjorde jag tillsammans med SOS Barnbyar Sverige och Svenska Lantchips

20

0

20

20