En dag på Railey Beach i Krabi, en av Thailands mest berömda stränder

Jag har bestämt mig för att göra resans första längre utflykt. Jag ska ta mig till den berömda Railey Beach. Några minnen från mitt första besök där har jag konstigt nog inte. Att det är tjugo år sedan jag var där kan vara en av förklaringarna, eller så är det bara så att Railey inte lämnade några stora bestående minnen hos mig. 

Att ta sig till Railey Beach är egentligen inte komplicerat. Det handlar mer om vad man är beredd att betala. Från hotellet på Koh Klang, Islanda Hideaway Resort, kan man åka tur och retur för 2 500 bath, cirka 700 kronor. Lite för mycket tycker jag när jag vet att jag kan komma undan med en bråkdel av priset. Ett alternativ är att åka från piren i Koh Klang, då kostar en enkel biljett 800 bath. Men jag tycker fortfarande att det är lite för mycket. Så jag tar mig till piren i Krabi Town för 100 bath och därifrån åker man för 150 bath om det är flera i båten. Just idag ekar det tomt och öde på piren. Vi väntar. Och väntar. Så kommer en möjlighet. För 200 kan jag dela båt med en grupp livemusiker som ska dit. Taget.

PARADISSTRAND?

Railay Beach är i dag kanske en av Thailands mest kända stränder och longtailbåtarna går skytteltrafik dit från Ao Nang väster om Krabi, och från Krabi stad strax österut. När båten rundar klipporna breder ett helt sagolikt  landskap ut sig. Kanske är det egentligen inte stranden som är det magiska på Railey, utan mer de sensationella klipplandskapet runt omkring. För kalkstensklipporna som höjer sig över havet runt stranden är magiska. Många jämför dem med Avatarbergen. Och onekligen ser även jag lite likheter. Jag har tur. Ön är inte så där överfull av besökare som den skulle kunna vara och brukar vara. Jag tar av mig skorna, stoppar dem i väskan och laddar kameran. Jag ska bara ta en långsam promenad och njuta av vädret, stranden och smygtitta på alla som är här.

Många kallar Railey beach för ett paradis. Det kanske det är, för många. För mig som rest en del, infinner sig ingen paradiskänsla, jag nöjer mig med att tycka att det är vackert och mysigt. Kanske är jag lite bortskämd. Lyckligt lottad att jag fått se så många platser i världen att jag kan jämföra. Railey är mysigt och verkligen värt ett besök, men något paradis är det inte för mig. Och helt klart är Railey och omgivningarna både fotovänliga och fotogeniska.

Jag har tänkt att jag ska besöka alla de fyra stränderna på Railey Beach. För Railey har faktiskt fler stränder. De fyra stränderna är Railay West, som är den man anländer till från Ao Nang och som man ser på alla vykort och reklambilder, Railay East som egentligen inte är en strand utan mer ett mangroveträsk, Ton Sai Beach som är förlängningen av Railay West och så den underbara och betydligt mindre Prah Nang Beach. Om man är ute efter nattliv och fest ska man ta sig till Railay East. Det är där de populära barerna ligger sida vid sida. Men jag kommer aldrig så långt. Jag har bara varit där en timme när jag ser en kille med systemkamera. Den enda jag sett hittills. Så jag tänker, att nu har jag en chans att få åtminstone en bra bild på mig själv från den här resan.

ETT MÖTE & PASSIONEN FOTOGRAFI

Fyra timmar senare har jag inte kommit längre. Över vars en fruktsmoothie pratar jag och Luis kameror, fotografi och livet. Luis bor i Kalifornen men är från Mexiko. Han berättar att han har varit militär i femton år och tjänstgjort i både Afghanistan, Syrien och Turkiet. Femton år trots att han bara ät 34 år gammal. Jag är så klart faschinerad, framför allt om hans tid i Afghanistan och Syrien. Han har bott i Dubai och i Italien. Han berättar om hans farmor som bad honom besöka Påven till Påsk när han bodde i Italien och Luis varken visste “vad” påven var eller vad Vatikanen var. Han berättar om när han gifte sig i Vegas när han bara var 23. Nej, de är inte gifta längre. Och om sin tid här i Thailand. Han skulle rest runt i tre veckor, men han berättar att han inte kom längre än till Ao Nang. Just idag, var det hans första besök på Railey. Vad är oddsen.

När solen börjar gå ner, pratar vi fortfarande foto och kameror. Jag lär mig att använda upplättnadsblixt och Luis får lära sig att man kan ställa in copyright på bilderna direkt i kameran. Tänk att lite av den där tekniken ändå har fastnat hos mig. Det är dags att säga hejdå när det börjar skymma. Regnmoln har börjat fylla himlen och jag har en timmes resa framför mig. Så jag tar båten till Ao Nang. Därifrån tar jag taxi till Krabi Town. Att sitta i en longtailbåtar när det regnar och blåser känns mindre kul. I Krabi har kvällsmattmarknaden öppnat och jag bestämmer mig för att äta där innan jag tar båten över till min lilla ö. När jag kommer tillbaka till min bungalow är klockan nästan tio. För mig som de senaste veckorna har gått och lagt mig vid åtta är det sent och jag känner att jag är trött. Trött och nöjd…

Translation:

Spent the day on Railey Beach in Krabi in Thailand. Railey is probably one of the most famous  beaches in Thailand.

Foto: Daniela Nasteska Olsson
Bilder av mig: Luis Delgadillo

20

0

20

20