Sawadee kaa, Om att resa ensam till Thailand…

Idag är det dags att presentera min första gästbloggare. Malin Gustafsson som driver företaget och sidan med samma namn, LADDA OM. Malin kommer att ta oss med på en spännande resa till Thailand och prata om att jobba som digital nomad, fysisk och mental träning och möten med nya människor. Malin kommer gästa oss här varje fredag i Februari. Läs hennes berättelse och inspireras!

Malin presenterar sig själv:

“Jag tror att när vi mår riktigt bra, då öppnar vi upp och kan må ännu bättre, komma så långt vi vill komma men det krävs det där första steget, lite mod och tillit. Må Toppen. Nå Toppen. Det är mitt citat för LADDA OM och det är det jag vill ge till andra. Hjälpa dig, inspirera dig, vara med på din resa.”

Mitt namn är Malin och jag har gått den långa vägen. Jag var aktiv som ung, skadade mig, började röka och blev allmänt lat. Gjorde några försök under åren men det var först när jag var 33 år gammal som jag började träna friidrott tillsammans med min dotter Hanna under ledning av elittränaren Susanne Lorentzon Borg. Jag förlorade ett vad mot dottern Hanna, jag hade liksom inget val… Idag jobbar jag med Mental Träning och som digital nomad…

“Sawadee kaa” sa jag med ett leende mot tuk-tuk chaufförerna som stod parkerade och väntade att få arbete. Jag hade precis kommit till ön, slängt in väskan i rummet jag skulle hyra och var på väg för lite lunch och visst kände jag igen dem från förra året men kände de igen mig?

“Oh, hello, its you”
“Yes, its me”
” You cut, cut, cut the hair”
“Yes, I cut my hair”
“You training”
” Yes, I do”
“Oh, you big woman”
“Nja….

Thailändarna är ärliga, riktigt ärliga och efter bara någon dag hade jag också fått höra hur vit jag var, att jag såg väldigt trött ut och ännu en gång, big woman. Men det sägs med vänlig röst, inget elakt i deras ord eller tanke och ja, jag skrattar med och tycker att de allt är ett litet märkligt folk. Och så ler jag också åt den dagen jag kom i klänning, håret à la “Inga from Sweden” och de stannade upp och sa denna gång något riktigt snällt:
“Oh, beautiful”

Den ärligheten ser vi inte i Sverige “Vilken stor kvinna du är”. Gissar att vi är ett folk som inte vill såra, är rädda för att en sådan kommentar ska göra just det och så tar vi saker väldigt personligt och det gör inte människorna här, en sådan kommentar viftar de undan direkt, det är ju förmodligen sant… :)

De jobbar hårt, mycket och jag imponeras av många och samtidigt så är det så mycket som man inte förstår. De ändrar bokningar, trots mycket personal när man ska äta så kan det bli fel och det kan ta lång tid innan man får sin mat. Men det är lite det som också är tjusningen. Hemma har vi så mycket kontroll, allt ska vara rätt och riktigt, det går på rutin och ännu mer ska det gå snabbt. Här är vi inte hemma, här har vi egentligen inte så bråttom och kan vänta lite på maten och faktiskt, vad gör det att ibland får prova någon ny rätt…

Befinner mig på Koh Lanta i Thailand, lite en svenskarnas ö och mitt första möte med ön minns jag som igår. Jag gick en kurs här som Camilla Lebert Hirvi ledde och då hette kursen Digital Nomad Camp. Det var en kurs för oss som ville utveckla våra företag att arbeta mer digitalt samt också möjlighet att arbeta varifrån man ville. Själv hade jag känt att jag drogs åt detta håll men det var först på plats som jag faktiskt förstod att det verkligen var så jag vill arbeta men också att man kan. På kursen mötte jag andra som också ville ha den friheten att styra själv, friheten att låta livet och ens önskningar hur det ska se ut styra arbetet istället för tvärtom. Allt det jag känt men inte riktigt hade vågat säga högt, inte ens för mig själv, slog till och jag hade svårt att göra något annat än att bara sätta igång när jag kom hem. Sedan dess har jag ändrat och tagit bort uppgifter, arbetat mer fokuserat för att nå mitt mål med mitt företag LADDA OM.

Bortsett från att jag får härliga minnen som ploppar upp så fort jag kommer hit så är det är några saker jag direkt tänker på när jag kommer hit och i år var inget undantag:
– Äta. Resan hit bjuder inte på den bästa maten och resan kan även vara lång beroende på vem du hamnar bredvid, detta år blev jag verkligen påmind om detta… Så in med väskan på rummet jag hyr och sedan ut för att hitta bra mat och härlig, i år började jag på VR Minimark som ligger i mitten på Klong Dao. Bra priser, god mat och så går det snabbt. Att försöka få ägaren att le också är en kul liten sak jag försöker med, ibland lyckas jag också…

– Vad ska jag träna i år? Här erbjuds mycket så frågan att ställa sig är mer – vad vill jag träna i år? Förra året anordnade jag en träningsvecka kombinerat med föreläsningar så det var mycket träning, främst Crossfit, Yoga, och tennis men också en hel del thaiboxning och morgonträning på stranden. I år tänker jag mig styrka. I år har jag vilat mig i form och kroppen är redo att byggas upp, ha kul med gott gäng, kämpa och tuff träning så Crossfit stod högt i kurs och vilken tur att Robert har ett ställe här på ön men också att det är flyttat så att vi i år slipper träna mitt i solsken på eftermiddagen, kan fortfarande inte förstår hur vi överlevde förra året…

– SPA. Min vän Anna var med på min första resa hit och hennes ord ekar “Man måste gå på SPA för en rejäl skrubb så man sedan kan sola och då är man brun längre” Så i år checkade jag in på Dreamy spa dagen efter att jag kommit hit för både skrubb och göra fötterna i ordning. En skön stund till en billig peng

– Landa. Man är lite trött, det är skönt att komma in i “Lanta lunket” så man tar promenader till soluppgångar och solnedgångar och andas. Djupt och fint. Detta år blev det en solnedgång efter lunchen och massage, jag satt säkert en timme och bara andades och tittade ut på den vackra och rofyllda solnedgången. Fascineras varje gång jag ser den, hur världen kan bjuda på sådana upplevelser och verkligen – take my breath away

– Checka av, vilka känner jag som är här nu? Vissa vänner befinner sig här året om medan andra är som mig, kommer och stannar några veckor för att sedan åka hem igen

Camilla är på plats även i år med sin man Eric, oftast hittar man dem på Somewhere Else där de dessutom i år hade igång en annan kurs. Agneta som jag gick utbildningen tillsammans med är också på plats och vi bokade direkt in en middag och med uppdatering. Jag sprang på frisören Maria som var med på kursen, hon återkommer också varje år. Liksom Yoga Jennie från Göteborg med hennes familj. Malin och Linda bor här året om, de ville jag också träffa och höra om deras liv, uppdateringar men också för inspiration. Vi har Bromölla buss som ordnar resor hit och de springer man på lite här och där och så hör jag en del “Åh, dig känner jag igen från förra året”

Vi har Amelia här som jag lärde känna förra året. Hennes man arbetar som ambulanssjukvårdare i Somalia där han även utbildar afrikanska soldater i sjukvård. Han är borta 7 veckor för att sedan komma till ön för 5 veckor och så rullar det på. Tillsammans har de 3 barn som går på den ena svenska skolan och under de 7 veckorna mannen är borta så sköter Amelia allt samtidigt som hon tränar en hel del själv. Superwoman enligt mig men det slår mig också att de här kan leva billigare men främst enklare då livet här är enklare. Godis var en sak de önskade att jag skulle ta med mig i år och ja, jag har då aldrig sett en godispåse tömmas så fort :)

Peter med familj och som jag träffade här förra året, är också på plats och även i år reste hans familj hem i förväg och han stannande kvar och skrev på sin bok. Det var kul att en kväll uppdatera varandra – vad har hänt sedan sist? Det kan hända väldigt mycket på 1 år, om man vill och det var kul att höra om hans år, berätta och även förstå att även hos mig har det hänt massor. På vägen hem passerade vi “The Treehouse”

– Har du varit där?
– Nej, har du?

Och så blev det att vi gick upp för det är som en koja byggt uppe i träden. Bara det känns ganska komiskt, ännu mer häftigt blev det när vi såg hur stort detta ställe faktiskt är. Ett stort dansgolv och i mitten ett träd som sticker genom golvet och där stod kvällens liveband och spelade. Och det är det som händer här, hela tiden, man hamnar i olika situationer där man känner sig som ett frågetecken och tänker “Åhhhhkej, jag dansar uppe i en koja i träden till låten Pretty woman”, det händer liksom inte så ofta…

Jag nämnde att jag arbetar och det gör jag. La upp en bild på mina fötter som dansade i takt med lite musik på Facebook och en del kommenterade att det var en typisk semesterbild och ja, det är det samtidigt som det är min livsstil, jag som valt att arbeta såhär, fritt, där jag är. För jag arbetar mellan varven, tar det lugnt, umgås med folk och så arbetar jag lite till. Jag är inte längre intresserad att dela upp jobb och fritid, stämpla in på morgonen och ut på kvällen och ta ett djupt andetag och veta att det äntligen är helg för att tycka att det är lite jobbigt en söndag för att gå till jobbet dagen därpå. Jag personligen vill inte ha det så och istället har jag då byggt mitt företag där jag istället kan få en skön livsstil.

“Men ska du verkligen resa själv, tänk om du blir ensam” Jag flinar åt min pappas oroande fråga innan jag åkte, hur tänkte han där :). Jag är en sådan där person som går in i ett rum och tänker “Åh, undra hur många här jag ska lära känna” Ett stort leende är en finfin startskott på ett riktigt intressant samtal och här är inget undantag. Men mer om i nästa inlägg, de härliga nya människorna jag mött detta år för nu är det dags för en av de bästa sakerna här – massage…

Translation;
Todays visiting contributor on the blog is the Digital Nomad Malin Gustafsson from LADDA OM. 

Text: Malin Gustafsson / LADDA OM
Bild: Malin Gustafsson / LADDA OM

20

0

20

20