Event med Rwandas ambassad och lite om veckorna som gått

Det har redan gått två veckor sedan vi kom hem från Maldiverna, och de veckorna har varit raka motsatsen till vår vistelse där. Eller, man kanske ska säga att det nya tempot började redan i Malé. Från Malé och framåt har dagarna gått i ett otroligt tempo. Känns oerhört konstigt att de där två veckornas av vila och sol på bara två veckor, är som bortblåsta.

RWANDAS AMBASSAD I STOCKHOLM

Vi kom hem från vår resa på  Måndag kväll. Och redan på Onsdagen var jag på väg igen. Till Stockholm. Jag hade blivit inbjuden på ett event av Rwandas Ambassad och hur kan man tacka nej till det? Framför allt när Rwanda finns på ens bucketlist. Självklart mycket på grund av att jag vill se bergsgorillorna. Varför i just Rwanda, när man också kan se dem i andra länder? Jag var 16 när filmen “De dimhöljda bergens gorillor” släpptes. Filmen som byggde på Dian Fosseys självbiografiska bok från 1984.

Efter den filmen började jag drömma om mötet med bergsgorillorna. Men Rwanda har så klart mycket mer att bjuda på. Förstår jag nu. Vi fick uppleva traditionell dans från Rwanda, höra tal från Rwandas Ambassadör i Sverige och se den uppmärksammade dokumentären “Rwanda: The Royal Tour“.Dokumentären “The Royal Tour” med den Amerikanska reportern Peter Greenberg är en serie jag sett tidigare och verkligen rekommenderar. Han åker runt i världen och träffar olika länders överhuvud och låter den visa sina favoritplatser i sina länder. Presidenter, kungar och Statsministrar blir helt enkelt reseledare.

I sällskap hade jag energiknippet Malin. Precis vad som behövdes den dagen för att hålla energin igång. Malin har tidigare skrivit här på bloggen om Thailand, och kommer detta året vara en av våra skribenter. Kvällen blev ännu bättre när vi fick sällskap av Peter och Helena från Freedom Travel. Timmarna gick oerhört fort och helt plötsligt var vi bara tvungna att gå vidare till nästa träff.

EN SNABB DRINK MED RESEBLOGGARE

Efter eventet möte jag och Malin upp de tre resebloggande kollegorna, Daniel, Sofia och Katarina för en snabb drink på Söder. En timme sena :). Bara en timme senare var vi alla på väg hemåt. Så där mitt i veckan är vi alla trötta. Framför allt jag. Utöver att jag precis gjort en lång resa hem, är man ju inte tjugo längre ;). Jag bor hos Malin över natten och hennes fina sambo har förberett osttallrik och bubbel. Så det blir någon timme till. Morgonen efter har Malin redan hunnit jobba några timmar innan jag vaknar. Vi spenderar några timmar i soffan med kaffe och planerar framtiden. Efter en mysig lunch på hennes favoritställe är det dags att ta sig hemåt.

STUGLIVET INVIGS MED FAMILJ OCH KORVGRILLNING

Mellan alla möten, event och jobb, har jag också försökt hinna med familj och vänner. Det har hunnits med lite AW och bubbel och lite sushi och bubbel. Dessutom har vi hunnit inviga vår sommarstuga med att ha mammorna på besök. Kaffe och grillad korv. Vårt mål är, att inför nästa besök, kanske ha lite mer möbler på plats. Skulle det inte vara så, får det kanske bli picknick på gräsmattan :).

FÅGELSKÅDNING & TRANOR

Jag har också hunnit göra något som är ovanligt för mig. Jag har varit på fågelskådning. Precis utanför Kristianstad finns Pulken som jag aldrig besökt. Och inte mannen heller. Ett otroligt populärt område för fågelskådare. Naturreservatet Pulken har dessutom under de senaste åren blivit en plats för rastande tranor. Som mest har här funnits 26 000 tranor. Vi såg bara cirka 10 ooo ;). Mer om detta kommer så klart.

SÖNDAGSJOBB & VARJE-DAG-JOBB

Gränsen mellan jobb och vila har lite suddats ut. Det känns som att jag jobbar varje dag. Och vilar varje dag. Och ändå är jag konstant trött. Jag försöker slutföra mina sista uppdrag i vårt företag. Jag försöker också planera min tid för de närmaste två månaderna. Det är oerhört mycket som händer. Från att i Februari haft en ganska tom kalender, har jag nu i April och Maj en kanske lite för full kalender. Kan man ha det? Ja… Det var ju lite meningen att jag skulle varva ner för hälsans skull när vi bestämde att jag skulle släppa mitt dagjobb, men mitt hobbyjobb tyckte visst annorlunda. Och när man tycker något är kul, är det ju svårt att låta bli.

ÖNSKAN OM ETT MANIFEST OM MEDMÄNSKLIGHET SOM KOMPLEMENT TILL KLIMATMANIFESTEN

Något jag funderat mycket på senaste månaderna, är alla diskussioner om klimatet. Eller egentligen handlar det inte om klimatfrågan i sig. Klimatfrågan har fått oerhörd uppmärksamhet, och det ska den ha. Men någonstans på vägen känns det som att debatten har blivit så hård. Svart eller vit. Och det som jag tycker är det tunga, är hur hårt man dömer de som inte har samma åsikt som en själv. Hur hård man är mot dem som inte vill förändra världen på samma sätt som en själv. Som inte har samma perspektiv. Det hårda klimatet som just nu finns på Sociala Media, i många olika frågor, borde lyftas och diskuteras mer. Ska verkligen bloggare behöva stänga ner sin kommentarsfält och bloggar på grund av alla hatkommentarer?

Tycker absolut att man ska diskutera olika frågor, men behöver man vara så hård mot varandra? Måste man vara så fördömande? Kan man inte kanske låta varandra ha olika åsikter och inte tvingas in i hörn där man inte vill vara? Kan man diskutera på ett justare sätt? Om man har haft ett privilegierat liv, har man kanske helt andra förutsättningar än de som inte haft det. Om man har dålig ekonomi, har man kanske inte samma möjligheter att välja de miljövänliga och ekovänliga alternativen. Om man redan haft framgång själv, kanske man ska låta andra ha rätten till sin framgång. Livet är inte alltid så lätt.

Det är så lätt att vara hård mot någon som inte sitter framför en. Det betyder inte att den mottagande personen tar lika lätt på det. Många som sitter på den mottagande sidan mår allt sämre och till sist blir de tysta av rädsla för de skrivna orden. Kan vi inte enas om att låta varandra ha olika hjärtefrågor? Eller när vi diskuterar, göra det utan att döma? Men typ… “jag gör så här och det fungerar för mig”, istället för “så skulle jag ALDRIG göra”. Ja ni förstår. Lite mjukare ord.

För mig är klimatet viktigt. Självklart. Jag brinner för djurens rätt, men jag lider också med de svältande hemlösa barnen i världen, kanske lite mer. Så vi supportar fler människorättsorganisationer än djurrättsorganisation. Men min hjärtefråga är helt klart att sprida kunskap om våra likheter såväl som våra olikheter över gränserna. Genom mina berättelser vill jag skapa nyfikenhet för vår värld,  jag  vill riva murar, skapa empati, öppna upp för att vi alla inte har samma förutsättningar [tyvärr], skapa förståelse för andra kulturer och framför allt att våga möta andra människor med samma respekt som vi själva kräver.

Det är min klimatfråga. Ska jag tvingas ha hjärtat på alldeles för många platser, kommer passionen och orken ebba ut. Och det kommer bli tyst här. Önskar er alla en fortsatt fin vecka. Och självklart får ni gärna lämna era tankar om saken…

Translation
Last week I was invited to an event by The Embassy of Rwanda in Stockholm. There we had the pleasure to meet the Ambassador och talk about this exciting country. Rwanda has been on my bucketlist since I was sixteen. Maybe this is the sign to go. 

20

0

20

20