“Let´s Open our World” med Momondo i Köpenhamn

Så då kommer vi till anledningen till vårt besök i Köpenhamn. Momondo anordnade ett seminarium för alla vinnarna i deras Momondo Open World Awards i Europa. Och ja, vi vann ju för bästa blogg i Sverige. Ni anar inte hur mycket det har betytt för mig. Efter tio år var det kanske precis det som behövdes för att orka tio år till. Det krävs många timmar för att kunna skapa inläggen här på sidan.

LET´S OPEN OUR WORLD

På plats fanns deltagare från Italien, Spanien, Tyskland, Österrike, Finland och Sverige. Skåne representerade med hela tre vinnare. Under våra två dagar var det föreläsningar, workshops och riktigt intressanta diskussioner. Det  handlade mycket om hur vi tillsammans kan visa likheterna mellan oss här på jorden. Som en motvåg mot det som händer idag där vi varje dag påminns om att vi är olika. Och kanske ligger det på något sätt ansvar hos oss som reser mer, att inspirera er som läser, att våga leva med ett öppet sinne. Att våga ta den där kontakten med lokalborna och på det sättet bygga ett globalt vänskapsnät. Jag är en av dem som gärna väljer resorna där vi får uppleva en annan kultur och andra dofter. Kanske väljer jag mer resa efter en känsla än en destination.

Vi pratar också mycket om att upptäcka sitt närområde. Localhood. Att hitta delar av sin stad, eller andra städer, som inte är så besökta av turister. Vi pratar om hållbart resande, mat och design. Och så klart, om att Köpenhamn av Lonely Planets utsetts till “Den bästa staden att besöka 2019“. Vi hänger en hel del med Annika och Daniel som har bloggen Finally Lost. De vann Open World kategorin och är också från Kristianstad… well Åhus. Vi äter god lokal mat och avslutar en av kvällarna i Nordisk stil med pinnbröd. Oerhört gott. Tyckte jag. Göran fördrog pinnbrödet utan den “goda” marmeladen.

THE DNA JOURNEY

Något som riktigt “hits home hard” som man säger ;), var Momondos “The DNA-journey. Det handlar om vem man är. Eller vem man tror man är. Vad är ras egentligen? Vad är färg för något? Det är så mycket mer som förenar oss än som skiljer oss. I det här experimentet låter man en stor grupp människor berätta vem de är och var de kommer ifrån. De får sedan göra ett DNA-test som visar deras ursprung. Oerhört gripande film och verkligen ögonöppnande. Ni bara måste se filmen här nedan. Jag tänker att jag så gärna skulle vilja göra ett sådan där DNA-test. Skulle inte alls förvåna mig om jag hade Ottomansk blod i ådrorna. Om vi gör, lovar vi så klart att ni får följa med på den resan också.

Jag är född i Jugoslavien. Ett land som inte finns längre. Jag växte upp i Sverige. Som Makedonier. Som barn hörde jag ofta historier om varför jag inte borde gilla turkar. Hela Balkan låg under det Ottomanska riket i 600 år och självklart har det påverkat mina mor och farföräldrar som i sin tur hört om det från sina. Historierna var fyllda av skräck och fasa. Det borde ha satt spår hos mig, man jag har nog alltid tyckt att vi ska lära av historien, men inte leva den här och nu. Jag har alltid haft ett öppet sinne och försökt leva med att ha empati för alla som inte har det lika bra ställt som vi.

Det enda vi kan göra är att tillsammans försöka göra världen till en bättre plats. En mänskligare planet med mer plats för empati, respekt, omtanke och förståelse för att vi alla är olika och ändå så lika, men lika mycket värda. 

Translation
We spent two days in Copenhagen attending a seminar held by Momondo. We did some workshops and had some really important discussions about opening up our world. 

Bilden på mig och Göran är tagen av Daniel från Finally Lost.

20

0

20

20