Pittoreska dagar på lilla ön Alonissos i Grekland

 

Vi har tagit oss med katamaranen från Skiathos till Alonissos. Vi nås av ljusgröna vatten och den lilla hamnen i Patitiri. Vi slås av ett lugn som vi inte riktig förväntat oss. Tystnad och få turister. Men bara femtio meter från hamnen nås vi av ett öronbedövande ljud. Syrsor. Ett ljud som vi kommer leva med resten av veckan, och av någon anledning tycka är ganska meditativt och rofyllt. För här, på Alonissos, hörs syrsornas “spelande” i princip morgon till kväll. Men också doften på Alonissos är annorlunda. Det doftar tall och gran nästan överallt.

 

Redan första dagen hyr vi i en moppe nere i hamnen. Jag tror att Grekland är det enda land där vi inte kan tänka oss att upptäcka landet på något annat sätt. Den där hyrbilen vi brukar vilja ha, ger inte den rätta känslan i Grekland. Men redan innan vi kommer till vårt första stopp lägger moppen av. Vi är mitt i en skog uppe på en kulle. Google maps är inte mycket till hjälp. Så det är bara till att promenera tillbaka till närmste vägskylt innan vi ringer hyrfirman. Tio minuter senare är de på plats. Tur att ön inte är så stor. Med ett nytt batteri på plats fortsätter vi vårt äventyr längs med pittoreska fiskebyar och små stränder.

 

Halvvägs på vår resa händer nästa lilla tekniska missöde. Vi tänker att vi ska använda drönaren till att filma oss lite när vi sitter på mopeden. Exakt detta händer. Vi ställer in drönaren, sätter oss på mopeden och trycker på record.
Göran – Filmar du?
Jag – Ja!
Göran – Följer drönaren oss? Jag vänder mig om och tittar.
Jag – Ja, det gör den.
Jag vänder mig framåt tre sekunder och Göran frågar igen:
– Är den fortfarande med oss? Jag vänder mig om igen och…
– Nej, den är borta.
Drönaren har satt sig i ett träd uppe på en kulle. Jag önskar att någon hade kunna filma oss just då. Klättrandes på sandiga släntrar utan något att sätta fötterna på, med långa pinnar, inne i djupa buskage och till sist lyckliga med en nästan hel drönare, men med blodiga armar och massor av skärsår. Så kan det bli ibland.

 

BYARNA

Alonissos ligger öster om Skiathos och Skopelos och tillhör ögruppen Sporaderna. Det är en förhållandevis liten ö, både till yta och till antal invånare, här bor ungefär 2 830 personer. Under sommaren ökar antalet boende, dels på grund av turismen så klart, men också för att många utlänningar  och greker har sommarhus här.  Men här upphör alla släktband med de två grannöarna Skiathos och Skopelos. Medan den mindre ön Skiathos är ganska exploaterad med mycket besökare, går livet fortfarande sin gilla gång på Alonissos. Att semestra här, är som att ligga i en hängmatta där dagarna vaggar fram i ett rofyllt tempo långt från vardagens stress. Alltså den perfekta lilla ön att ta sig runt med vespa på och vila hjärnan från den evigt digitala världen vi lever i.

 

Den första byn vi gör ett stopp i är Steni Vala. En liten mysig fiskeby med små lysande röda, gröna och blå fiskebåtar i den lilla hamnen. Ett perfekt stopp för en öl och lite Saganaki på en av de mysiga tavernorna som ligger längs med vattnet vid kajen. Här råder ett vilsamt lugn tills en utflyktsbåt full med turister kommer. Men efter en stund när turisterna sprits åt olika håll, är det lugnt och rofyllt igen. Vi fortsätter några kilometer norr om Stena Vala igenom Kalamakia. Kalamaika är inte så mycket till by, bara ett fåtal hus och några tavernor. På vägen hem från vår tur kör vi också igenom de riktigt mysiga hamnbyarna Votsi och Roussoum. Votsi ligger fantastiskt vackert belägen i en bukt med det blåaste vatten bara två kilometer från Patitiri.

 

STRÄNDERNA

Stränderna på Alonissos är många och de flesta riktigt små. När man kör runt på ön, vet man inte alltid ens vad stranden man hamnat på heter. Den första stranden vi stannar till vid, efter vårt motorcykelhaveri, är den pyttelilla stranden Tourkoneri. Här finns bara fyra personer och stranden består av klappersten och småsten. Och vi förstår varför de har valt att stanna här. Vattnet. Vattnet. Kanske bland det klaraste i Grekland. Och lugnet. Att leta efter kilometerlånga sandstränder med solstolar och strandnära musikbarer är inte mycket lönt på Alonissos. Här finns några sandstränder, men dit hittar också de flesta turisterna.

 

När vi kör runt på ön undrar vi lite över det uttorkade och fallna tallarna. Vi gissar på stormar och starka vindar. Men Kiki, vår guide, berättar några dagar senare, att de haft en av de värsta snöstormarna i vinter och att den fällde stora delar av skogen. Och det förklarar de ledsna tallarna. Vi kör vidare och stannar på stranden Milia, som blir en av våra favoriter. Här äter vi Morotstzatziki på den enda lilla restaurangen och Mario, kyparen och ägaren, berättar att det är hans mamma Mouscoulas recept. Och vi ångrar oss inte. Morotstzatisiki är godare än det låter.

 

Vi fortsätter vårt lilla strandäventyrAlonossisos beach sandstrand är en av de större och populärare, men saknar enligt oss mysfaktorn. Kokkokinastro med sitt glasklara vatten är nästan folktom i slutet på Juni och ligger jättefint mellan rödbruna klippor.Vi tar oss vidare till Leftos Gialos, en av det populärare stränderna och vi förstår varför. Här finns gratis solstolar och saccosäckar, det är fräscht och här är en riktigt underbar sommaratmosfär. Andra populära stränder är Megali Amos, Agios dimitrios, Chrisi Milia, och Roussoum. Letar man efter de de där mindre, privatare stränderna kanske man ska ta sig till  Marpounta, Vythisma, Glyfa, Megalos Mourtias, Ghialia eller Tsoukalia.

 



Tourkoneri 

Milia 

Leftos Gialos 

Steni Vala

Chrisi Milia 

Kokonikastro

 

Translation:
Alonissos in the Sporades in Greece is the perfect peaceful Greek Island. Much calmer and less tourists than at the neighbouring islands Skiathos and Skopelos. 

 

Foto: Daniela Nasteska Olsson

 

0
Nyare Inlägg
Äldre Inlägg
Daniela Nasteska Olsson

Välkommen till resebloggen Discovering The Planet. En reseblogg för alla som älskar att resa när och fjärran. Här delar vi med oss av våra resor, upplevelser och intryck. Du är välkommen att följa med på vår resa.

3 Kommentarer

  • Profilbild
    FREEDOMtravel 2017, september 22 at

    Oj hjälp, det där med drönaren lät jobbigt!!! Vi brukar inte ta upp vår om det är för mycket träd i vägen … och nu blir jag ju ännu mer nervös ;) Skönt att de gick bra!!! Det ser fantastiskt fint ut! Peter har oxå precis varit i Grekland och blev mycket mer förtjust än han trodde att han skulle bli.

    Svara
    • Daniela Nasteska Olsson
      Daniela Nasteska Olsson 2017, september 22 at

      Vi tyckte ju att det knappt fanns några träd och de som fanns låg ganska lågt. Men den hittade det enda trädet som var i vägen :D :D. Vi älskar Grekland. Det var vår sommarresa i många år, tills jag insåg att vi måste se annat i Europa också :)

      Svara
  • Profilbild
    Cathinka - På vift! 2017, september 26 at

    Livet när det är som bäst, Grekland, sol, medelhav och lite saganaki!

    Svara

Lämna en kommentar