Jag tar en kort promenad & upptäcker nordvästra Guadeloupe

Det blåser starka vindar i palmerna och de skapar ett högt sus. Samtidigt slår vågorna hårt mot stranden på grund av samma vindar och ett högt brus når mig. Emellanåt slåss fågelkvitter för att överrösta alla de övriga ljuden. Doften av solkräm följer med vindarna.

Själv har jag så klart inte smort in mig. Men jag älskar doften av solkräm. Det är något vilsamt och meditativt med den. Duvorna tar sig orädda mellan solstolarna. På ena sidan de dundrande blå havet. På andra sidan mörkgröna kullar och berg halvt dolda bakom palmerna. Basse Terre. Guadeloupe. Mobilens kamera får inte vila mycket. När blir många palmbilder för många? Jag kan inte låta bli att jämföra hotellet, rummen och stranden med resan till Mexiko. Där tar Mexiko hem alla poängen. Men detta är nytt. Oupptäckt. Spännande. Ska bara vila lite till. Sen ska jag börja upptäcka. Guadeloupe.

FÖRSTA PROMENADEN PÅ GUADELOUPE

Det tar fem dagar att få ordning på tröttheten i kroppen. Min första promenad går i området strax utanför Langley Fort Royal resort, en av kanske tre resorter på hela Guadeloupe. Av vars ägare jag fick en utskällning på franska redan första dagen. Min normalt hjälpsamma förståelse av franska hjälper föga här. Han pratar fort. Och så mycket, att jag knappt får in ett “english”. “Do you have band? On my resort everyone must where them”. Hotellarmbanden, som jag hatar att ha på mig, ligger i väskan. Jag tar motvilligt på det. Men så löst att jag lätt kan ta av det. Gillar inte att kunna bli placerad när jag är ute och promenerar och upptäcker.

Mitt mål är att nå Deshaies centrum [får senare lära oss att det uttalas “Dähä”, allt annat möts med oförståelse :)]. Staden som är huvudorten i tv-serien Mord i paradiset. Det är cirka sex kilometer dit. Vägen dit är grön och överallt ser jag fruktträd. Några känner jag igen, andra är helt okända. Jag hoppas att någon av dagarna få komma närmare regnskogen som jag ser i bakom byarna. Jag ser många brevlådor som är gjutna i betong. Och ändå lutar de mot havet. Jag förstår. Det kan blåsa rätt rejält här.

Systemkameran har jag lämnat på hotellet, och ångrar mig faktiskt inte. Den blir under dessa två veckor bara använd en gång, och konstigt nog är jag okej med det. Det blir många mobilbilder och det känns avstressande och vilsamt. När jag har cirka 2,5 kilometer kvar, inser jag att jag inte klarar, just idag, att gå hela vägen. Jag är fortfarande svag i kroppen. Men är så nöjd. Så här långt har jag inte gått sedan Oktober.

UNDRAR OM JAG SER OVANLIGT SLITEN UT

Folk här är otroligt vänliga. På vägen tillbaka, ropar en dam i vackra vita kläder något till mig. Jag hör inte vad hon säger, men svarar “I don´t understand”. När jag kommer närmare undrar hon igen “do you need taxi”. Jag svarar med ett leende “No merci. Thank you”. Undrar om det är lite ovanligt att vara ute och gå här. För bara fem minuter senare stannar en bil, och en ung man lutar sig ut genom rutan “Cest bon, do you need Taxi”. Igen svarar jag med ett leende “Qui se bon, non merci”. Undrar om jag ser extra sliten ut :).

Jag lyckas ta mig tillbaka till hotellet. Långsamt. Bara lägger mig i en av stolarna på stranden och bestämmer mig för att nästa promenad får bli efter minst två dagars vila. Effekten av att leva med Kroniskt Trötthetssyndrom. Men jag är gärna trött här. I just den här solstolen. Under de vinande palmbladen. Och om några dagar kommer mannen för att göra mig sällskap. Jag kan vänta med att upptäcka tills dess. Nu bara fortsätta vila och värma kroppen.

LÄS MER: Kommer mer så klart om Guadeloupe här så småningom.

Translation
Guadeloupe is a French Departement in the West Indies. And as such, it acctually is a part of the EU.

20

0

20

20