Det är mitt tredje besök i Turkiet. Det första var en klassresa med gymnasieklassen till Alanya. Den andra var en bussresa genom Kappadokien med mamma och syster. Kappadokien blev en sån favorit, att jag vill åka dit igen. Med mannen.
Denna gången ska jag utforska , staden och området kring Zonguldak i västra Svartahavsregionen. Öster om Istanbul och norr om Ankara. Tyvärr blir det bara en halvdag i Istanbul denna gång. Men det är klart, det räcker kanske för att man ska få en känsla för staden. Trots att jag har ganska bra koll på världsläget, blir jag lite ställd när mannen säger, “du vet väl om att ni kommer befinna er nära Krimhalvön och nära kriget!”. Och ärligt, det har jag inte tänkt på över huvudtaget.
Jag har mer oroat mig över om jag tar mig vatten över huvudet, genom att göra en resa, när jag fortfarande är kvar i en ganska risig period med mitt trötthetssyndrom. Veckan jag tog beslutet, var en bra vecka. Denna veckan bra mycket sämre. Men jag tänker, när upptäckarlusten kickar in, gör adrenalinet också det, och tröttheten minskar för tillfället. För ja, jag längtar så efter att få upptäcka något nytt.
LÄS MER: Fler inlägg om Turkiet hittar du här. [Dock skulle de behöva uppdateras lite :). Var länge sedan jag skrev dem].
FLYGER MED TURKISH AIRLINES
Å så befinner jag mig åter på min favoritflygplats. Kastrup i Köpenhamn. Känns tryggt och alltid mysigaste starten på en resa. Jag har bokat sittplats vid fönstret. Absolut längst bak i planet. Lite hoppas jag på lyxen att få hela raden för mig själv [mittenplatsen blir faktisk det]. Förra veckan kom det ju nyheter om explosioner på gågatan i Istanbul. Eftersom vi knappt ska vara i Istanbul har det inte gett alltför mycket huvudbry. Men i morse kom fler nyheter. Det har varit en jordbävning i Duzce, dit vi är på väg, med nivå 6.0 på Richterskalan och ett efterskalv på 4.7. Det första skalvet ska ha märkts ända bort i Istanbul. Här i gaten, verkar inte nyheten ha påverkat så många.
På planet hamnar jag bredvid en man som är på väg till Istanbul på jobb. Han är född i Danmark, men har turkiskt påbrå. Vi kommer i samtal, som man gör, ibland. När jag berättar att jag ska upptäcka Zonguldak, blir han positivt överraskad. Det området turistar ofta landsmännen själva i. Alanya och Antalya har blivit lite för mycket Norden. Jag som sa till mannen före resan, “jag ska minsann inte prata med någon under hela resan”.
Att flyga med Tukish Airlines blir en väldigt positiv upplevelse. Det är första gången jag är med om TV-skärm vid en flygning inom Europa. Dessutom med nya filmer. I vanliga fall hade jag startat en Marvelfilm. Idag väljer jag att vila. Dessutom ingår både mat, vin, alkohol och kaffe på flygningen. Också en ny upplevelse för mig. Alltså inom Europa.
Foto: Johnny
EN MINUT I ISTANBUL TURKIET
Landar i Istanbul och ger mig av till mötesplatsen. Där ser jag någon jag känner igen. En resebloggskollega från Stockholm. Johnny. Vi har träffats ett flertal gånger, men aldrig rest ihop. Rätt tryggt att ha någon man känner på en sådan här resa. Framför allt när gruppen är stor.
Vi checkar in ganska sent på Marmara Pera Hotel. Ett superläckert hotell med stora fräscha rum. Och fönster som nästan flyttar in torget utanför in i rummet. Sedan är det dags för vår första turkiska middag. På Muutto Anatplian Tapas dukas det upp en uppsjö av läcker turkisk meze. Personligen kunde jag inte få en bättre start. Tallrikarna med de turkiska delikatesserna är lite mer high end. Uppläggningen är delikat och tillagningen med fräscha lokala råvaror.
Sedan är det äntligen dags att sova sig lite.
Translation
This week I will be dicovering the west black sea i the noth of Turkey.
Denna resan är en PR-resa som arrangeras av Go Turkey och Zonguldak.
200
2020
