November är här. Det är dags att börja förbereda sig för kallare dagar. Ta fram halsduk och vantar. Det innebär också att nedräkningen till Julafton börjat för många. För mig har en annan typ av nedräkning börjat.
För första gången sedan Juni, har jag börjat längta efter nästa resa. Så jag har sett ut fyra destinationer som jag kan tänka mig just nu. Tyvärr är ingen av dem med på min drömlista, men jag får anpassa destination efter energi i kroppen. Så just nu är ombyte av miljö, sol och värme viktigast. Vi får väl se om vi kommer iväg.
Nu när man fyller stort [och gammalt] är det första gången det känns som att det finns en anledning att kika i backspegeln. Som nybliven femtioåring, kan jag säga att jag verkligen haft livet jag velat ha. Well, nästan. Alla har vi våra motgångar och livskriser att ta oss igenom. Och jag har definitivt haft många. Det hör livet till. Men dem ska jag inte prata om idag. Däremot några av mina medvetna livsval som möts av motstånd och kritik.
LÄS MER: 29 saker du kanske inte visste om mig
ATT INTE VILJA HA BARN & VILLA
Redan i tidiga tonåren visste jag att jag inte ville ha några barn. Det var dessutom något jag vågade säga högt. Men det var väl inte förrän åren mellan 25 och 35 som protesterna och kritiken började komma. Från enbart andra kvinnor. För mig var det väldigt konstigt. För vi lever väl ändå i en värld där alla ska få göra de val som gör dem lyckligast?! För mig var det att resa, se och lära mig mer om världen. Jag mötes många gånger av hårda ord som att jag var egoistisk. Att jag skulle ångra mig. “Hur kan du säga så”. “Vad är meningen med livet utan barn”.
Nu är jag femtio. Ja, sedan två dagar tillbaka. Och jag kan ärligt säga, att jag har levt mitt liv precis som jag velat. Och jag har inte ångrat mina val alls. Varken barn eller att inte ha hus. Well, vi skaffade en liten sommarstuga för några år sedan, och det bekräftade mitt vill-inte-ha-hus. Hus skulle innebära ytterligare ansvar som tog tid från det jag hellre ville göra. Jag får ju erkänna, att jag inte lägger så mycket tid som jag borde på stugan. Mannen gör precis allt underhåll.
VALEN SOM ÄNDRADE MITT LIV
Där är dock några saker som jag hade gjort annorlunda om jag hade fått börja om. Bland annat en kort stund i nian i högstadiet som förändrade mitt liv. I fel riktning. Ett tillfälle när jag önskar att jag vore starkare och vågade prata för mig själv. Jag har inte alltid varit så utåtriktad som man kanske tycker jag är idag. Jag hade bestämt mig för att jag ville läsa estetisk linje med inriktning på språk och journalistik i Lund. Men kuratorn som skulle hjälpa oss att välja, sa sonika NEJ. “Du ska gå ekonomisk här i Eslöv”. Och så blev det. Så mitt tjugoåriga jag, lever det val jag önskade att jag hade gjort, genom denna bloggen. Tack för det bloggen.
Det fanns också några andra mål i livet i tjugoårsåldern. Jag ville bland annat jobba på ett kryssningsfartyg. Jag ville hoppa fallskärm. Och jag ville jobba och bo utomlands. Dessutom ville jag studera på en internationell skola. Två av fyra mål blev av. Jag åkte till New Jersey där jag fick jobb på K-mart. Jag bodde hos min mosters mans familj i Parsippany. Min moster bodde i Ohio där jag började min resa. Där, i New Jersey, firade jag också min artonårsdag och min första Jul utan familjen.
När jag kommit hem, började jag läsa på “Institute of European Studies” i Malmö. En skola där alla ämnen lästes på engelska och hade fokus på språk, kultur, historia och samhälle. Och efter det blev det rättsociologi och statistik på Lunds Universitet ett år. De kommande åren blev de även utbildningar inom IT och Entreprenörskap. Den sista bilden nedan bjuder jag på. Mina yngre kusiner, som hade en bättre garderob än mig, bestämde sig för att göra en “make-over” på mig :).
ATT INTE BEHÖVA ÅNGRA NÅGOT
Jag har alltid älskat projekt. Och jag har aldrig varit rädd för att ge mig in i sådana eller jobba hårt. Jag har jobbat som simskoleassistent, med marknadsföring, optikassistent, butiksansvarig, sålt tupperware och jobbat på callcenter. Utöver det har jag haft en klädaffär som sålde danska klassiska märken [Up Front]. Jag hjälpte till att starta upp prylbutiken Markylen här i Kristianstad och var butiksansvarig. Senare fick jag och en vän från Europolitan den geniala idén att starta upp ett solarium också i Kristianstad [Meddo Sunclub]. Oj vad mycket mer jobb det var än vi trodde. Och att inte förglömma, att jag och bror hade en webbutik som sålde smycken… flera år innan det blev en grej. Smyckesbutiken.se.
Kort efter det bestämde jag mig för att läsa till Redovisningsekonom. Redan under utbildningen fick jag jobb i Hässleholm. Det bytte jag senare ut mot att jobba för mannen i hans företag. Tolv år senare lämnade jag till förmån för mitt eget företag. Under tiden som allt ovan pågick, jobbade jag också som instruktör på gym. Det gjorde jag i cirka femton år innan jag slutade. Men redan sju år innan jag slutade med det, hade jag startat bloggen. Samtidigt som jag startade bloggen startade jag också företaget som så småningom skulle bli mitt heltidsjobb. Som skribent och fotograf just här.
VÄNNERNA SOM FUNNITS GENOM LIVET
När jag härom dagen bestämde mig för att rensa ut lådor med kort och brev, blev jag varse om hur många fantastiska människor som passerat i mitt liv. Hur lyckligt lottad jag varit som fått ha dem i mitt liv. Korta som långa perioder. Och några av dem finns än kvar. Och trots att många år gått, ses vi fortfarande då och då. Några av dem är barndomskompisar sedan andra klass. Med olika skolor och jobb har det funnits många vänner genom åren. Alla lika viktiga. Personer som har format mig till den jag är idag. Många finns på håll genom sociala media, andra kan man bara undra över.
Lådorna med vykort och avancerade brev påminner om många av dessa. Inlägg kommer i dagarna om alla dessa brev och vykort. Mängder av brev från de som gjort mig till den jag är. Som har stöttat mig och som jag stöttat tillbaka. Man har ju, om man har tur, många olika perioder i sitt liv, när man lär känna nya människor som blir viktiga för just den perioden i ens liv.
VÄNNERNA SOM FINNS DÄR UTE
De senaste fem månaderna har det i princip hänt ovanligt lite. Det på grund av brist på ork och energi. Och när man är hänvisad till lägenhetens fyra väggar är det lätt att glömma världen utanför. Att det finns människor som faktiskt bryr sig. Jag har så blivit påmind om detta senaste veckorna. Först en sushiträff med två av mina äldsta vänner. Ett postpaket av den absolut finaste resebloggarkollegan. Familjehäng i Eslöv. Och så lite Champagnehäng med en annan gammal vän. Livet är bra ibland… trots allt.
VAD HÄNDER FRAMÖVER
November blir en lite mer händelserik månad. Först firade jag femtio. Min önskan var ingen fest utan bara jag och mannen. Jag gjorde mitt firande i Juni, när hela familjen gjorde en resa i Medelhavet. En resa som jag kommer minnas resten av mitt liv. Som en av de absolut viktigaste i mitt liv. I slutet av november händer en hel del. Kanske lite för mycket.
Först åker jag till Turkiet en vecka. På vägen hem möter jag upp mannen i Malmö. Där ska vi äta på Tareq Taylors restaurang Kockeriet. En födelsedagpresent vi fick av vår älskade familj under kryssningen. Dagen efter det är dags för ett event. Detta event tar oss från Malmö till Köpenhamn med Snälltåget. Där skulle vi egentligen bara stannat över dagen. Men nu ska vi istället stanna där och provbo ett nytt hotell. Bara en vecka efter det, ska jag på weekend med mina bästa ladies. Vart, hur eller vad har jag ingen aning om.
Jag håller tummarna för att jag inte kraschar under tiden. Efter de här senaste totalt händelselösa månaderna [förutom ett bröllop] kliar det i kroppen. Så det är svårt att låta bli. Men känner jag mig själv rätt, så kommer jag tycka att allt är värt det. Även om jag kraschar två veckor efteråt.
Translation
I turned the big 50 this week. And I feel as if it is time to do a rekap of my years so far. And I can´t complain. I have done a lot and seen a lot. Just as I hoped in my young days.
200
2020
