När man blir med nyfödd kattunge på resan

 

Vi är på väg upp för stranden, när jag ser något röra sig i ögonvrån. Jag går försiktigt bort till muren och får känslan av en liten knytnäve i magen. Där ligger en nyfödd kattunge, kanske tre, fyra timmar gammal, och försöker med de få krafter den har röra sig. Men både navelsträng och moderkaka sitter kvar. 

 

Mitt katthjärta blöder och jag ropar på mannen. Vi måste göra något. Av någon anledning verkar mamman ha övergivit den här lilla kattungen. Mannen är snabbtänkt och plockar upp sin lilla armékniv som han alltid har med sig. Klipper av moderkakan och den lilla är fri. Fri att bara ligga kvar. Vi diskuterar vad som är mest rätt och bestämmer oss för att vi måste försöka få hjälp. Det har dessutom börjat regna kraftigt. Antingen måste vi hitta mamman, ett katthem eller en vänlig själ som vill ta hand om den. Våra fina intentioner faller ganska snabbt ihop. De flesta av hotellets personal ryggar bakåt och ingen ser på den stackars pipande kattungen med samma ögon som vi. De känner inte till varken något djurhem eller har sett någon en katthona med kattungar. Vi förstår under dagen som går, att de flesta på Tobago inte är så mycket för katter och det är få som håller dem som husdjur. Däremot älskar de sina hundar.

 

Vårt första försök blir att hitta mamman. Några dagar tidigare såg vi en kattunge som såg ut att vara fem sex månader gammal krypa ut ur ett hål under restaurangens golv, och vi får reda på att det kan finnas fler katter där. Så mannen tar med den dit och lägger den innanför hålet. Och väntar. Och väntar. Den lilla gnyr och regnet håller på att ta kål på den. Så vi bestämmer oss för att det måste bli ett räddningsuppdrag.  Vi tar med den upp på rummet. Tvättar den, torkar den och lägger den varmt bredvid oss. Men den använder all sin energi till att krypa upp i handen som ligger närmast. Vi försöker mata den med mjölken som vi har på rummet, komjölk, men den är för svag för att ta den. Så vi tar oss till apoteket och köper en spruta. Vi letar efter annan mjölk men hittar inget. Så det får bli komjölk, bättre än inget känner vi. När vi kommer tillbaka fyller vi den lilla sprutan med mjölk, och mannen försöker värma den i handen innan han försöker sig på att ge den lilla lite mjölk.

 

 

Under tiden får vi en liten idé. Några dagar tidigare besökte vi Corbins Wildlife Sanctuary och träffade Ian och Roy där [mer om det mötet kommer så klart]. Vi vet att de inte tar hand om katter och hundar, men vi chansar och mailar dem. Kanske de vet någon som kan hjälpa oss. Och det tar inte lång tid innan både Ian och Roy hör av sig och vi får två kontakter. Den ena är en privatperson som tar hand om katter och det andra är djurpensionat. Vi ringer och ringer och ingen svarar. Så jag kör meddelanden på Facebook. Och till sist kommer svaret att djurhemmet har öppet dagen efter till strax efter lunch. Men innan dess har vi en hel natt dit och en kattunge som måste överleva. Så vi kör i skift.

 

Värmen från handen verkar lugna kattungen så han får så klart ligga där mellan matningarna. Efter fyra fem timmar  har jag kramp i både armar och axlar. Så fram emot morgontimmarna tar mannen över och en ganska tyst och fin kiseunge ligger i hans hand. Vi matar honom ungefär varannan timme. Och redan vid andra matningen suger han själv från den lilla sprutan på fem milliliter. Men redan efter tre milliliter somnar han nöjd och glad. Så vi fortsätter. Varannan timme.  På morgonen känns det som att han både är piggare, starkare och lite rundare om magen. Trots den korta tiden har jag redan hunnit fästa mig vid den här lilla själen. Och när det är dags att ta taxi till djurhemmet har jag faktiskt lite ångest. Jag önskar att jag hade kunnat ta hand om honom själv, eller kunnat veta att någon som är kattvän hade tagit hand om honom.

 

På djurhemmet som ligger norr om Scarborough lämnar vi kattungen, som vi nu döpt till Lucky, för det är en han, till en veterinär på hemmet. Hennes första reaktion är att de inte har resurser till att ta hand om en så liten kattunge. Men när jag lämnar över honom, verkar hon, precis som jag gjorde, smälta lite för den här lilla själen. Hon noterar att han ser frisk ut och är lite runt runt magen. Precis som han ska vara. Vi är stolta föräldrar. När vi lämnar hemmet, och ett litet bidrag, har vi Dr Millers ord med oss. “Jag smyger nog med honom hem till lägenheten ikväll”. Vi hoppas så att någon kommer ha medlidande med Lucky och ta hand om honom, hans lilla själ och kropp. Vi kommer i alla fall lämna Tobago med ett samvete som säger att vi gjort allt vi kan för att rädda lilla Lucky.

 

 

NÅGOT VI LÄRT OSS OM ATT RÄDDA EN NYFÖDD KATTUNGE
[för även om vi haft katter länge, har vi aldrig tagit hand om en helt nyfödd kattunge]

  • Låt den ligga kvar så länge du kan, i fall att mamman skulle återvända.
  • Håll den varm. Lägg gärna vattenflaskor med varmvatten invirade i handdukar där den ligger eller ge den kroppskontakt.
  • Om du ska mata den med komjölk, vilket man helst inte ska för de kan få magknip av den koncentrerade komjölken, spä ut den med vatten.
  • Mata den inte liggande på rygg, om mjölken hamnar i fel strupe kan det hamna i lungorna.
  • Mata den cirka varannan timme.
  • Läs mer om flaskuppfödning av kattunge här.

 

 

 

Translation:
Yesterday we found an abondoned newly born kitten here in Tobago. We decided it needed a rescue mission. We had to find out the hard way, that this wouldn´t be to easy, because here in Tobago, cats are much less liked than dogs. But finally we found an animal shelter that took him in. We now call the presicous thing Lucky. Or we hope he will be. 

 

Foto: Daniela Nasteska Olsson / Göran Olsson

 

0
Nyare Inlägg
Äldre Inlägg
Daniela Nasteska Olsson

Välkommen till resebloggen Discovering The Planet. En reseblogg för alla som älskar att resa när och fjärran. Här delar vi med oss av våra resor, upplevelser och intryck. Du är välkommen att följa med på vår resa.

20 Kommentarer

  • Profilbild
    Johanna 2018, februari 25 at

    Men åh mitt katthjärta smälter!! Så fint och hoppas hoppas hoppas att Lucky får det bra! Fina ni! <3

    Svara
    • Daniela Nasteska Olsson
      Daniela Nasteska Olsson 2018, februari 25 at

      Kan säga att jag var jätteledsen när vi gick ifrån djurhemmet. Att veta att det kanske inte finns någon som kommer kunna ta hand om honom. Men vi hoppas sååå att Lucky blir Lucky <3

      Svara
  • Profilbild
    Johnny Friskilä 2018, februari 25 at

    När jag var färdledare i Iran hittade vi en mycket liten kattunge på ett rastställe. Vi stannade inte länge och förhoppningsvis fanns en mamma där någonstans, men vi såg henne inte. Det var ganska trist.

    Svara
    • Daniela Nasteska Olsson
      Daniela Nasteska Olsson 2018, februari 25 at

      Sjukt jobbigt att se. Jag är tacksam att vi just vid det här tillfället i alla fall kunde försöka hjälpa så gott vi kunde. Sen hade det klart underlättat om man befann sig i land där de faktiskt gillar katter. Som Turkiet eller Sverige.

      Svara
  • Profilbild
    World by Tina 2018, februari 26 at

    Åh herregud så bedårande, hoppas den överlever och får ett bra liv=)

    Svara
  • Profilbild
    Marias Memoarer 2018, februari 26 at

    Men åh det lilla livet ❤❤❤ hoppas den får ett långt och lyckligt liv! Och bra tips att späda ut mjölken, ifall inget annat alternativ finns!

    Svara
  • Profilbild
    Ann-Louise 2018, februari 26 at

    Åh så liten och så söt. <3 Hoppas verkligen att den blir väl omhändertagen. Jag förstår att det måste ha varit riktigt svårt att lämna ifrån sig den.

    Svara
  • Profilbild
    FREEDOMtravel 2018, februari 27 at

    Men stackars liten då! Vilken sötnos! Fint av er att hjälpa!

    Svara
  • Profilbild
    Marianne - Glimt av verden 2018, februari 27 at

    Åh, så søt og bitteliten! Så fint at dere gjorde det dere kunne for å hjelpe, håper den blir godt ivaretatt!

    Svara
  • Profilbild
    Laila MA - Rudt Ekvator 2018, februari 28 at

    Så bedårende <3 Håper det går bra med den.

    Svara
  • Profilbild
    Christine - 29° 2018, februari 28 at

    Men ååååhhh så söt! Och vilken hjälteinsats. Håller alla tummar för att Lucky ska få det bra nu. :)

    Svara
    • Daniela Nasteska Olsson
      Daniela Nasteska Olsson 2018, mars 1 at

      Det hoppas verkligen vi med. Tyvärr är inte oddsen så bra för katter på Tobago :/. Men vi kan bara hoppas.

      Svara
  • Profilbild
    Helena - Oh darling, let's be adventurers 2018, februari 28 at

    Vilken hjärtskärande berättelse. Jag hoppas så att Lucky får ett bra liv. Ni gjorde verkligen allt ni kunde.

    Svara

Lämna en kommentar