En sista cykeltur på ön Koh Klang i Krabi och upphittade kattungar, igen

Krabi. De sista minuterna. Som när man redan sett slutet på den där goda drinken, men ändå försöker hitta några droppar med sugröret. Som att vilja slicka tallriken fast man inte bör. Eller som att sträcka ut handen för att fånga några flyktiga snöflingor. Känslan i kroppen denna dag. Det är min sista dag på ön Koh Klang och i Krabi.

Det är också min sista chans att göra den där cykelturen jag funderat på. Jag lånar en cykel på hotellet. Alla sadlarna är för höga utom en. Och av någon anledning går de inte att ställa om. Jag väljer den där jag når ner till pedalerna helt enkelt. När jag suttit på den i en kilometer eller så, inser jag att jag måste vara beredd på träningsvärk i benen imorgon. Vägen är tom och jag cyklar på. Inte förrän en kvart senare, när jag får mitt första möte, kommer jag ihåg att det är vänstertrafik. Geckosarna ilar över vägen. I bakgrunden hör jag fåglar, syrsor och en och annan longtailbåt och havets vågor. Mina ögon sveper över vattnet till höger och vänster. Ständigt letande efter en krokodil eller en ödla. Det enda jag ser just idag är plastflaskor och flipflops som flyter runt. Men inga krokodiler.

FEM UPPHITTADE KATTUNGAR

Jag cyklar så långt vägen tar mig. En liten pir där det ligger några båtar- Det finns ett litet hus, men inte en människa. Jag vänder, cyklar tillbaka på samma väg jag kom. Förbi hotellet och sedan inåt på ön. När jag cyklar förbi hotellet ser jag en låda vid ingången som definitivt inte fanns där för en halvtimme sedan. Jag ser en liten rörelse i ögonvrån och måste så klart vända om. I lådan ligger fem galet söta kattungar. De kan inte vara mer än en vecka gamla. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag är ju kattmänniska och har så svårt för de här situationerna. Det var ju inte så länge sedan jag var med om nästan exakt samma sak på Tobago. Så jag ställer cykeln, tar några bilder och går in på hotellet. Jag hittar en trädgårdsmästare och jag var så klart beredd på att han inte skulle kunna prata engelska. Så jag visar bilderna och pekar mot entrén.

Han följer med och ser kattungarna och inte helt oväntat uppstår en språkförvirring. Armgesterna som uppstår i ett försök att riva språkbarriären ter sig mer som meningslösa gester. Men jag förstår att han, lika lite som mig, vet vad han ska ta sig till med de här hjälplösa små liven. Med lite teckenspråk försöker jag fråga om han inte kan ta in dem på hotellet. Så långt lyckas vi lösa det. Jag förklarar att jag kommer förbi för att titta till dem senare. Jag hämtar min cykel, lite okoncentrerad och med en känsla av hjälplöshet och cyklar vidare. Mot en annan liten pir. Jag hamnar i ett oväntat landskap med gröna ängar, palmer och röda grusvägar. Det springer små barn överallt som om de inte hade några föräldrar. Vilken underbar frihet. På verandorna, i skuggorna av husen ligger folk och sover. Och alla som kör förbi ler och hälsar. “God Morning”. Jag cyklar hela vägen till piren och vänder sedan hemåt med kattungar på hjärnan.

När jag kommer tillbaka cyklar jag förbi trädgårdsmästaren. Lådan med kattungar är i kattburen med min lilla favorit kattungen Brownie. I lådan har de lagt torrfoder. Hur de små liven ska klara det vet jag inte. Min hjärna börjar spinna. Ska jag gå och be om lite mjölk istället. Rädslan för att igen bli ledsen eller för att jag inte gör tillräckligt. Vilket i sin tur också gör mig ledsen. Kanske tur att jag inte kan ta med alla de här katterna hem…

FLER AV VÅRA KATTÄVENTYR

När man blir med nyfödd kattunge på resan
Under vår resa till Zanzibar flyttar en kattmamma hos oss med sina fyra nyfödda kattungar
På Kreta flyttade huskatten in till oss och sov i sängen hos oss varje natt

Translation:
A little about my last day on the Island of Koh Klang in Krabi in Thailand. The day when I found five new born kittens. 

20

0

20

20