Denna veckan gästas vi av en av mina absoluta favoriter bland resebloggarna, Katarina Wohlfart. Vi hade turen att träffas under en bloggresa till Tjeckien. Ett fantastiskt energiknippe. Hon är skaparen av resebloggen Äntligen Vilse och har ett helt eget bildspråk och ser ofta världen ur ett lite annorlunda perspektiv. Om du som mig gillar mycket bilder, fantastiska bilder och bra texter, ska du så klart in och följa henne. Du hittar också Äntligen Vilse på Instagram.

Äntligen vilse, en reseblogg på ständig vift av Katarina Wohlfart, frilansfotograf och skribent med fötterna på stadig mark i Stockholm mellan varven. På Äntligen vilse bloggar hon med fokus på resor och upplevelser. Med kameran och fötterna som främsta redskap är drömmen resor både här och var som Färöarna, Irland, Englands kust och landsbygd och den lilla ön Bornholm vid Sveriges sydspets.”

 

Tjeckien, Katarina-28

 

Svenska pärlor


Doften av sommar
är intensiv i näsan när jag går barfota över mina föräldrars bakgård. Känslan av mjukt kraftigt gräs mellan tårna får mig att le när jag blickar ut över sjön nedanför trädgården. Det är alltid speciellt att komma tillbaka år efter år för att återuppleva barndomsminnen på nytt vid den lilla damm där jag brukade bada fyra gånger om dagen hela skolloven. Känslan stannar kvar mellan besöken men är som starkast när jag återvänder till min egen pärla, min hembygd.

 

Gullringen – en liten by med envisa invånare, en vacker sjö och många minnen

 

Nu är skolan där jag gick nedläggningshotad. Den gula tegelbyggnaden uppe på kullen ekar nästan tom ändå. När jag gick där var vi ett åttiotal tappra elever, kanske fler, kanske färre, minnen från barndomen är inte alltid helt klara. Vi spelade bandy på gården, klättrade i träden och skvallrade på rasterna, såsom sig barn gör. Vi sjöng sånger med fröken om bergakungar och äpplen, om 34 an och Cornelis kolloni. Jag minns lärarna från barndomen mer än jag minns vänner, som jag i vuxen ålder ansett stå mig nära. Barndomsminnen sviker inte lika lätt som de flyktiga minnen vi skapar som äldre.

I skrivande stund har man fått veta att skolan blir kvar, det är jubel i den lilla hembygd jag vuxit upp i och minnena väcks åter. Jag tänker, vilken tur de små barnen har som ska få gå i min skola, på mina stengolv, med mina lärare och sjunga mina sånger.

Jag växte upp i Gullringen, en by med knappa femhundra invånare som nu ska visa sig vara mångt mer envisa än vad man först skulle kunna tro, framförallt i kampen om skolan. När jag var liten tyckte jag mest de var tråkiga, för att vara ärlig.

Jag går tillbaka från gräsmattan upp på altanen där mina föräldrar vilar benen i värmen. Det är lunchtid så de är hemma från arbetet. Mamma har tagit med en stor skål körsbär ut på verandan och mumsar i sig efter maten. Jag har aldrig varit särskilt glad i körsbär utan jag nöjer mig med enklare frukt som gröna äpplen och då och då smultron längs med vägkanten, om ens det.

Det är svårt att föreställa sig att återvända och då återupptäcka hembygden. Det som väntar en när man flyttar långt från hemorten och återvänder är ofta långa dagar med besök hos släkt, några besök hos vänner, kanske en shoppingrunda till den lilla staden och en massa kaffe och kakor. Men det är inte det jag kommit att uppskatta mest ska det visa sig. Det viktigaste för mig när jag återvänder är naturen, lugnet och på sommaren det smaragdgröna gräset i trädgården.

Efter att jag skaffade min kamera blev jag mer observant på min omgivning och såg återigen glädjen i hemorten. Att återvända och ta en skogspromenad är nu det jag längtar till mest av allt boendes i Stockholm. Jag längtar till den gröna svala skogen, det porlande vattenfallet och den lilla stigen som tar mig runt sjön.

Jag tar på mig skorna och ger mig rask iväg på en kort promenad. Med mig följer kameran och mitt lätta 50 mms objektiv. Jag fotar det jag ser för att minnas och kunna titta på bilderna när vardagen blir åter grå. En bild på sjön från ena sidan, en bild på sjön från andra sidan, en trädgren och några näckrosblad. Att ta ett varv runt sjön och få upp pulsen gör att glädjen kommer åter.

TIPS

Vandra naturstigen vid Sme-åna och se Gullringens vattenfall.

Ta en tur till Norra Kvills nationalpark ca en mil från Gullringen i skogen mot Rumskulla. Här finns urskog och nära, Kvilleken, en 1000 år gammal ek.

Bada i Kvarndammen som Lotta på Bråkmakargatan. Var noga med att hålla i Bamsen så att han inte ramlar i och följer med strömmen ner i vattenfallet.

 

svenska_parlor_antligenvilse-5 svenska_parlor_antligenvilse-6 svenska_parlor_antligenvilse-7 svenska_parlor_antligenvilse-12 svenska_parlor_antligenvilse-13 svenska_parlor_antligenvilse-14 svenska_parlor_antligenvilse-16 svenska_parlor_antligenvilse-17 svenska_parlor_antligenvilse-40 svenska_parlor_antligenvilse-41

 

Gotland – vita stränder, medeltid och Fårö

 

Dagen efter beger sig mamma och jag mot färjan i Oskarshamn tidigt på morgonen. Väl ute på sjön går vi ut på däck och jag känner vinden blåsa i mitt hår när jag tittar ut över relingen. Vi är på väg till Gotland för en veckas semester där.

Det blå vattnet guppar lätt men mamma som annars blir åksjuk klarar sig bra de knappa timmarna ute till havs. Det är svårt att föreställa sig att vi fortfarande är kvar i Sverige när vi går i land. Svenska vägskyltar vittnar om att det är så, men knappast landskapet. Blek och matt kalksten, vita stränder så långt ögat kan nå och en ringmur så mäktig att jag aldrig skådat något liknande. Det är min första tur till Gotland och jag är mäkta förvånad över hur annorlunda det är och undrar fundersamt hur denna pärla kan ha dolt sig så nära.

Bilen rullar fram på slingriga vägar runt Gotland i en veckas tid och vi upptäcker många pärlor längs med vägen. Vi ser oss mätta på stränder, raukar och en och annan fyr och såklart en massa fika.

TIPS

Gå barfota på Tofta strand.

Upptäck Ekstakusten på cykel. Kan vara den vackraste sträckan på Gotland.

Ta med fika och slå dig ner vid en rauk på Fårö

På grund av av mängden turister kan det vara bra att åka till Gotland innan säsongen börjar om man vill vara själv vid en rauk, dvs.

 

svenska_parlor_antligenvilse-18 svenska_parlor_antligenvilse-20 svenska_parlor_antligenvilse-22 svenska_parlor_antligenvilse-23 svenska_parlor_antligenvilse-24 svenska_parlor_antligenvilse-25 svenska_parlor_antligenvilse-26 svenska_parlor_antligenvilse-27 svenska_parlor_antligenvilse-28 svenska_parlor_antligenvilse-29 svenska_parlor_antligenvilse-30 svenska_parlor_antligenvilse-31 svenska_parlor_antligenvilse-32 svenska_parlor_antligenvilse-33

svenska_parlor_antligenvilse-21

svenska_parlor_antligenvilse-34 svenska_parlor_antligenvilse-35 svenska_parlor_antligenvilse-36 svenska_parlor_antligenvilse-37 svenska_parlor_antligenvilse-38 svenska_parlor_antligenvilse-39

 

Grythyttan – kristallklart vatten och djupa skogar

 

Efter en vecka på Gotland hoppar vi åter på färjan som tar oss tillbaka till Oskarshamn och fastlandet. Vi tar bilen vidare till Grythyttan för ytterligare några dagar semester i min andra hemort.

Min kärlek till Grythyttan har få missat. Jag bodde där i tre år av mitt liv innan jag flyttade till Stockholm för ett halvår sedan och vandrade dess djupa skogar dagligen, förundrad över det klara kalla vattnet alldeles mörkblå i färg. Under min tid här berättades historier om vargar och om silver, men mest av allt var det en glad tid med många vänner, fester och annat.

Det är svårt att förklara men någonstans finner nog alla lugnet och mitt lugn tycks komma i små orter nära naturen. Vi pratade ofta om vilken gemenskap som fanns och hur bra man mår i Grythyttan men när tiden var kommen flyttade vi ändå allihop till Stockholm. Kanske är det först när jag flyttade till Stockholm jag insåg detta.

Grythyttan ligger i kärnan av Bergslagen och är en bruksby från urminnes tider. Idag bryter man skiffer här, som går att hitta lite överallt i skogen och från början bröt man silver, dvs. tills den tog slut. När silvret tog slut tog också Grythyttans stadsrättigheter en lång paus men det lilla Gästgiveriet finns kvar på huvudgatan som slingrar sig genom byn. Det var också den gata jag bodde på i tre år av mina liv.

TIPS

Gå längs med naturstigen se om du ser en bäver eller skåda de vackra fåglarna

Ta en fika vid Bredsjö café, titta på fåren och köp med dig en bit bredsjö blå –

Inhandla Grythyttan hjortronvin, anslut med Bredsjö blå och njut!

 

Jag önskar alla Daniellas läsare en trevlig helg! / Katarina

 

svenska_parlor_antligenvilse-1 svenska_parlor_antligenvilse-2 svenska_parlor_antligenvilse-3 svenska_parlor_antligenvilse-4

 

Translation;
Todays visiting Travel blogger is Katarina Wohlfart from the Blog Äntligen Vilse. She is a freelance fotographer with an amazing eye for taking pictures from a different angle. 

 

Text: Katarina Wohlfart / Äntligen Vilse
Foto: Katarina Wohlfart / Äntligen Vilse

 

0

HITTA FLER ARTIKLAR I SAMMA ÄMNE HÄR

7 Comments

  1. Daniela

    Åh får en liten kick i magen. Jag hade med ett sådant ställe, i Makedonien. Vi brukade åka till mormor och morfar på somrarna och få den där känslan. Och jag tog nog aldrig tillräckligt med bilder. Idag har det byggts massor, mormor och morfar är borta och jag saknar så att jag aldrig kommer få den känslan igen. Älskar ditt inlägg…

  2. Profilbild

    Missa helt kommentaren först. Ja, känslan av hemma är oslagbar! Det är fantastiskt fint runt min hembyggd :)

  3. Profilbild

    Tänk att jag bor så nära ett av dina smultronställen, Grythyttan, utan att ens ha varit där! Nu är det på Listan och en bit Bredsjö Blå och hjortonvin likaså, tack gör tipsen du delar med dig av i ditt fina gästinlägg!

    1. Profilbild

      Sanna – ja du måste åka dit och kolla läget. Finns ju massa natur att uppleva runt Grythyttan. Bredsjö café är riktigt mysigt och ligger efter Hällefors på vägen mot Kopparberg.

  4. Profilbild
    says:

    Härliga bilder som inspirerar till att resa mera inom Norden! :)

    1. Discovering The Planet

      Eller hur Maria. Jag gillar verkligen Katarinas bilder. De fångar
      det vardagliga men på ett ickevardagligt sätt :)

      1. Profilbild

        Tackar hörni. Det värmer! Några bilder var från min tidiga fotokarriär 2013 faktiskt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *